Gammal bild från i vintras, Pippi försöker hålla malledåren på *mattan* 
Nu är han som en skugga av sitt forna jag den gamle holländaren.
Borta är all kraft och all styrka och tyngd. Kvar är ett skal av min underbara vackra vän. Den intelligenta blicken finns där fortfarande. Nu i veckan måste vi få nån ordning på det här, så är det bara.
Tack alla ni som hört av Er och undrat hur det är med Pippen, jag uppskattar det verkligen även om jag inte har *orkat* svara 
Han upptar mina tankar all ledig tid och bedrövelsen är stor. Ivar är oxå ledsen, han har ju blivit av med sin bästa kompis han oxå 
Ikväll lämnar jag dock dom ensamma hemma några timmar & jag ska försöka ha roligt och tänka på annat en stund iaf, får se hur det går 
Tack Maria! Tiden vi får tillsammans med de vi älskar är alldeles för kort, oavsett hur lång den tiden är. Vi ska på ultraljud bl a i morgon, efter det borde jag veta mer vad jag som måste göras.
Men gud, tårarna rinner på mig när jag läser ditt inlägg om farbor Pippen och alla dessa bildinlägg också. Vilken vän och vilken klippa – och vilken lycka att få gå sida vid sida med en sådan sann vän en stund av sitt liv. För så är det – tyvärr – att vi inte kan dela hela våra liv med våra bästa vänner. Och det är den värsta stunden av alla, men också ett ansvar som människa och älskad matte. Jag lider verkligen med dig, för du står inför det svåraste av det allra värsta, att behöva ta ett beslut om ens vän ska få fortsätta eller inte. Jag hoppas på det bästa, och håller alla tummar för farbor Pippen, dig och din flock. Stor Kram till er!