M.E.F.O.D

Jag tror inte det är sant För andra året i rad så har jag glömt Agnes födelsedag, gud så dåligt

GRATTIS i efterskott Agnes som igår fyllde 3 år

Jag har ju övertagit hundar förut och det har aldrig känts *hemskt* på nåt sätt för hundens skull, hundarna har heller inte gett sken av att de skulle vara oroliga eller *lida* på nåt sätt inte ens första dagarna hos mig. MEN när Agnes flyttade hit (vid 22 månaders ålder) satt hon och ylade i ren och skär ångest i flera timmar första natten GUD så jag led med henne, men jag var tvungen att stålsätta mig och ignorera hennes ångest. Jag bestämde mig den första hemska natten att här skulle hon stanna, det är inte schysst mot en hund som mår så dåligt att slita upp den från tryggheten hela tiden – jag var inte den *första* hon var på prov hos. Hon behövde ett nytt hem oavsett och här fanns det en *plats* ledig omss så så fick det bli, & det har jag aldrig ångrat

Från dag 2 var det som att vända blad & hon betedde sig som om hon *ville* vara här, hon var iofs fortfarande *livrädd* för mig om jag rörde mig häftigt eller om jag bar på något eller hade nåt i handen.

Vilken underbar liten hund hon är och vilken vänlig liten själ det bor därinne. Hon *gillar* inte människor hon inte känner och det gör inte mig någonting, hon är ju aldrig *dum* på nåt sätt utan mer att dom inte *finns* för henne. MEN när hon väl lär känna folk, det räcker att hon får en godisbit typ så släpper alla hämningar. Hon är väl *lättköpt* tycker jag och det sliter lite i hjärtat, samtidigt som jag såklart är glad för hennes skull som slipper leva med de rädslor hon uppvisade i början.

Hon är fenomenal på att *umgås* med andra hundar, går ihop med alla!! När hon flyttade hit fanns ju fortfarande gamla Elsa och *hon* var inte särskilt begåvad när det gällde att umgås med andra hundar. Hon brydde sig aldrig i andra hundar men om dom var så pass dumma att dom kom in i hennes individualavstånd så smällde det typ direkt utan pardon lixom Agnes såg dock ganska snart igenom Elsas fasad, & Elsa gjorde aldrig Agnes något när hon såg att hennes hotsignaler inte hade någon effekt

Hon är en otroligt *lätt* hund och ha, naturligt lydig och följsam som alla raser i grupp 1 väl är. Hon hänger med på allt och kämpar på lika bra i djup snö som högt gräs eller risig skogsterräng, hon är inte en hund som ger upp i första taget – precis en sån hundtyp som jag gillar

Tack vare min goda vän M o V blev jag påmind att Ivar faktiskt har namnsdag idag, som tur var fick de märgben efter kvällsmaten så *firar* gör vi

Hmmm ja han är kanske en *krigare*, ingen *soldat* men kanske krigare

Hur som helst, GRATTIS på namnsdagen Snygg-Ivar

Hundar är underbara Det är så fascinerande oxå att det finns så olika individer som det finns, även inom samma ras/rasgrupp. Vilken skillnad det är mellan att föra en oförig hund respektive en förig hund.

När jag sa hopp till Pippen kontrade han alltid med en motfråga “Varför då?!” När jag säger hopp till Ivar frågar han alltid “Hur högt ska jag hoppa, mami?”

Det är underbart med olika individer, mjuka eller lite mer åt det hårda hållet alla har dom något att lära oss

Nåja, allt är inte alltid en dans på rosor Det ser ofta ut som i bilden ovan oxå när inte allt går den väg som malledåren tänkt sig Precis som den rödtott han är ligger humöret alldeles under ytan och han har förmåga att växla blixtsnabbt. Jag gillar ju hundar med *alla* egenskaper inkl *allvaret* alltså, så han passar ju mig perfekt