Läste FS blogg och upprörs med honom.
Minns en händelse för 100 år sen (känns så iaf) när jag hade kurser på brukshundklubben. En hundägare ringde och hörde sig för angående en allmänlydnadskurs och undrade om man fick gå en sån med en *problem*hund? Det är ju det vi är till för svarade jag så h*n anmälde sig till en kurs. Jag såg till att den här hunden med ägare hamnade i *min* kurs för det är mina favorithundar, de som behöver *hjälp* 
Vid första träffen berättade hundägaren att hon hade nyligen gått en kurs på en av brukshundklubbarna i närområdet och instruktören där (som även kallade sig hundpsykolog gudbevars), hade gett hundägaren rådet att avliva sin bästa vän 
Detta pga att hunden i fråga var *hundaggressiv* och ett *hopplöst* fall, allt enligt denna sk instruktör. *Brottet* som denna hund gjorde sig skyldig till var att den gjorde utfall mot alla främmande hundar, och för det skulle den dö!!
Usch, vilken tragisk historia det hade kunnat blivit om denna förstagångsägare hade följt detta råd. Hunden var inte ett dugg hundaggressiv såklart, däremot var den *osäker* på andra hundar, och för det skulle den alltså dö!!
Om man inte ens har fattat att hundar använder aggressivitet för att öka avståndet tycker jag inte man är lämplig som *instruktör* faktiskt. Om man inte har någon annan lösning till en hundägare med problem än att den ska avliva sin bästa vän gör man bäst i att hålla käft rent ut sagt. Man ska f-n inte ha med hundar alls att göra om man inte fattar bättre 
Nåväl, denna hund fick en tryggare och självsäkrare förare som *visade* att denne tog hand om omvärlden och hunden behövde inte längre ta detta ansvar & fick leva ut hela sitt naturliga liv 
Och det handlar inte om hårda eller mjuka metoder, det handlar om mindfulness här och nu. Det handlar om individers olika behov för att fungera i samhället.
Man gör det som krävs helt enkelt, hur j-vla svårt kan det vara?
