Den här lilla varelsen låg mitt på vägen igår när vi kom och gick. Ivar hade såklart redan passerat, han ligger ju alltid 3-500 m före oss andra, men innan Agnes var framme slog min ormradar till. Jag vrålade till Agnes att stanna vilket fick till följd att Ivar kom farande och passerade ormen än en gång 
Som tur var såg jag att det var en snok (?) när jag kom fram. Den var lixom mönstrad men de gula fläckarna går ju inte att missa. Jisses vad sur den var spottade och fräste och högg mot mig när jag skulle fota den, men det var nog för att den var rädd, stackarn.
Ormar behövs och gör mycket nytta, MEN jag är livrädd att mina hundar ska bli bitna av en huggorm 
Jag sprang på två styckna när ja la spår till Disa förra veckan! Sån tur var va de oxå snokar å när vi kom å gick spåret sen med Disa va dom borta! Jag är oxå livrädd att Disa ska bli biten av en huggorm! Usch! Kram