Både Ivar och jag lider nu 
För varje hund jag har så tar jag reda på vad just den hunden tycker är viktigt och så ser jag till att *styr* över tillgången på det. Jag gör så för att det är *snabbaste* vägen att få en bra relation med hunden. För Ivar är det leken som är det viktigaste i hans liv, leken med mami vill säga. Ivar älskar ju att samarbeta med mig och det gör ju våran relation så himla enkel och okomplicerad vanligtvis! Leken med mig konkurrerar ju ut resten av hela världen i Ivars ögon, t o m löptikar 
Får han välja mellan mami eller nåt annat så väljer han alltid mami 
Nu när vi inte får leka några häftiga lekar (kamplekar mm) så lider vi både han och jag. Han lider för att han har fått en sån tråkig mami helt plötsligt som inte svarar på hans lekinviter. Jag lider när jag ser hans förväntansfulla ögon bytas mot ögon fyllda av sorg och ledsenhet. Det ser ut som om han *frågar* mig, “vad har jag gjort för fel?”
Usch, vad jobbigt det är när jag inte kan ställa upp på min underbara hund! Hoppas, hoppas vi snart kan börja leka/träna igen. MEN jag är så oerhört tacksam trots allt strul att han delar min vardag även om det just nu under en KORT tid är en *jobbig* vardag
