Blev glatt överaskad av artikeln i brukshunden om hur man blir en resurs för sin valp och hur man sätter gränser, tummen upp lixom 
Många blandar ju ihop tävlingslydnadsträning med allmänlydnad (hyfs), i tävlingslydnadsträning jobbar man ju alltid endast med positiv förstärkning – man belönar det beteende man vill ha helt sonika. Så går det ju inte alltid att göra med allmänlydnaden såklart – även om det finns folk som tror det 
Många hundar kommer man långt med i allmänlydnaden oxå genom att enbart tillämpa positiv förstärkning, ja säkert 90% av alla hundar får man tillräckligt bra allmänlydnad på med den metoden. De övriga 10% fixar man det inte med, tyvärr får ägarna till dessa 10% inte de verktyg dom behöver när de går kurser od. Allmänlydnad precis som all annan träning måste individanpassas anser jag, beteenden som är självbelönande släcks aldrig ut av sig själva det hörs ju av ordet *själv*belönande – ändå finns det *instruktörer* som envisas med att *vänta* ut hunden tills den slutar med det oönskade beteendet & då ska hunden belönas?! The mind boggles 
Nej, när det gäller självbelönande beteenden måste en korrigering till för att få hunden att fatta att “det där lägger du av med, PUNKT SLUT”. Om man har en hund som jagar vilt / springer fram till människor / springer fram till andra hundar / skäller / biter sig fast i och kampar med (Ivar) / mm självbelönande beteenden så måste man avbryta hunden med en korrigering för annars kommer den *aldrig* att sluta/förstå att det inte är ett *önskat* beteende iom att den *får* ju belöning hela tiden som den utför beteendet.
Så BRA, Brukshunden att ni tog upp det i tidningen men det jag ogillade med artikeln var att man inte fick vara *fysisk* med hunden?! Självklart ska man vara *fysisk* med sin hund! Taktila signaler använder hundar sinsemellan så självklart ska vi oxå använda oss av det! Jag kanske missförstod detta, får läsa artikeln några gånger till 
