Nu är den *grå* vardagen här igen 
Närå, så farligt är det inte – visst det är vardag men det är ju toppen när man har så mycket skoj som jag har på mitt jobb nu!! Helt slut som artist efter en arbetsdag, men så där härligt “helt slut” så det är ju bara positivt. Sen var det ju runt nollan i morse och äntligen regnade det lite & jag älskar ju regn och särskilt på vintern så det försvinner lite snöelände på köpet lixom 
Hinner/orkar inte träna så mycket med hundarna när det är sånt tryck på jobbet, jag måste få min *återhämtning* varje dag i skogen då jag går in i mig själv lixom. Hundarna är alltid lösa och jag vandrar bara planlöst omkring och *mediterar* – helt fantastiskt sätt att hålla utbrändheten borta 
Sen har jag ju *min* älg oxå, det är så fantastiskt hur jag och denna älgko ofta träffar på varandra. Vi står och tittar på varandra en stund innan hon skrider iväg i skogen igen, varje vår får hon 2 kalvar som hon har med sig på sensommaren/hösten – i år verkar det som om hon har fått ha bägge sina kalvar kvar för omväxlingsskull (de skjuts väl varje år på jakten annars 
). Vad är det med denna magiska älg tro, känns som om det betyder något men vad?
Jag tror många underskattar värdet av återhämtningen, det är ju en förutsättning i pusslet som är att vara människa. Om man har ett jobb där det går mycket energi (och även ger mycket energi tillbaka), så måste man se till att få återhämtning i tillräcklig omfattning oxå annars kommer det på sikt leda till att man mår dåligt/blir sjuk! Återhämtning är ju olika för olika människor det gäller att hitta *sin* grej tror jag.
Idag har jag dock tränat lite med dogzen inomhus, jisses de var ju helt galna alla 3
När Jözta kom till oss vid 8 veckors ålder så var han ju ganska *handlingsförlamad* eller vad jag ska säga så jag har ju hela tiden uppmuntrat alla initiativ till aktivitet. Jag har inte styrt upp honom på något sätt egentligen, utan har har fått *grisa* hur mycket han har velat vid lek t ex. Jag märker nu att jag byggt ett *monster* 
Jag blir helt blåslagen efter ett träningspass med honom, lika mycket kamp som i en malle finns det ju inte i honom men det är iaf ca 50% av Ivar nu, när han kom var det kanske 2-3% av hur Ivar var som valp sån otrolig skillnad mellan de 2. Ivar han bet ju sig fast i allt som rörde sig och sen satt han fast lixom & så var ju inte Jözta precis – i jämförelse med malledåren var han ju ointresserad av föremål och att kampa. Men nu, satan vad han engagerar sig och vad mycket *belastning* han tål 
Idag belastade jag honom med: kökstol, kompostgaller, papperspåse över huvudet, släppte grejer på golvet runt honom & han brydde sig inte öht
Jözta fick öva på ingångar med metallen bl a & shit vilken snygg och snabb ingång han har, han slänger sig riktigt runt och håller inte på och *tjafsar* med huvudet när han ska vända upp som Ivar gör t ex – känns kanon!! Får se om vi får till det lika snyggt med tungen oxå 
Ännu är det vinter
och den stora vita björnen ligger kvar
den har lagt sig över asfalten och husen
Jag hoppas den inte ger sig av
Så vi kan ligga kvar
It is what it is, men till skillnad från Jocke Berg så vill jag att det försvinner
