Igår blev det en *heldag* med hundträning 
Först åkte vi och la ut spåren, sen drog vi vidare och körde uppletande på äng & efter det blev det lydnad. Till sist åkte vi tillbax till spårskogen, gick ut ett spår till Jözta som fick ligga till sig medans vi körde de *vuxna* hundarna. De vuxna hundarnas spår hade då legat nästan 4 timmar.
Ivar fick öva lite på framåtsändande, första gången sen i höstas 
Övade bara på brytpunkten, galoppen ut och sen stopp före gruppen. Gå-delen är han ju *kung* på så den behöver vi inte nöta i samma utsträckning. Jag vill helst att han går över till skritt ca 7m från gruppen, körde med målbild igår och nu är det bara att nöta på så ska det nog bli ordning på det igen 
Han fick även öva en del på krypet, ett av våra akilleshälar – just nu vill jag bara att Ivar ska ha en bra känsla & tycka sig vara världsmästare på kryp 
Han är helt lugn nu i momentet så det bådar ju gott, jättefin i fram men kan bli lite hög emellanåt i bak – som sagt så *struntar* jag i det 
Ivar är ju nästan 7,5 år + att han har en pålagring på ena bakbenet så då går det inte att kräva så mycket anser jag, det viktigaste är hans *känsla* i momentet. Jag vill inte erkänna det egentligen men visst ser jag en del tecken på *åldrande* hos Ivar 
Fick även frågan igår och då var det första gången jag *sa* det muntligt, tidigare har det ju bara varit *tankar* hos mig. Men visst, han har inte samma tryck i apporteringarna och inkallningen som förut, vi får se med hoppet hur det ser ut när vi kommer till det. Tränar ju *aldrig* hoppet för jag vill inte slita på honom, han har ju gjort lydnadsklass I-hoppet några gånger under vintern/våren men det är ju inte lika påfrestande som hans *supersnygga* uthopp för hopp-sitt-hopp utförandet. Ivar gör ju inget halvhjärtat så det är klart att det sliter på honom mtp hur mycket energi/engagemang han lägger i sitt utförande.
Jözta däremot har ett *jävla* tryck* i tungapporteringen Inte riktigt lika mycket som Ivar när han var som värst (som i princip kunde *volta* när han grep tungen pga att han inte taxerade nånting utan grep den i farten), Jözta har lixom huvudet med sig och griper jättefint och vänder samtidigt lixom 
Annars är det ju mest grunder jag övar med Jözta, han har ju *temperamentet* mot sig så det är oerhört viktigt att han är övertränad i alla delar innan jag sätter ihop något moment.
Att ha för bråttom med den här typen av hund är ju som bäddat för att få en massa *ljud* och det vill jag inte ha. So far so good, han är knäpptyst i utförande – det gäller att vara *tydlig* med honom så att han vet vad han ska göra. Med honom kör jag bara gammal hederlig klassisk betingning; jag visar honom och belönar det som blir *rätt* och *talar* även om det som blir fel. Det ska inte finnas något utrymme för *tolkning* för Jözta, för då kommer osäkerheten och säkert oxå pipet. Sen måste man ha rejält *häftiga* belöningar på såna här hundar, gärna galna kamplekar & det passar ju bra eftersom Jözta gillar att kampa
Jag har inga planer på att tävla med Jözta det här året, det finns ingen anledning att utsätta honom för det förräns han är *klar*. Alla har ju olika förutsättningar och för min del så ska jag ärligt erkänna att det är tiden som inte riktigt räcker till, alla har ju lika *mycket* tid såklart – sen prioriterar man olika. Min prioritering innefattar ju heltidsarbete, är man *ledig* hela dagarna så är det ju inga problem att hinna med hundträning i den omfattning som behövs men det funkar ju inte när man jobbar heltid (på dagtid). Jag tror inte det är någon nackdel att ta det lugnt med Jözta, jag känner själv att det är bra att jag har *tålamod* med honom när han spinner loss. Sen kanske jag är lite för *auktoritär* som person för honom som individ, men det är ju en *anpassning* jag måste göra/tänka på!!
