//www.youtube-nocookie.com/embed/WhGsq9X1VZMKlart bäst just nu, den går på repeat hela tiden i stort sett. Bättre version på CD dock, hittar inte den remixen på youtube. Inte sen Prodigy 1994 gjorde “no good” har musik varit så här bra. Sjukt BRA i höstmörkret. Jag älskar ju hösten verkligen MEN jag ogillar att dagarna är så korta nu. Nu BEHÖVER man BRA musik i mängder för att överleva en månad tills det vänder igen!!
Plötsligt händer det eller nåt, många som undrar vad som händer. Jag tror att, har man som jag bloggat oavbrutet sen 1996 så behöver man en liten bloggpaus. Inte många som har bloggat så länge och som dessutom har allt kvar, jag har nästan allt kvar – tappade bort 1,5 år ca när min första hemsida på BIP (hette det så?) försvann. Men 1996 kallades det inte blogg utan reload var det begrepp som de flesta använde, “de flesta” iofs var inte särskilt många i början. Alla som då *bloggade* var ju med på Annica Tigers lista “Dagbok på nätet”, en lista som växte för varje år och sen vips så blev *bloggande* någon som *alla* eller iaf väldigt många gör. KUL!!
Tyvärr finns det inte många aktiva bloggar idag?! Tror många bara kör fejjan faktiskt. Jag har totalt tröttnat på fejjan, det är ingenting för mig utan jag har tagit bort det ur alla mobiler jag har. Tycker att det är jobbigt att försöka hänga med där och sen är det jobbigt att läsa hur duktig alla andra är och vilka perfekta liv dom har 
VEM fan bryr sig lixom, inte jag iaf!!
Nej, istället för fejjan så lägger jag den tiden på hundträning istället för det är inte klokt vad mycket hundträning det blir! Tränar mest spår och sök, blir en del lydnad oxå såklart.
Jözta går som tåget i söket, shit vad nöjd jag är med hans utveckling där. Tänk att gå från att ha noll intresse för att göra något annat än att äta blåbär till att gå så fint i sökrutan att jag blir tårögd varenda gång jag ser honom. Han har ett fantastiskt fint intresse, ett fokus som är helt otroligt – han är lite otålig och blir lätt frustrerad och ljudar så det gäller att hålla igång honom och vara *tydlig* med vad som gäller för att hålla ihop honom emellanåt men vi ska ju ha något att jobba på oxå. Bestämde mig till slut för att köra rulle på honom, även om han är en klockren skallhund, och det funkar kalas. Rullen och påvis fattade han på första försöket lixom, enda nackdelen med honom är att nu går det undan minsann. Tänk i början när han, om han bestämde sig för att gå till figurant, *gick* eller på sin höjd travade ut – nu springer han för allt vad tygen håller. När han hittar en figg så klipper han rullen och återvänder in till mig. Han är så snabb ut och markera och in igen att jag har fullt sjå att hinna *fram* på stigen på det sätt som vill. Det som är *kvar* innan tävling är att få till tomskicken, hittills har det endast blivit *oplanerade* tomskick som har funkat kalasfint med belöning hos mig då. Men jag vill gärna arbeta *igenom* min hund ordentligt även när det gäller tomskicken. Just nu håller jag på och arbetar *igenom* honom när det gäller rakheten på skicken, 99 skick av hundra går han rakt och fint på det 100e skicket kan han gå lite snett – vilket jag alltid *korrigerar*. OBS jag bankar naturligtvis inte honom gul och blå som en del tror att man menar med korrigerar utan jag *rättar* honom: “Stop” och göra om + beröm när han går rakt. Så har jag gjort med *alla* mina sökhundar (4 st) och alla har haft raka skick till slut
Vi kör söket nu 2 gånger i veckan, gäller att ligga i för snart är väl snöeländet här gissar jag och då är det slut på träningsmöjligheter 
Vi kör markeringar på träningstillfället i veckan (pga mörkret) och så kör vi på *riktigt* under helgen. Har även bestämt mig för att köra Ivar var 4:e gång 
Han fick ju köra en gång när Jözta var sjukskriven pga skada och så fint han gick min malledåre La ju ner söket med honom pga pålagringen, men hans rehab ger ju fantastiska resultat tack vare att vi nog har Sveriges bästa hundsjukgymnast här uppe: Ann Essner!! Vilken klippa och vilken kompetens hon besitter, så himla glad och tacksam för all hennes hjälp genom åren med mina hundar och olika *skador*. Så eftersom Ivar mår så bra så tänkte jag köra nån lägre sök med honom till våren, han behöver ju inte träna så mycket/ofta utan kanske 1 gång per månad i skogen några skick och sen bara träna markeringar så ska han väl klara en lägre-ruta Han är ju *genomarbetad* sen tidigare när vi körde fullt ut.
Jag försökte ju köra en appell med Jözta oxå i höstas men spåret gick åt skogen, betyg 6,5-6 så jag bröt såklart Vet ärligt talat inte vad som hände, spåra är ju Jözta verkligen kung på. Men med lite ärlig analys så tar jag på mig en del av skulden! Men allt berodde inte på dålig träning på korta liggtider (jag kör sällan spår som ligger mindre än 3-5 timmar och i appellen ligger det kanske 1 timme eller är det 1,5 tim?), eller för dålligt tränat med lång lina utan han hade även problem att *fästa* i början så hela första sträckan gick helt åt h-e omss – missade såklart den pinnen. Mycket strul i första vinkeln och sen halvdant fram till apport nr 2 som han tog, efter 2a apporten spårade han som han brukar och tog slutet. “Gick som en IPO-hund sista biten” tyckte ena domaren men vad hjälper det med den usla starten 
Betyget var nog rättvist mtp det dåliga utförandet!! Varken jag eller Jözta grät för det, vi tar nya tag till våren helt sonika. Som jag och mina allra bästa vän brukar säga när något sk*ter sig “det är ingen som dör”. Har man perspektivet liv eller död så är det inte mycket som man egentligen behöver gråta över. Och min vän vet verkligen hur det är att vara *nära* döden för det har hen fått erfara genom diverse misshandlar mm, så vad är en misslyckad hundtävling annat än just det i sammanhanget? Det är bara att ta nya tag och KÖRA igen, hur svårt kan det vara lixom 
Till sist, lika bra nu som för 20 år sen:
//www.youtube-nocookie.com/embed/Ahhbt-Fy0Wg
