Första vinterdagen i den första vintermånaden & vi har inte få så mycket snö ännu!! Varje dag utan snö är en bra dag 
Det kom en del snö för någon vecka sen (ca 5 cm) som ju ligger kvar eftersom det varit kallt, men 5 cm kan jag *leva* med – det blev ju ljust och fint. Agnes tycker det är pest och pina med snö tror jag, hon är lik sin mami 
Det är väldigt lokalt med snön såklart, på vissa ställen är det ingen snö alls – orättvist att vissa slipper undan eländet!
Jag är så glad att det fortfarande går att träna spår och sök med dogzen, jag mår verkligen dåligt när det blir meterdjup snö i skogen och vi inte kan träna på flera månader. Alla hundar måste få jobba med sin nos flera gånger i veckan för att må bra och det är därför jag hatar snön eftersom det leder till att mina hundar får lida 
Iofs får vi tillfälle att köra hårda spår på parkeringsplatser, Köpis parkering är perfekt till det, men det är inte samma sak som att kunna låta dom jobba i skogen. Det blir ju mycket lydnadsträning på vintern, men lydnadsträning är inget *behov* hos hunden så som nosarbete är så det klarar dom ju sig utan.
Hade planerat en heldag igår med spår här hemma först, och sen lydnadsträning kl 11 och sökträning kl 13 – nu blev det inte riktigt så. Jag började dagen tidigt med att traska ut spår åt alla i pannlampans sken. Alla hundar spårade kalasfint, älskar den här årstiden nu när man kan lägga små godishögar i spåret (inga myror) som *överraskningar* åt dom. Supernöjd med allas arbete, Ivar missade en pinne men det är inte så konstigt mtp *vilka* pinnar jag använder på träning
När det var dags att dra till Valbo BK för lydnadsträningen så märkte jag att jag på fredagen när jag kom hem från Ann (ca kl 12.30) så hade jag lämnat tändningen på bilen och därmed lysena. Det hade ju gått nästan ett dygn = stendött batteri 
Suck, blir så trött på mig själv!! Lydnadsträningen gick därför om intet då jag var tvungen att invänta hjälp för att få igång bilen med startkablar.
Söket var planerat till 13 som sagt och den tiden lyckades jag iaf passa 
Jag är så himla nöjd med Jöztas utveckling i söket, så raka fina skick han går nu, jätteduktig på markering och påvis. Måste träna lite mer system och sen komma igång med tomskicken, jag har en plan för vintern Hoppas, hoppas snöeländet håller sig borta så vi kan köra hela vintern.
Enda *nackdelen* med Jöztas sökarbete som jag ser det just nu, är att han springer *för* fort tycker jag. Satan vad han engagerar sig, jag är livrädd att han ska göra sig illa 
Jag har sån bra *känsla* med Jözta och söket, jag tror han kan bli lika bra som Pippen faktiskt. Han har den där *allvarliga*, *seriösa* arbetsmoralen på samma sätt som Pippen hade. Svårt att förklara vad jag menar, Ivar har den inte men jag tror Jözta har den. Sen verkar Jözta ha det där *sjätte* sinnet som Pippen oxå hade, sinnet där dom lixom *läser* mina tankar. Om jag tänker vägen han ska ta ut i rutan så går han oftast där, han fattar direkt *korrigeringar* om han går snett. Skillnaden mot Pippen är att han inte har det där *ifrågasättandet* som Pippen hade, “kan själv” var ju Pippens signum – och visst kunde han själv mycket mycket bättre än mig såklart men det ska ju vara *snyggt* oxå sökarbetet Det krävdes lång och konsekvent träning för att Pippen skulle köpa mitt sätt när det gällde systemet i söket. Jözta är så himla *lättkorrigerad* om jag jämför, när han blir *rättad/korrigerad* vad gäller riktningen ut så vänder han på en femöring när jag *rättar* honom och vid omskicket går han spikrakt ut. Sen gör han ogärna om *felet*, tror inte han har gått snett på de senaste 2 månaderna & så det är många raka skick det 
Det är svårt att fatta att Jözta är den där valpen som inte var intresserad av någonting annat än att gapa när han var 8 veckor. Han hade noll föremålsintresse och social nyfikenhet, eller nyfikenhet överhuvudtaget. Han var helt ointresserad av omvärlden! Det enda han gjorde var skällde på allting typ! Jag trodde först att han var *utvecklingsstörd*, mentalt var han ju inte mer än 3-4 veckor typ. Jag har ju bara haft Ivar och Jözta som 8-veckorsvalpar och mellan de 2 var det ju milsvid skillnad. När jag hämtade Ivar vid 8 veckor så var ju han helt *galen*, bet sig fast i allt som rörde sig och bar runt på allt som inte satt fast. Skulle alltid ha något i munnen, och så är han ju fortfarande Jözta däremot hade inget intresse av att ta något i munnen alls. Jättekonstig valp faktiskt! MEN nu när jag ser utvecklingen nu så har det varit värt allt slit med honom, jag har ju fått bygga honom mm för mm då han inte hade något med sig naturligt. Vilken enorm skillnad att jobba med en sån hund och en hund som Ivar där allt fanns naturligt från början. Jag har alltid sagt att det inte finns några *perfekta* hundar utan man får dämpa/bygga det som inte finns där. Det svåraste, har jag upptäckt, är att bygga upp de delar som helt saknas i hunden. Det här med föremålsintresse är ju bland det viktigaste när det gäller brukshundar tycker jag, och det saknade Jözta helt och hållet från början. Så kul att allt slit lönat sig och att Jözta tycker det är så kul att *arbeta*
Som vanligt är hundarna våra bästa lärare, allt slit med Jözta har lärt mig så mycket – jag är ju van med mycket *mer* hund än vad det är i Jözta så har ju fått tänka mycket annorlunda med honom. Det är en enorm skillnad att utveckla en hund som Ivar som hade allt med sig naturligt och en hund som Jözta som saknade princip allt. Ivar var det ju bara att *styra* typ så funkade ju allt, med Jözta har det varit mycket mer jobb för att bygga honom till det han är idag. Ingenting är omöjligt!
