Idag, precis som de allra flesta torsdagarna året runt, var vi till bästa Lotta och hundsimmet.
Jözta är mycket nöjdare nu när han får spåra varje dag igen, han har skött sig jättebra hela dagen ända tills vi kom hem från hundsimmet vill säga. När jag tog ut honom från bilen så ballade han ur rejält, låste totalt i kamp med kopplet 
Så fort jag släppte kopplet så slutade han ju, men så fort jag tog tag i det igen så var han igång igen. Till slut lyckades jag *övertala* honom att ge f-n i kopplet iaf. Vanligtvis om det här händer så kan jag ju bara koppla loss honom men det går ju inte nu när han inte får *springa*.
Jag förstår att Jözta är frustrerad nu, tänk att gå från att springa lös 2-4 timmar per dag till att rastas i koppel ca 60 min per dag. Han älskar ju att springa och klättra och hoppa och jobba med sin kropp i skog och mark så det är klart att det kryper i kroppen på honom.
foto: demonhundar på simmet, Ivar och Agnes på vibben efter simning.
