//www.youtube-nocookie.com/embed/rQQjBE4cLXo
Rebhab med Jözta i går igen, ser fortsatt bra ut! Med tanke på hur dålig han var så är det fantastiska framsteg på dessa 8 veckor sen skadan. Nu måste han bara bli stark där skadan är så det *håller* för träning. Han får vara mer och mer lös nu, kör varannan dags principen lite mer aktivitet ena dagen och bara koppelpromenader dagen efter. Går i snitt 2,5-3 timmar per dag nu och 5 dagar i veckan (2 dagar är vilodagar för mina dogz), Jözta är alltså lös ca 25% totalt av motionstiden.
Jözta mår så mycket bättre nu och felbeteendena minskar successivt, visst han får några utbrott om dagen särskilt då jag tar honom från bilen – men han är mycket lättare att bryta nu än förut. Sen är han ju så himla mysig, den absolut goaste hund jag känner. Han smyger alltid upp i knät och så lägger han sin kind mot min och bara är & så kan han stå länge länge och bara njuta av att vara nära mami 
Så mycket galenskap i denna lilla hund och så mycket kärlek Ett av Jöztas syskon finns ju hos en polis i Gävle nu och jag gissar att h*n är lika go som Jözta. Jättekul med ett syskon så nära, skulle vara kul att träffa på dom! Naturligtvis håller vi alla tummar och tassar att h*n klarar alla sina examen på vägen (har godkänt l-test) och kan göra en insats i samhället 
I morse blev det lite sökträning med Ivar, körde ovallat och bara 6 skick – duktig malledåre. Men måste komma på nåt för att få honom att inte vara så nära figuranten i början. Jag anslöt på en del av figgarna och det funkar bra!
Efter söket blev det skotträning. Jözta låg hur bra som helst och rörde inte ens ett morrhår. Det kommer bli hur bra som helst det här, nu är det *bara* 48 meter kvar lixom 
