Bilden: Jözta är den enda av sitt namn i sbktavling, kul! Jag gillar inte att vara en i mängden och det gör inte mina hundar heller 
Jag har inte varit förkyld sen i mitten av 80-talet. Minns att jag fick åka hem från jobbet på em för jag blev så dålig. Efter att jag sovit nån timme så vaknade jag frisk igen. Sen dess har jag inte varit förkyld trots att *alla* runt mig blir förkylda några gånger varje år. MEN i måndags när jag vaknade hade jag apont i halsen, och sen har jag varit ofrisk hela den här veckan. Idag känner jag mig bättre så jag hoppas det är på övergång nu. Har såklart jobbat eftersom jag inte varit *däckad* bara lite halvt om halvt ofrisk lixom, ingen vanlig känsla för mig – jag har aldrig varit sjukskriven och tänker inte börja nu 
Tränade lite i köket igår med dogzen. Jözta och Ivar är så roliga att träna med båda två, men så olika de är. Som exempel det här med att sitta-kvar-inför-inkallning. Ivar kallar jag aldrig in i princip, hans förväntan måste vara *bakåt*, annars *åker* han gärna framåt lite av sig själv när jag lämnar. Jözta måste jag kalla in varje gång, han måste ha förväntan framåt annars lägger han sig och vilar. “Varför sitta när man kan ligga och vänta” 
Jag har inte lyckats förmedla till honom att det är just positionen som oxå är viktig här, Jözta tror att det är rätt bara han är kvar på stället. Som tur är så tänker jag inte fortsätta med lydnaden efter klass II (om vi ens kör den klassen), så vi kommer slippa lära in sitt-i-grupp. Jag tror det skulle bli en utmaning att lära in det momentet på honom!
Annars har vi härliga dagar med sol och flera plusgrader, det blåser även en del så jag ser ju att snön har minskat/sjunkit ihop. Jag längtar tills sk*ten har försvunnit så vi kan spåra i skog. Har spårat en del på köpis-parkeringen och det är oxå jättekul att se hur de löser det – är en hel del störning där i form av lukter men även av människor och bilar som rör sig. Ev att vi får boka in en dag och fara söder om älven för där går det att gå i skogen iaf.
