Idag drog Jözta omkull mig i början på spåret, jag skulle försöka ta mig över ett stort dike & då lyckades jag flyga omkull. Landade på en pinne & det gjorde så fruktansvärt ont så efter att jag tagit mig upp och fortsatt nån meter svimmade jag. Jag kände bara hur det svartnade pga smärtan. När jag vaknade stod Jözta över mig och viftade på svansen – “varför ligger du där mami” typ – underbara hund 
Jag *vågade* inte kolla så mycket på benet eftersom jag kände hur det blödde, sneglade lite och såg att byxorna var trasiga och alldeles blodiga.
Jag gillar verkligen inte att se sår/skador så jag brydde mig inte om det utan lyckades stappla runt de dryga 1500m, det jag inte ser finns inte lixom 
När jag kom hem var jag ju tvungen att kolla och fy sjutton, ett ganska stort och rejält djupt sår blev det. Hmm tänker på stelkramp, hur länge räcker en sån vaccination? Sist jag fick en stelkrampsspruta var 1995 då jag blev hundbiten ganska illa, undrar om det fortfarande funkar?!
Hade nån av mina hundar fått ett sånt här sår, hade jag åkt raka vägen till veterinär – är inte lika noga med mig själv. Jag hatar sprutor/nålar och jag hatar att bli sydd, så jag kör vikingstilen och avvaktar. Läker det så läker det, blir det problem så får jag se hur jag ska göra – söka läkare eller inte.
Jözta spårade iaf hur fint som helst, trots att jag hade svårt att ta mig fram 
Lägger in en bild på såret, innan jag tvättat och lagt om det:
