Idag är det 6 år sedan Pippen lämnade oss. Han saknas mig fortfarande, tårarna bränner bakom ögonlocken så fort jag tänker på honom.
Tiden läker alla sår sägs det ju, och visst har det blivit lättare. Lättare och lättare och jag tänker ofta på allt galet och roligt med honom oxå – lika mycket som jag saknar honom. Jag ser så mycket beteende från honom i Ivar oxå när jag betraktar Ivar och Jözta, även om Ivar är tvungen att “ta i” mer med Jözta än Pippen behövde med Ivar.
Skrev det här: http://blog.k9s.se/#post736 några dagar efter hans död. En sann beskrivning hur han var, arbeta ända in i kaklet lixom. Stenhård hund verkligen 
bilderna: Älskade Pippi längst upp och Ivar och Pippi BFFs längst ner
