Jag har köpt 4 back-on-track-täcken tidigare genom åren, första köpte jag till Pippen för drygt 10 år sen – och Ivar har bitit sönder samtliga 
Detta har han gjort då han haft de på sig i bilen. Nu får han inte längre ha täcken, annat än billiga, på sig i bilen. BOT-täcken är ju inte särskilt billiga omss. Idag har jag fyndat ett (knappt) begagnat täcke åt Jözta, via en annons på fejjan. Superfint och halva priset av ett nytt. Jag föredrar dessutom återbruk oavsett vad det gäller. Det är ju bättre att köpa sånt som andra har tröttnat på än att köpa nya grejer och belasta miljön med det. Jag har alla sönderbitna täcken kvar, dessa går att laga (för den som kan sy, vilket jag inte kan) – tanken är att få dom lagade. Täcket jag köpte idag är i största laget åt Jözta men funkar absolut till honom 
Veterinären ringde igår och meddelade att Ivars sköldkörtelprov var helt normalt. Hans T4-värde ligger ju ibland lite lågt, så har det alltid varit genom åren, men det andra värdet som tillverkas i hypofysen (TSH tror jag det heter?) har funkat och kompenserat det låga T4-värdet så han har aldrig behövt medicin. Men nu var alltså T4 helt normalt 
Så skönt att allt är bra med malledåren så här långt. Jag hatar att han blir äldre och äldre. Jag var lite orolig för prostatan, men den var helt ok som tur var. Skulle inte vilja kastrera honom, gillar inte att kastrera hanhundar. MEN skulle såklart gjort det ändå om det var *tvunget* av medicinska skäl. Att kastrera hanhundar kan leda till att man får problem i en flock, kastrerade tikar funkar utan problem men kastrerade hanar kan av vissa hundar ses som lite *märkliga* då de inte vet vad det är för något. Varken tik eller hane lixom. När jag bodde i england och gick på allmänningen varje dag, där alla andra oxå gick med sina hundar, kunde flocken bestå av upp till 30 hundar drygt. Jag såg ett enda bråk under alla mina år där på allmänningen, och det var en kastrerad hane som de andra hundarna inte gillade. Okastrerade hanar, som är rätt i huvudet, funkar ju utan större problem att ha i flock. Låter man dom bara kommunicera i fred så slipper man problem, det är iaf min erfarenhet.
Hundar som är rätt i huvudet har ju bithämningar så några skador uppkommer iaf inte om de blir osams. Ju mindre matte/husse lägger sig i desto bättre. Hundar är ju dessutom experter på att prata *hund* där ligger ju vi människor i lä och ska inte lägga oss i 
Årets julklapp är som alla vet robotdammsugaren. Gud så meningslöst och ytligt, vem fan bryr sig lixom?! Tydligen jag eftersom jag skriver det här?
