Jag har alltid trott på ödet. Det som händer (det mesta iaf) händer av någon anledning/går inte att styra över.
Som människa planerar jag i princip ingenting utan lever mitt liv som det faller sig från dag till dag nästan. Det enda jag planerar in är sånt som händer vissa datum, tävlingar osv – då måste det ju in i kalendern!
Jag fattar alltid snabba beslut, jag har otroligt svårt för människor som inte kan fatta beslut. Jag ångrar aldrig några beslut jag fattat, kör helt på intuition och känsla – hur känns det i hjärtat? Känns det bra så är det ett bra beslut helt enkelt!
Jözta har haft en liten “plupp” i ögonlockskanten i något år, nu på senare tid har den växt något så jag tyckte att det var lika bra att ta bort den innan den ställer till med något problem för honom.
Den 8e mars togs “pluppen” bort och ingreppet gick helt utan komplikationer, fick hämta honom redan vid lunch. Faktum är att de hade ringt från vetten redan strax efter 10 eftersom Jözta då ville hem 
Tyvärr missade jag det samtalet, så jag hämtade honom 11.30 och då var han hur pigg som helst!
Pga hur det är sytt så måste Jözta ha krage på sig 24-7 i 3 veckor. Det här hade jag inte räknat med. Jag hade nog trott att det åtminstone skulle gå att träna med honom (utan krage) eftersom han då är under uppsikt. Men pga stygnen så får inte kragen tas av, han skulle ju hinna *gnida* ögat mot något och då kan han ju fastna med stygnen t ex.
Jözta går såklart före tävlingar, men det här ställde till det i min planering. Hade ju tänkt köra WM igen och nu i klass 3, men det funkar inte nu när vi tappar 3 veckor träning. Bara att inse att vi inte kommer åka till Tyskland.
Nu måste jag ladda om och ändra inriktning. I april börjar vi istället träna brukslydnaden igen. Nu när jag svalt besvikelsen över det uteblivna VM:t så ser jag fram emot att träna bruks igen, det är ju den roligaste grenen tycker jag. Även om jag verkligen har gillat att träna på vittring och olika dirigeringar med Jözta, han är så rolig att träna med. Svår, men rolig. Han försöker verkligen att förstå det jag försöker förmedla, största svårigheten är att han oftast skippar analysfasen och bara kör. “jag vet, jag vet, jag kan, jag kan, jag KÖR!!” innan jag ens instruerat klart. Typ 
Sen ska vi snart på bruksläger oxå, det ska bli superkul. Förhoppningsvis har vi hunnit få ihop lite helhet, åtminstone några kedjor tills dess så vi kan checka av lite hur det funkar *tävlingsmässigt*.
Så trots lite motgångar och *käppar* i olika hjul så tror jag att detta var meningen och att det blir en superbra vår och sommar! Nu börjar ju vädret samarbeta oxå och snöeländet smälter äntligen
