Den här veckan har det blivit en del träning så här långt. Spårat med alla dogzen som vanligt och sen har Jözta även tränat lydnad och uppletande.
Jag är så besviken på uppletandet som blivit skitdåligt helt plötsligt. Inte Jöztas fel! Jag har ju knappt kört uppletande med honom eftersom jag inte vill att han ska gå sönder igen. Nu har vi paniktränat det och jag tror att Jözta känner för stort tryck från mig att han ska göra det *perfekt*. Underbara lilla hund som på vissa sätt är riktigt tuff, hård och okänslig och på vissa sätt så är han så nära mig och känner av minsta lilla tanke hos mig.
Älskar denna hund så otroligt mycket. Det har jag gjort från första början. Jag älskade honom från allra första stund pga den fina vänliga själ han är, samtidigt som jag var jättebesviken över den lilla valpen. Har aldrig haft en hund tidigare som var som Jözta var som liten. Han ville inte göra något. Han engagerades inte av något. Han visade inga känslor åt nåt håll, förutom att han *slogs* med Agnes. Ja, han var en *märklig* liten varelse när han kom till oss. Han ville inte kampa med något eller jaga efter något. Han var som en Ferdinand helt enkelt. MEN så mycket kärlek 
Den perfekta hunden finns inte. Jag försöker verkligen att inte jämföra Jözta med någon annan. MEN lite svårt är det för honom att komma efter Ivar. Ivar som aldrig någonsin sagt “nej” till någon arbetsuppgfit – stora tassar för liten huliganunge att fylla 
Tids nog kommer även uppletande att funka med honom, det är jag övertygad om! MEN kruxet är att det måste funka nu på stört egentligen, så jag har paniktränat det och antagligen tränat sönder det. Förarfel igen alltså 
Jözta har så många fina egenskaper och beteenden, och kan göra många moment riktigt bra. Han gjorde bl a världens finaste platsliggning med skott idag. Hunden som varit skottberörd ligger lika fint med eller utan skott 
