Jag går regelbundet hos sjukgymnast/fysioterapeut med Ivar och Jözta. En konsekvens av ett långt hundägande/tränande av hundar. Man blir vis med åren, jag ser inget värde i att låta en hund gå med ett oupptäckt problem i kroppen. Hundar är experter på att dölja/kompensera för ett problem i kroppen, denna egenskap har de ju för att inte visa sig svag i flocken. En svag individ gör ingen nytta i en flock och brukar därför drivas bort i en vild/naturlig flock.
Genom att gå regelbundet hos Ann så upptäcker man skavanker i tid och kan göra en enkel insats (massage/kyla/laser/akupunktur/stretching osv) utan att behöva medicinera hunden t ex. Jag undviker att ge mina hundar mediciner så långt som det bara är möjligt, precis som jag själv aldrig skulle vilja ta några mediciner. Jag tänker mycket så här att: “låt maten vara din medicin och låt medicinen vara din mat”, dvs ät bra mat och var rädd om din kropp så behövs inga mediciner för det mesta. Självklart finns där situationer där man måste ta mediciner!!
Genom att låta hunden gå med skavanker som den själv döljer kan leda till att hunden får kroniska problem, så det är väl värt alla pengar jag lägger på förebyggande friskvård!
Igår var det Jöztas tur att besöka Ann för en genomgång. Återigen visar det sig att min magkänsla var korrekt, han har en liten plupp/bristning i en muskel i låret. Antagligen är det därför hoppet inte längre funkar som vanligt!
Jag kan verkligen rekommendera Ann, hon har en unik kompetens och är den första i Sverige som är specialist inom sjukgymnastik/fysioterapeut inom veterinärmedicin:
https://evidensia.se/forsta-fysioterapeuten-godkand-som-specialist-inom-veterinarmedicin/
Som vanligt är det att LITA PÅ SIN HUND som gäller. Nu blir det massage och att begränsa honom något en period och undvika hoppträning tills dess att muskeln är ok igen!
foto: I senaste Brukshunden var det ett reportage om Ann och hennes arbete, med på bilden är oxå Agnes 
