Cesar Milans sverigebesök har vållat debatt, både i bloggar och i hundforum, det finns ju såklart både de som är för och de som är emot. Jag håller inte med om allt han säger/gör, MEN tycker ändå att han gör ett jättebra jobb i det stora hela. I sverige, just nu, verkar många ha svårt att se att det finns en skillnad mellan inlärning och uppfostran.
I all inlärning får man bäst resultat om man belönar det man vill ha och ignorerar det man inte vill ha, det har väl alla fattat vid det här laget? CESAR SYSSLAR INTE MED INLÄRNING.
När det gäller uppfostran går man på många håll emot hundens natur anser jag. Uppfostran börjar redan i valplådan, en tik korrigerar/tillrättavisar sina valpar – de får lära sig sitt språk helt enkelt! Nu för tiden så ser man hundägare som inte har någon uppfostran på sina hundar, de säger inte NEJ till sina hundar utan *väntar* in att hunden skall bjuda rätt beteende. Helt befängt anser jag, hur kan man tro att man vet *bättre* än en hund lixom? Varför inte fortsätta på den linje som tiken redan har påbörjat innan man hämtar sin valp? Jag har bara haft en valp från 8 veckor (Ivar) men från dag 1 så har jag inte tillåtit någonting som jag inte ville att han skulle göra som vuxen. Varför krångla till det?
Jag förstår ju att folk får sina hundar överkörda i en jaktsituation t ex, om en hund med mycket jaktlust inte har klart för sig att NEJ är NEJ oavsett!! Så kommer den ju göra DET den vill NÄR den vill. När det gäller allmänlydnad så vill jag att mina hundar ska BE mig om lov i alla situationer & det är ju först och främst för att jag alltid har mina hundar lösa oavsett om vi möter någon person eller hund eller vilt eller vad som helst. Det handlar ju om hundens säkerhet att det finns ett förbud att hitta på eget tok till vardags lixom.
Regler och förbud är ju *ännu* viktigare för en *problemhund*. När jag tog över Agnes fick jag med mig att det inte gick att säga åt henne för då blev hon *låg*. Det var ju tack vare den totala avsaknaden av regler/dominans/förbud som hon var så otrygg. Så fort hon fick klart för sig vad som gäller i min flock så försvann ju oxå hennes rädslor – go figure! Om hunden vet vad/hur/när vi ska göra saker och vad som förväntas av den så blir den ju lugn och trygg av den säkerheten. Varför krångla till det och lämna den stackars hunden i sticket att ta ansvar själv som den inte klarar av?
Jag håller inte med Cesar om allting, jag leker t ex otroligt mycket med mina hundar för det tror jag är grunden till att få en bra relation till sin hund och det verkar inte han göra, MEN i huvudsak gör han ju rätt saker tycker jag. Det jag gillar speciellt med honom är att han är emot den *lätta* utvägen (avlivning) utan rättar hellre till det som blivit fel. De hundar man ser han hantera är nog av den typen som de flesta andra skulle rekommendera avlivning på & varför ska hundarna få betala med sitt liv pga att de hamnat hos en inkompetent ägare? Hundar som ofta under en lång tid tillåtits (av ägarna) utveckla och tillämpa farliga beteenden mot andra hundar eller människor t ex. Det bästa för hundsläktet vore om vissa människor gav f-n i att skaffa sig hundar med lite tryck i om de inte vet hur de ska hanteras, andelen hundar som föds störda är nog försvinnande liten. Man brukar säga att det är 30% arv och 70% miljö och det stämmer nog mtp att *problemhundar* går att rehabilitera – iaf har det stämt med dom som jag tagit över/hjälpt till att träna.
Lägger in en film nedan som illustrerar en korrigering/tillrättavisning hund till hund. Mina hanhundar har nyss lekt klart, Pippen har avslutat leken men Ivar vill inte riktigt acceptera det så till slut får han en korrigering/tillrättavisning av Pippen. Jag frågar mig igen, hur kan *folk* tro att de vet bättre än hundar själv hur man gör?! Pippen är den klokaste hunden jag haft, han hade många primitiva och varglika beteenden och var oerhört *språksäker* – den bästa lärare jag kunde fått i hundspråk 
Ett exempel på vargbeteende var att när Ivar blev könsmogen så lyfte han på benet och Pippen tolererade inte det, utan han *korrigerade* Ivar så fort han lyfte på benet. Tyvärr så har Ivar mycket mer domesticerade beteenden och är inte alls lika varglik så han *fattade* ju ingenting utan fortsatte att lyfta på benet, efter en vecka ungefär gav stackars farbror Pippen upp 
I en vargflock är det ju bara alfahane och -tik som markerar revir men det fattade ju inte Ivar
I rest my case
<!–
WriteFlash('’);
//–>
