Under morgonens hundpromenad kommer vi förbi ett uppgrävt jordgetingbo, ca 50 m från mitt hus. Björn gissade jag på hade gjort det. Kändes så där att ha björnar så nära lixom 
Efter något hundratal meter till, där Ivar springer före såklart i full galopp så tvärnitar han och ställer sig och stirrar ut i den täta skogen samtidigt som han reser ragg och morrar hotfullt.
Jag vände och sprang 
Har ingen lust att träffa på en björn, om den dessutom är skadeskjuten vill jag absolut inte träffa den. Vad är det med en del jägare? Varför skjuta om det finns en risk för skadeskjutning?
Snapshot från http://sverigesradio.se
