Ivar är en riktig *vakthund*, lite drygt emellanåt & framförallt när folk inte verkar läskunniga och struntar i varningsskyltar
Nu har jag furminerat hundarna så snart är de hårlösa Agnes kolsvarta päls är alldeles stickelhårig på bak- och frambenen
Stickelhåret var Ivars arbetsnamn när jag skulle välja valp. Jag fick välja först från hanarna; Lilla (Fröjd), Stora (Jubel), Sammet (Nöje) och Stickelhåret (Iver) var deras *arbetsnamn* Mina kandidater var Lilla och Stickelhåret. Lilla blev senare avlivad pga sin aggressivitet, Stickelhåret hade kunna gått samma väg ifall han oxå hade blivit *felhanterad*
Som tur var hade jag min underbara holländare, farbror Pippen, till hjälp. Precis som i så många andra situationer visste han precis hur man skulle göra Han visade mig med vilken energi Ivars aggressivitet skulle mötas och det är jag evigt tacksam för Vi människor kan nog inte lära hundarna speciellt mycket men hundarna har mycket att lära oss om vi bara *lyssnar* på dom
Jag har nog sagt det några gånger förut, men Ivar är den absolut lättaste hund jag har haft – samtidigt som han nog är den jobbigaste hund jag haft. Det finns en hel del allvar i min lilla rödtott, men de knapparna behöver man ju inte *trycka* på precis Hans skärpa och försvarslust finns ju där under *ytan* och plockas lätt fram vid eventuellt behov Det är absolut ingen *nackdel* för mig att han har de här egenskaparna, jag gillar hundar som har alla egenskaper sas & det är väl därför jag hade sån himla tur att det var mig Stickelhåret valde
Nu ska jag åka och *jaga* jordgubbar och sen ut till P, det är alldeles för varmt för att vi ska orka göra något annat än bada typ och dogzen älskar ju att vara vid sjön och jag gör oftast som dom vill <!–
WriteFlash('’);
//–>
Underbar låt – en riktig gammal goding:) Och så sant om våra tottar. Nog finns det allvar i dem… om det behövs, eller krävs. Och alldeles, alldeles underbara är de…