Hunden som alltid viftar på svansen
Agnes har verkligen utvecklats på många sätt, bl a har hon upptäckt spårets underbara värld. När jag försökte få henne att spåra för första gången i hennes liv i april trodde jag aldrig att hon skulle “komma igång” så snabbt som hon gjort.
Idag på kvällningen när vi kom hem fixade jag spår åt dogzen, Ivar fick ett långt spår (ca 14-1500m) och Agnes fick 2 kortare korv-spår på ca 75 m vardera.
Lite senare när jag ska gå en kort sväng och rasta dom för natten så tar Agnes upp Ivars spår på skogsvägen, sen följer hon hela spåret och jag och Ivar *smyger* efter. Hon fri-spårade hur bra som helst, jag blev alldeles tårögd över hur himla *duktig* hon var och *vilket* intresse Hon verkade gå över i nån vinkel och då gick hon tillbax i spåret och *hämtade* information, nu behöver jag inte lägga mer korv i hennes spår det såg jag tydligt
Hon har gått från totalt oförstående/ointresserad av spår till att följa ett spår på ca 1000m (hon träffade på och började följa Ivars spår ca 500m in i spåret) utan någon förstärkning överhuvudtaget, på endast lite drygt 1 månad! Nu sover hon sött, blev rejält trött av att följa spåret tror jag
Tycker säkert det är helt underbart att få bli aktiverad på det sättet. Som vilken hund som helst:) Roligt att det går så bra, och att hon är så snabbtänkt!! Vi lägger en del spår till vår sheltie och mellanpudeln också – och de älskar det!! Och blir också så där behagligt trötta och sover på örat sen…