Ivar tyckte väl det var så där skoj med hundutställning, vara på klubben i flera timmar lixom och ingen träning – passivitet är ju inte hans grej direkt 
Till slut kapitulerade jag och köpte en gris åt honom. Nu såg det ut som om han gärna *mördat* grisen så han fick bara *ha* den under uppseende 
Skämt åsido, Ivar skötte sig *riktigt* bra – han börjar landa tror jag 
Sen att han inte kan låta bli att skämma ut mami med jämna mellanrum genom att kampa som en j-vla dåre med kopplet får jag ha lite överseende med. Eller som en uppmärksam åskådare i *publiken* konstaterade “det där är förarfel, det är *ditt* fel att hunden gör så” – och visst hade han rätt! Jag tjatar alltid om att det är förarfel och så är det ju, allt våra älskade hundar gör är vårt *fel*, om de inte kunde så skulle de inte göra det de gör 
Sen har de olika mycket av olika egenskaper och när det gäller Ivars kamp så *erkänner* jag att han har gått mig helt ur hand
Hela vägen till bilen (som jag lämnat vid Gävle Bro) fick Ivar bära griseknoen och då var han *stolt*
