Det är med livet som insats jag spårar med Jözta, överväger på allvar att införskaffa en hjälm faktiskt! Gårdagens spår hade legat nästan 8 timmar men han gick som en ångvält ändå. Supernoga givetvis mtp liggtiden, men stark som en oxe drog han mig fram över stock och sten.
Mitt knä är inte vad det en gång var omss. som tur var blev det *bara* 2 flygturer för mig och utan några större skador som resultat. Mitt knä går inte att böja så som det borde och det gör att när Jözta drar mig för fort framåt så hinner jag inte böja vänsterbenet tillräckligt fort utan fastnar och flyger sen framåt 
Flygturer till trots så hade jag ont i kinderna efter spåret pga mitt stora flin som gick från öra till öra typ: 1500m och 10 pinnar och han spårade så himla bra!! Skog och äng blandat med flera övergångar, fullt fokus och inge tjafs alls – bästa huliganunge lixom 
bilden: Jözta håller på och äter upp Agnes, eller så är det Agnes som tuggar på Jözta 
