https://www.youtube-nocookie.com/embed/ijZRCIrTgQcJag har i princip inte kunnat träna med Jözta sen tävlingen i maj. OK, tränade ett par gånger inför BH-provet i juli men det är oxå allt.
Först blev han oren på höger fram & det visade sig vara en senskada = koppelvila ca 12 veckor.
Samma dag som jag skulle börja köra igång igen, var han halt höger bak efter vila. Eftersom det inte jobbar någon veterinär i Gävle som jag har det där *riktiga* förtroendet för just nu så ringde jag och bokade en tid hos chefsveterinären på Strömsholm.
Samma morgon som jag skulle åka till Strömsholm ringde de och avbokade eftersom veterinären opererat hela natten. Vetten hade säkert räddat livet på någons hund MEN det gjorde ju inte att jag kände mig mindre besviken.
Vi har ny tid på Strömsholm i morgon fredag, hoppas innerligt inget kommer i vägen denna gång!
Jözta är inte halt längre och vi har varit hos Ann regelbundet, hon hjälper mig massor med mina hundar. Är så otroligt glad att ha henne, finns ingen bättre 
Frågade henne vad jag gör för *fel* mtp alla skador på Jözta, hennes svar var att “det är nog inte många som gör mer rätt än dig”- så det kändes skönt iaf att det *förmodligen* inte är mitt fel.
Så även om han inte längre är halt så vill jag få honom ordentligt kollad av en ortoped, jag har ingen bra känsla i kroppen när det gäller det här tyvärr 
Jözta är en kanonhund, så synd att han inte får tillfälle att visa det. Han är 3,5 år nu och har gått ca 2 år av den tiden i koppel. Så på endast 1,5 år har han hunnit med LPI, godkänt BH-prov och uppflyttad till högre klass spår. Även om det känns som vi inte kommer någonstans så försöker jag känna glädje i det som vi hittills åstadkommit tillsammans.
Hur många gånger orkar man börja om? Ska jag lägga ner hundträning helt och hållet? Vem är jag utan hundar och hundträning? Vad skulle jag göra istället? Vad gör folk som inte tränar hund? 
