https://www.youtube-nocookie.com/embed/ZCMB1bA6reoAgnes tar inte så stor plats här på bloggen. MEN hon tar stor plats i flocken, så liten som hon är.
7 kg bestämd, kärleksfull och *kaxig* energi 
Hon kom in i mitt liv precis efter att Pippen hade lämnat mig. Jag var i tusen bitar och då kom denna underbara hund till mig genom tips från en god vän. En heeler som hjälpte till att läka (heala).
Hon var en rädd och osäker liten hund på 22 månader. I princip hela första dygnet satt hon under köksbordet och ylade & mitt hjärta blödde. Hjärtat blödde pga förlusten av min underbara vän Pippen och för Agnes skräck och förtvivlan. Stackars hund, hon fattade ju ingenting vad som hände med henne. Vart hade hon hamnat lixom? Jag tänkte att det bästa vore att lämna tillbaka henne, men då visste jag ju att hon bara skulle skickas vidare till nästa ställe – eftersom jag inte var den första hon hade lämnats bort till – så jag bestämde mig för att vi måste lösa situationen och få henne trygg hos oss.
Jag kommer aldrig kunna begripa hur man kan lämna ifrån sig en hund. Aldrig någonsin. Om man skaffar en hund så måste det ju vara genomtänkt och för livets alla eventualiteter. Oavsett om jag får nytt jobb, flyttar eller hur min situation nu förändras så löser jag ju det med mina hundar. Herregud det är ju min familj! Sen finns det ju dom som utvecklar allergi och då fattar man ju att det är svårt att ha hunden kvar, denna allergi brukar ofta drabba hundägare av hanhundar i sista könsmognaden – go figure.
Jag vet att jag är kategorisk och dömande när det gäller detta med att skicka iväg hundar till höger och vänster, men det är min åsikt och det är upp till var och en att tycka vad man vill som tur är 
Agnes idag är en hund med gott självförtroende, en enmanshund absolut men borta är hennes dåliga självkänsla. Agnes behöver bara *en* människa, den som ger henne mat 
Om hon är på kollo hos någon så väljer hon oftast en av människorna i det hushållet under tiden som hon är där.
Agnes är en otrolig följsam liten hund & hon är ett geni när det gäller att *umgås* med sin egen art, så otroligt språksäker. Hon är lite av en “devil in disguise” dock – *gårdshund* som hon trots allt har i generna – då hon om tillfälle ges biter ihjäl allt som rör sig typ 
Så det är koppel på eller *strikt* tillsyn sommartid mtp alla harpaltar och annat som ligger och trycker lite här och där. Samtidigt är hon otroligt klok och vet att passa sig för huggormar.
En heeler i hälen är som balsam för själen 
—
