En sann historia om att att aldrig ge upp!
***
Året är 1944 och världen står
i brand. Den judiske fången Roman Frydman har som polsk flykting
tillfångatagits i Ungern och nu hamnat i lejonkulan, nämligen Gestapos
högkvarter. Mitt emot honom sitter en uttryckslös man i naziuniform och
undertecknar Romans arkebuseringsorder.
På väg mot en säker död ser sig Roman om i rummet och noterar att SS-officeren
har ett schackbräde vid fönstret. Roman utbrister:
”Jag ser att du spelar schack. Min bror var polsk mästare.”
Till sin förvåning tittar SS-officeren för första gången upp från sina papper
och frågar vad brodern heter. Roman berättar vad brodern heter.
”Okej, då vet jag vem din bror är. Honom mötte jag i en tävling en gång.”
SS-officeren fortsätter:
”Vinner du över mig i schack ska jag rädda ditt liv.”
Roman Frydman är vid den här tiden en högst medioker schackspelare som aldrig
tävlat, men nu har han fått en chans och då gäller det att ta den. De sätter
igång och partiet fortsätter i timmar i mörk, driven, besatt koncentration.
På något vis lyckas Roman plocka fram det poeten William Blake kallade rovdjursintelligens,
vilket är en sorts instinktiv inre styrka som kan infinna sig när man sätts
under stark press. Du letar då inte längre den enkla vägen ut utan ser
problemen i ett annat ljus. Roman Frydman gör schack matt på SS-officeren, han
vinner sitt livs match, och överlever det andra världskriget.
Romans överlevnadsinstinkt fick honom att scanna omgivningen efter halmstrån,
och han fann ett.
Det finns lärdomar i det. Kasta inte in handduken utan kamp.
Väx med uppgiften, bli ett rovdjur, leta lösningar.
Släpp aldrig halmstrået.
***
