Ivar letar efter sin (äckliga) skinnhandske i vedboden.
Del ett:
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Del två – kolla vad fokuserad han blir han lokaliserar handsken:
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Del tre – markeringen:
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Ivar är en helt *naturlig* skallmarkör, skallet är det absolut *första* han tar till i alla lägen så det gäller att vara sparsam med att förstärka det
annars får man ju en hund som gapar i tid och otid
Ivar är även en helt naturlig *spontanapportör*, det var mycket därför jag valde honom vid 6 veckor pga att han var den enda av hanarna som direkt kom tillbaka med tennisbollen utan uppmaning – I like 
Kul att variera sig, efter en hund som Pippen är det helt underbart med en hund som rusar till mami med allting och trycker in det i magen på mig
Bita – släppa – bevaka har han oxå haft helt naturligt i sig, det är ingenting jag har behövt *lära* honom.
Ivar är en helt fantastisk hund helt enkelt 
Nu finns det inga perfekta hundar. Ivars brister är ju den *obefintliga* dådkraften + problemen han har att avreagera. Sen finns det inget *allvar* i honom heller, det är väl ingen brist egentligen men kan vara bra att ha om det händer nåt
Visst *gapar* han säkert och *låter* förbannad vid hot, men skulle någon gå på och sparka honom eller pressa honom på nåt sätt så backar han det är jag övertygad om. En hund med allvar i går ju igång på sånt, skulle någon *sparka* Pippen eller göra illa/hota honom (eller *hans* flock) på något sätt så säger han bara “bring it on” Enda sättet någon skulle kunna ta sig *förbi* honom är ju att skjuta honom! Ivars *brister* är ingenting som märks av i vardagen som tur är, då funkar han ju i alla situationer.
