Tusen år och två minuter. Ja så känns det.
Det känns som det var tusen år sen Pippen var här. Samtidigt känns det som det var två minuter sen han lämnade mig. Tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken när jag tänker på honom.
En sån fin och klok hund, och som *verkligen* ställde upp när det gällde. En totalt orädd hund med en försvarslust utan dess like, han var en sån där hund som aldrig skulle gett sig i skarpt läge. En fantastiskt vän och en förmån att få ha levt med en sån hund, samtidigt som det naturligtvis inte passar alla att ha en sån hund – det innebär ju även stort ansvar.
De här 3 bilderna är några favoriter på farbror Pippen och malledåren. Ivar kunde inte haft en bättre förebild när han växte upp 
“Sometimes it’s like someone took a knife baby edgy and dull
and cut a six inch valley through the middle of my soul…”
¨
Idag är det en sån dag 
Kram ?