Är nu hemma igen efter fjällvandringen. Har haft underbara dagar i fjällvärlden & haft jättebra väder nästan alla dagar, soligt och ca 10-15 grader. Endast lördagen regnade det hela dagen och var endast 5 grader, men det gjorde inte så mycket 
Satellit-/kartbilden ovan visar min färd upp till toppen av Helags och ner igen. Börjar i övre högra hörnet, den övre linjen. Sen gick klättringen upp på ena kanten av “grytan” runt glaciären och ner på kanten på andra sidan. Hade jag förstått innan hur brant/högt det skulle vara hade jag aldrig gjort det. Vad ska jag upp på ett berg att göra, jag får ju svindel om jag klättrar högre än 1,5 meter på en stege 
Helagsäventyret började på tisdagen då vi gick från Kläppen mot Helagsstugorna, en riktigt härlig promenad på 12 km. 12 km är ju ingenting för mig, MEN det var bitvis rejält kuperat så det kändes i benen ändå. Jag brukar dessutom inte gå med packning vanligtvis vilket gjorde att det kändes lite mer än en *vanlig* hundpromenad!
Det räcker att komma upp på kalfjället så ser man Helagsmassivet i horisonten.
Dogzen håller koll under rasterna 
Helags igen, grytan med glaciären i mitten.
Till malledårens stora förtjusning så fanns det gott om SNÖ på fjället!
Som sagt, underbart med snö enligt Ivar 
Oerhört vacker natur, nästan så jag blev religiös 
Här är vi nästan framme & tar en lång paus då det ännu är tidigt på dagen, de 12 km tog nästan 4 timmar med några rejäla pauser.
På väg in på fjällstationen!
Efter en härligt god middag med underbara ärtbiffar och en chokladkaka to-die-for till efterrätt var det skönt att slumra in. Vaknade såklart tidigt på onsdagen & då snöade det!! Vi satt en lång stund vid frukostbuffén och tog det lugnt hela förmiddagen innan vi till slut inledde ett försök att ta oss upp på toppen av Helags, 1797 möh.
Efter att ha rådfrågat tidigare toppbestigare samt personal på fjällstationen beslutade vi oss för att gå upp på den högra sidan av grytan och ner på den vänstra.
Då vi tagit det lugnt på förmiddagen och med en dimma som *hotade* dra in på toppen kände vi oss rejält stressade innan vi nådde toppen och kunde börja gå nedåt igen. “Topprundan” är endast ca 9km upp och ned enligt uppgift, men jag tyckte att sträckan upp kändes som minst 2 mil. Shit vad rädd jag var bitvis! Gjorde misstaget att titta nedåt vid ett tillfälle och det kändes som om jag skulle ramla av berget. Fy f-n, rent ut sagt. Jag började känna att alternativet att gå över kanten (och ramla handlöst ner i grytan) kändes som ett bättre alternativ än att fortsätta. Att gå ner igen var inte att tänka på, jag hade aldrig fixat att gå ner samma väg.
När vi kämpar oss uppför berget kommer helt plötsligt en kille och *springer* om oss, my god vilken supermänniska. Springer uppför bergväggen på helags med stavar lixom, jag fattade ingenting först. Vad händer?! Tydligen höll killen på med nån extremsport där löpning upp på berg ingick så han var väl van
Vi hade en annan kille framför oss oxå. Sen *möter* vi dessa killar på väg ner på samma sida, enligt egen utsago så *fegade* de ur att gå ner på andra sidan då de inte hittade och dimman var på väg in – så de ville gå den väg de kände till ner.
Att gå ner den väg vi nyss gick upp fanns inte på min karta så när vi väl nått toppen så tog vi oss sakta men säkert ner på den andra kanten av grytan. Lättnaden var enorm när vi tagit oss ner den brantaste biten och kunde sista biten åka på snön för att hinna ner till middagen på fjällstationen kl 18. Tror vi hade ca 20 min till godo så att duscha innan middagen var inte att tänka på
Torsdagen sen gick vi ner igen till Ljungdalen, tog en annan led ner från fjället som var 13 km och även där var det helt fantastiskt vackert. Så underbart och bortsett från dödsångesten på Helags bergvägg så har jag fulltankade batterier & har massor av energi känns det som!
Utsikten var vidunderlig när vi kommit upp en bit på berget.
Här ser man lite hur brant det var, även om det här är ett *snällt* parti – på de brantaste ställena gick det inte att fota utan då var jag tvungen att fokusera på att klara livhanken typ
Vi var tvugna att *kryssa* uppåt då det inte gick (vi orkade inte) gå rakt upp. Här ser man glaciären till vänster nere i grytan (suddig bild).
Här kändes det som om vi var nästan uppe, men tji fick vi det var ungefär 2 timmar kvar visade det sig Toppen är där kammen/kanten är som högst på bilden (till vänster i bild). Glaciären till vänster.
Utsikten var hela tiden helt fantastisk!!
Dogzen på toppen, äntligen!! Det tog oss nästan 4 timmar (med några rejäla pauser) att gå/klättra/krypa de ca 4,5 km upp till toppen. Stigningen var nästan 800m (fjällstationen ligger på drygt 1000m).
Påbörjar nedstigningen på en gång för att hinna före dimman, vilket vi oxå gjorde! Nedstigningen tog endast ca 2 timmar då det var mycket lättare att gå på den vänstra sidan!
Predikstolen och Norge i bakgrunden.
Här har vi kommit en bra bit på nervägen, toppen i princip i mitten på bilden.
Här är vi nästan nere, den *svarta* bergväggen är den högra kanten på grytan och det var på den vi klättrade (bitvis på alla fyra) upp. Känns helt overkligt att jag klarade av det, snacka om att utmana sina demoner!!
På väg ner till Ljungdalen hade vi Helagsmassivet bakom oss, till vänster ser man Predikstolen.
Ivar har börjat fatta att vi ska gå långt, så fort vi pausade så passade han på att sova – smart hund
Så här såg det ut när vi kommit tillbaka till stugan, nöjda dogz De har varit jätteduktiga och kämpat på hela veckan. Speciellt Agnes har nog fått kämpat, hon har ju mycket mindre ben än Ivar så antalet rörelser hennes kropp utsätts för är ju mycket mer än för en stor hund. Men det har funkat jättebra med henne, hon är nästan outtröttlig, även om det märktes i slutet av dagsetapperna att hon var rätt trött!
Det finns även några bilder på Instagram, följ mig där, jag heter: k9s_se
