Lämnade bort Jözta för första gången igår & det hade gått jättebra 
Han är ju en sån himla *trygg* hund så han brydde sig ingenting om att han var utan sin mami hela eftermiddagen, det är ju bra såklart även om det känns lite i hjärtat oxå. *JAG* saknade honom jättemycket 
På bilden: Ivar har tröttnat på att vänta på prisutdelningen och har somnat 
Stort tack till Linnéa och Carl-Johan som hade mina dårhundar när jag och Ivar var till Uppsala 
Skönt att dom inte skämde ut sig
Vi har gärna hand om “dårhundarna” igen om det behövs 🙂 du å Ivar är jue bäst 🙂