Idag var vi och hälsade på i en bilverkstad för lite miljöträning. Jag måste säga att Jözta nog är helt oberörd i de flesta miljöer, ibland piper han några pip i nån ny situation men oftast knatar han bara runt. Grabbarna boyz jobbade järnet på verkstaden och väsnades med lite olika maskiner/verktyg och slängde grejer omkring sig, Jözta rörde inte ens på öronen 
Han är en otroligt trygg hund verkligen, han har bättre självförtroende/är tryggare än Ivar som är 6 år 
Han bekantade sig med killarna i verkstan utan några konstigheter han generaliserar verkligen med folk & verkar lita fullständigt på människor, och han lekte även en runda med hunden som *jobbar* där 
När jag stod och snackade med grabbsen så la sig Jözta och sov på cementgolvet, snacka om av och på 
Jözta bryr sig heller ingenting om han får ligga i buren i bilen en stund medans jag tränar med de andra hundarna, eller om han får vänta inne medans jag tränar någon hund utomhus. Han går bara helt sonika och lägger sig, han tänker väl “hon kommer väl tillbaks när hon blir hungrig” eller nåt 
Hur kylig som helst den lilla hunden, vilken stjärna 
Han är ju bara en bebis lixom
Cool kille, den här Jözta. Påminner om Yksi när du berättar om honom. Hon hetsar inte upp sig över nåt så elementärt som att bli lämnad (av övriga flocken som ska motioneras) eller något annat. Otroligt stabil så. Utan att vara dumdristig. Glad och social, härlig och öppen. Och så krokodiltänderna då, förstås:)