1. Jag börjar förstå varför Ivar är så *sträng* mot Jözta.
2. Ivar är nog klokare än jag trott.
Att Jözta inte är någon *mesig* hund har jag fattat från första början, det märks bl a på om han får en *korrigering* av någon av de andra hundarna så hänger han inte läpp för det 
Han visar naturligtvis en lämplig låg profil när han blir korrigerad men mer än så är det inte, 2 sek senare gör han om samma sak typ 
Ivar tillämpar noll-tolerans och är konsekvent i sina korrigeringar av de beteenden han anser är oacceptabla och han är såklart lika konsekvent i att uppmuntra de beteenden han gillar. Agnes kör oftast den mjukare stilen med att ignorera det beteende hon inte gillar och uppmuntra det beteende hon gillar.
Min amatörtolkning är att Ivars och Agnes agerande ger olika resultat på Jözta; Ivar är Jöztas stora idol och han respekterar honom och är *artig* i sin kommunikation med Ivar. Agnes anser Jözta vara någon som man kan behandla lite hur som helst, han drar gärna runt på henne och behandlar henne lite som en levande kampleksak emellanåt.
Idag fick Agnes ett rejält utbrott på Jözta, jag tror han drog runt henne i ena örat, och pucklade på honom rejält. Då *svarar* den lilla holländarhuliganen upp mot henne 
Oj, oj, oj vad pisk han åkte på då, ajamen så gör man bara inte när man är 12 veckor!! Jag tror aldrig jag har sett Agnes så förbannad förut 
OBS!! Innan det är någon som tror att Jözta far illa av det här så kan jag garantera att både Ivars och Agnes bithämningar fungerar alldeles ypperligt. De *nuddar* inte honom med tänderna. Precis som de sociala flockdjur de är så skadar man naturligtvis inte sina flockmedlemmar, då är det ju något fel på flockdynamiken enligt mig! När hundar skadar varandra tror jag att det beror på att våra tam-hundar inte har möjlighet att *fly* som är ett alternativ för vilda hunddjur när kommunikationen slutat fungera. OBS!! Om hundar skadar varandra så har deras kommunikation slutat fungera, eller så har den aldrig fungerat för att de inte tillåts lära sig hur dom kommunicerar – och det lär dom sig allra bäst i leken. Hundar har ju sitt väl utvecklade språk med visuella, taktila och verbala signaler just för att *slippa* skada varandra, en skadad flockmedlem kan ju inte bidra till flockens överlevnad – och precis därför så skadar dom aldrig varandra enligt mitt sätt att se på en flock som *fungerar*. Många av mina hundar har *rykt* ihop emellanåt över resurser (mat/ben/leksaker) men aldrig någonsin att någon har fått en bitskada!! JA det har låtit jävligt illa när de rykt ihop och det har haft alla ingredienser som ett hundslagsmål vanligtvis har – MEN om man sansar sig lite och verkligen *tittar* på vad dom gör så ser man att de bara hotar varandra och inte biter överhuvudtaget 
OM de verkligen är en riktig flock med en fungerande kommunikation vill säga!!
Ska man dra någon slutsats av det här så är det väl att hundar som Jözta, är det bäst att redan från början hålla kort – iaf om man är en annan hund
Det som är så fantastiskt med den här hunden (oxå) är att mot *mig* har han en behaglig följsamhet/vekhet för det mesta. Här bortser jag från hans *attacker* mot mina vader när han springer förbi I övrigt har han börjat förstått *nej*, för det mesta består mitt *nej* i att jag stirrar på honom och morrar och det respekterar han jättefint 
Jözta i farten, OBS nog för att han är överbyggd just nu men riktigt så här illa är det inte – foto taget i nerförsbacke 
