Eller som Ulf Lundell sjunger:
“skiten vinner
det kan du va djävligt säker på
skiten vinner”
Närå så illa har det väl inte varit sen jag skrev nåt sist, men nära på 
Tänker inte gnälla om mitt liv här utan nöjer mig med att konstatera att det är för mycket som ska göras på alldeles för kort tid!
För att citera (ytterligare en stor poet): Kenta så “just idag är jag stark”, superstark faktiskt 
Tänk så roligt det är med hundtävlingar när man når sina mål. Målet idag var att fixa uppflyttning från appellen med Jözta, och det fixade min underbara huliganunge 
MEN han bjöd på en hel del spänning oxå på vägen. Började dagen med spår där han tar upp spåret jättefint, går rakt över första apporten (????!!!!), fixar vinkeln hur snyggt som helst, *kastar* sig på pinne nr 2 och rusar tillbaka till mig med den, fixar vinkel nr2 lika snyggt som nr1, kastar sig även på slutpinnen och rusar tillbaka med den. “Tyvärr kan du bara få 8” var domarkommentaren så jag tolkar det som att Jözta, om man bortser från den missade pinnen, var duktig En pinne bort är ju maxbetyget = 8!
Tillbaka till klubben där jag körde några lydnadsmoment samt en kortare budföring på L, som var så snäll och följde med idag! Kändes hyfsat *stabilt*, förutom att jag inte tyckte att Jözta rörde sig helt rent, höger fram såg lite mysko ut. Nåväl, körde budföring ändå, där Jözta vände halvvägs. Att budföringen var en potentiell nolla hade jag redan uttalat inför tävlingen, men inte av den här anledningen. Han *springer* alltid ut till mottagaren, sen har han haft en tendens att sitta kvar där. För att inte vara orättvis mot Jözta så får jag erkänna att han nog tränat budföring ca 10 gånger i hela sitt liv, och med en hund som har noll social nyfikenhet ska det nog övas lite mer än så Antingen för dåligt tränat eller så kände han av sitt ben?!
Eftersom jag är en obotlig optimist så tillät jag inga *negativa* tankar ta över min hjärna trots nollad budföring, vi hade ju hela 56 härliga poäng med oss från specialen och det räcker ju med 49 som bekant, för uppflyttning! Bara att köra på, det fanns ju chans på *massor* av mer poäng! It’s not over till it’s over, lixom 
Jözta är ju en hund som har otroligt lätt för att *balla* ur om jag plussar honom för mycket utan att förstärka med en kamplek, så det var bara för mig att hålla mig lugn och inte gasa på honom mellan momenten så höll han ihop riktigt skapligt. Glömde bort mig efter inkallningen då jag klappade händer lite grann och direkt så kom *vansinnessnurren* men jag fick *tillbaka* honom rätt snabbt inför apporteringen. Hoppet var ytterligare en potentiell nolla hade jag uttalat veckan före, och mycket riktig blev det en nolla där oxå. Inte alls av den anledning som jag förutspått utan ett helt annat händelseförlopp. MEN, med platsen så skulle det räcka och min underbara, fina, galna, fulla-av-kärlek huliganunge ligger platsen för en 10:a – såklart skriver jag för han har alltid varit kung på platsen sen han var liten faktiskt
Skriver betyg + domarkommentarer nedan, orkar inte kommentera alla moment själv utan nöjer mig med att konstatera att vi har många fina delar. Jag är supernöjd med vad vi presterade idag, ja riktigt jävla nöjd faktiskt. Se där, man kan vara nöjd trots *missar* Herregud, vi har aldrig haft kommendering ett helt program – iofs brukar jag aldrig tycka att sånt är särskilt *viktigt* då jag vill att mina hundar ska uppfatta tävlingsledare och domare/publik som obetydligt *bakgrundsbrus* som vi struntar i. Det är jag och hunden i *bubblan* lixom och det som händer utanför vår bubbla är inget som min hund ska engagera sig i, och det gjorde inte Jözta heller SEN ska man inte underskatta miljön heller, jag tror det är lättare för en hund att *prestera* på ställen där den är van att träna. Första gånger oxå som Jözta låg platsliggning med *okända* hundar, och första gången han låg en platsliggning med fler än 3 hundar 
Däremot hade jag kunnat förbereda honom lite mer genom att kedja moment och köra flera kedjor innan belöning osv, det blir ju ett stort hopp för en hund att gå från korta pass med kopiösa mängder belöningar till att köra ett helt lydnadsprogram *utan* belöning. MEN det var inga som helst problem med Jözta, han bara körde på eftersom det finns så mycket motivation och *minne* (både muskel- och mental) i varje moment. Det kom litet ljud i starten för läggande under gång, tror han blev lite osäker pga utebliven förstärkning från mig, annars var han superfokuserad på sina arbetsuppgifter
Så med 10or på budföring och hopp så hade vi hamnat på ca 290 poäng, och 10or på det är ju ingen omöjlighet med denna hund omss. Tror det på sikt kan bli riktigt, riktigt BRA faktiskt. När Jözta får mogna lite mer och får lite mer sammanhängande momentträning så kan det nog bli superfint!
—–
Avesta BK, 2014-05-11, spår appellklass
Domare: Anders Östling, Toni Larsson
placering 6/11
Linförighet 9/8 Tränger något/Sned sitt, pendlar lite
Framförgående 9.5/9 Avslut/Stretar lite första sträckan
Läggande 8.5/7.5 startpip, dk hand/startljud, lite segt
Inkallande 10/9.5 –/Avslut
Apportering 9/8.5 Gripande/slarv gripande
Hopp 0/0 Ex kommando, slår i/grovt islag, dk sättande
Platsliggning 10/10
Budföring 0/0 vänder
Spår 8/8 1+1
Total medelbetyg lydnad: 173, special 56 = 229 totalt
Resultat SBK-tävling
Supertrevlig klubb att tävla på med supertrevliga människor och funktionärer, super supernajs spårmark!!
Alla foton av min duktiga systerdotter Emma, en fantastisk fotograf. Kolla hennes blogg för bättre upplösning på bilderna: emmaoaska.se
Jözta med sin bästa kompis, aussiehanen Alf:
Alla *kusiner* på samma bild: hovawart Disa, Aussie Alf, DanskSvenskGårdshund Aska, huliganungen Jözta, karamellen Agnes och malledåren Ivar:
Nu måste vi dels träna det utomhus, underlaget kommer ju göra att det blir lite börja-om-från- början för att få samma snygga teknik som han har inomhus + att jag måste gå *framåt*. Lär ju in det backandes så jag kan se till att han är låg, jag litar bara på mig själv när det gäller krypet. Även om man har någon som står och tittar så är det ju inte säkert att *tittaren* har samma (höga) krav som jag 
Han får: gå i koppel, bli stretchad, jobba med sina sjukgymnastikövningar på balansplatta + pilatesboll och så kyler jag bogen flera gånger om dagen. Ska på återbesök med honom nästa vecka.
Iofs struntar väl jag i tävlingar, MEN jag vill att mina hundar ska vara HELA. Jag tycker ju att jag är *rädd* om dom men ändå så skadar dom sig?! Ivar t ex lyckades skada sig igår på den sista 5-minutersrastningen. Hörde inte att han skrek eller nåt men skadad kom han in. Jözta gick i koppel & det var inget *spring* öht men trots det så skadar han sig så illa?!
