M.E.F.O.D

OMG nytt rekord igen igår!!

Som tur är så blir det lite mer *lagom* svenskt sommarväder fr o m i helgen

Det enda vi orkar göra nu den varmaste tiden på dygnet är att åka och bada. Tidiga morgnar går jag långis med Ivar och Agnes, i morse t ex var vi ute mellan strax före 4 och 5.30 och då var det 13 grader när vi gick iväg = hur skönt som helst!! Sen går vi inte nästa långis förrän sent på kvällen, efter 23 nån gång och då har det oxå varit hyfsat med bara ca 20 grader. Har kört spår och lydnad sen kväll oxå, Ivar har fått gått relativt långa spår nu några kvällar i rad + tränat lydnad och uppletande på klubben och han känns *trött*. Inte likt honom att bli *trött* så jag ska avvakta och se hur han känns nästa vecka när det blir *kallare* igen, är han lika trött då så får det nog bli ett veterinärbesök med honom!

Var till Ann igår med Jözta, äntligen!!

Det ser riktigt bra ut med honom så nu får vi köra igång med hans rehabilitering

Igår fick han gå i vattentrasken och det ska vi göra 2 gånger i veckan nu inledningsvis. Han får även börja gå koppelpromenader, 4 st 10-minuters per dag. Och sen fick vi någon till stretchingövning vi ska göra. Så underbart att han äntligen får göra något, jag har ju varit jätterädd om honom sen operationen och han har bara fått vara ute i några minuter i taget och rastat sig & det har han ju tröttnat på rejält

Förhoppningsvis ska han bli lite *nöjdare* nu när han får lite mer stimulans, han får även åka bil och följa med på träningar – och titta på när andra tränar

En underbar helg är slut igen!

Massor av sol, bad, hundträning, lydnadstävling och allmänt häng med underbara människor

Tränat en hel del lydnad med Ivar & det funkar ju så himla bra när det är *varmt* – han blir mycket *stabilare* av värmen och är inte lika gasad och *fysisk* som han annars lätt blir. Sen går han ju alltid bättre och bättre ju mer jag tränar med honom, han behöver inte vila sig i form omss. Träning varje dag av hela programmet är nog hans bästa uppladdning som vanligt Sen händer det ju grejer med honom oxå såklart, just nu när jag vänder mig om efter att ha gått ut den långa sträckan (100m ?) för inkallningen så har han satt sig upp – det har hänt så många gånger nu så någon tillfällighet är det ju inte Vi har inget moment just nu som jag tycker *funkar* så där klockrent Ingen skugga ska falla över Ivar för det utan det beror ju på att jag inte lagt någon tid på lydnadsträning knappt det senaste året med honom. Han är alldeles för het och fysiskt på fria följet så det måste jag nöta och träna *hem* honom. Inkallningen som sagt kvarliggandet och sen är skiftena tveksamma om han ens kommer att göra mtp att jag aldrig tränar dom. Framåtsändandet, inte tränat de senaste året så nu nöter vi tempoväxlingen + som vanligt saktagåendet – mitt favoritmoment att träna, älskar det! Fullkomligt lyckorus varje gång han skiftar korrekt dvs från galopp till skritt och 7 m före gruppen Skallet superfint verkligen om jag lyckas tajma in *tyst* så han HÖR det. Apporteringarna BRA förutom avsluten som jag måste nöta nu!! Krypet känns hyfsat bra oxå, måste få till starten utan alla DK:n/förstärkningar som jag nu använder mig av i form av frolic. Är så himla glad över att Ivar tar godis nu för tiden, kryp är ju ett moment som funkar bättre med godisförväntan än förväntan på galen kampfest lixom Hoppet superfint absolut, men jag tränar aldrig med tävlingshöjd utan oftast bara 60cm ibland 70cm. Vill ju *spara* på honom mtp hans pålagring. Stegen kan han slarva på och hoppa över första steget, bara att nöta på och hoppas på lite tur där! Platsen känns han superstabil på nu, har inte lagt honom i grupp sen senaste tävlingen men *det* behöver han ju inte öva på – här är det ju stadgan som varit hans största fiende som i alla andra moment där *stadga* ingår. Tror vi kan få hjälp här av både ålder och värme

Sen är det ju så här: Vad f-n spelar en *misslyckad* hundtävling för roll i det stora hela?! Finns f-n så mycket värre grejer man kan råka ut för här i livet

FUCK CANCER

//www.youtube-nocookie.com/embed/GjBmYL8qTdsVärmen håller i sig

Nu gäller det att tänka positivt för att *orka* i längden, något som är väldigt positivt med värme är att Ivar blir mer *lagom* när det gäller lydnadsträningen och kan göra några riktigt fina utföranden då han inte *gasar* lika mycket som när det är *kallare* Så nu hoppas jag på fortsatt värme om det är så att vi skulle ha tur (?) att komma med någonstans

filmen: Ivar tränar kryp 2014-07-18

Häromdagen när jag var iväg och spårade med Ivar så glömde jag vattenskålen på skogen, idag när jag var tillbaka så stod den kvar! Det hör inte till vanligheterna att grejerna står kvar där jag *lämnar* dom utan oftast har de *fått* fötter och försvunnit

För övrigt så väntar jag fortfarande på lite *bättre* väder, det är hur varmt som helst & det utlovade regnet ser jag inte röken av. Var och varannan dag sägs det på väderrapporteringar att det ska komma regnskurar men hittills har de inte inträffat, längtar efter regn!!! Nu på fredag såg det ganska *lovande* ut med ett lite större regnområde, kanske kan bli nån droppe iaf – *hoppas*

Dum, dummare, Anna Hagwall. Är man så där j-vla dum är det väl för f-n bättre att hålla käften?!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=5903775&playaudio=5000526

Yes! Nu är Jözta av med stygnen Det är lite fyllt/svullet i huden under såret, får hålla lite koll på det så det inte blir mer.

Enligt ordination från ortopeden så skulle Jözta börja med sin rehab/sjukgymnastik idag, men pga semestertider kommer vi inte att komma igång med det förräns om 8 dagar – dvs 22/7. Hoppas inte denna fördröjning på 8 dagar har någon betydelse för resultatet?!

Kollade lite på Ivars förfäder och fastnade på hunden ovan, herregud en kopia av Ivar – så himla fin han är: Ultra du Domaine du Cameleon Född 1983 och 5 led bakåt i Ivars stamtavla men vilka starka gener; han är ju en kopia av Ivar! Likadant huvud, nos, ögon och öron och samma underbara färg och korrekta päls

Älskar ju rasen och kommer att ha svårt att vara utan en malle (precis som det är svårt att vara utan en holländare), MEN hur ska jag få en sån som Ivar igen?! I Sverige finns väl ingen som föder upp den typen längre. Jag vill ju ha en hund som har alla egenskaper & är helt *galen* – gillar ju såna hundar Jag vill absolut inte ha en pissgul och slö schäferblandning som verkar vara det enda som föds upp nu för tiden Det får bli en resa till Frankrike helt sonika, där föds det fortfarande upp mallar som är högtempererade, intensiva och med en galen kamplust & har alla egenskaper

Ännu en (h)underbar helg att lägga till handlingarna. Massor av måsten har klarats av och en hel del hundträning för Ivar. Agnes ägnar det mesta av sin tid åt att vara *barnvakt* åt Jözta Idag äntligen ska Jöztas stygn bort!! En milstolpe avklarad, nu är det bara resten kvar Känns som vi har en lång väg att vandra innan jag får börja släppa på alla restriktioner som begränsar Jöztas liv just nu, men vi kämpar på

fotot: jag och dogzen kämpar på ett annat sätt med Helags i sikte!

Har pratat lite mer och smält information nu vad gäller Jöztas operation. Enkelt förklarat så var det *kanten* på *skålen* längst upp på ulna som var problemet för Jözta. Det fanns för mycket brosk där som gjorde att när det övre benet (humerus) rörde sig i leden så skavde det mot brosket som även nöttes sönder. Det som är gjort är att den här kanten är bortfräst så problemet ska inte komma tillbaka enligt Lennart. Det här har tydligen bildats då Jözta var ca 6-8 månader enligt uppgift, känns lite som ett mysterium att SKK inte såg detta vid den officiella avläsningen? Eller syns det inte på en *vanlig* röntgen och den vinkel som man då röntgar hunden i? Han har ju heller aldrig haltat tidigare, hältan kom ju då han skadade sig på sökträningen i december. Verkar konstigt att han skulle haft det så länge utan att känna av det?!

Jözta är helt galen stackarn, han fattar ju inte varför han inte får göra något annat än ta det lugnt. Oroar mig lite över hans *snurrningar*, oavsett hur jag beter mig så lyckas jag inte stoppa dessa till 100%. Undrar hur de påverkar tillfrisknandet, han ska ju ta det lugnt och inga häftiga rörelser. Han är såklart jättehård i magen oxå, jag tror det beror på metacamen faktiskt – tror det är en biverkning på medicinen att det kan bli problem med magen. Att han inte får röra sig särskilt mycket gör ju såklart oxå sitt till när det gäller magen, han får ju bara rastas 5-10 minuter åt gången än så länge.

Idag var den varmaste dagen denna sommar, 32 grader är lite för mycket Riktigt skönt att jobba på kontoret på förmiddagen – där har vi ju AC – värre att försöka jobba hemma på em det blir ju sjukt varmt inne Som tur är så tror jag det var sista dagen med denna värme idag? Längtar efter regn och lite *kyligare* faktiskt. 10-15 grader är ju perfekt temperatur

//www.youtube-nocookie.com/embed/n2aMaMkDwTA
Happy Birthday Neil Tennant, 60 today!! And thank you for all the music

Seriöst, get a f—ing life lixom. Herregud, 22 vuxna (?) människor springer runt efter en liten boll – vad har det för betydelse i vilket mål bollen hamnar och hur många gånger?!

Finns ju massor av riktiga problem som dessa brasilianare skulle kunna göra något åt om de ägnade samma energi åt det. T ex hjälpa några av de 7 miljoner gatubarn som finns i landet. Att se till att få ett stopp på skövlingen av regnskogen är oxå vettigare att engagera sig i än resultatet i en fånig fotbollsmatch.

Måste ju vara fel i huvudet på folk som tycker en förlorad fotbollsmatch är en katastrof samtidigt som man *blundar* (?) för de verkliga katastroferna som finns i närmiljön. Empatistörning är nog bara början på problemen

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/vm2014/article19194011.ab

http://www.stiftelsengatubarn.se/om-gatubarn/gatubarn-i-v%C3%A5ra-projektl%C3%A4nder-4933911

http://latinamerikagrupperna.se/sv/notis/regnskog-skovlas-for-att-ge-billigt-kott-i-sverige

Så är vi inne på dag 4 efter Jöztas operationen & livet är bra jobbigt. Särskilt jobbigt för huliganungen såklart men även för hans omgivning frestar livet väl mycket på tålamodet just nu

Operationsdagen var en *lång* dag omss. Började med att jag sov ca 45 minuter natten till fredagen, gick inte att sova för tankarna bara snurrade. “kommer Jözta överleva narkosen“, “tänk om det är så illa ställt att veterinären tycker att det bästa är att avliva Jözta direkt utan att väcka honom från narkosen“, “tänk om det går åt skogen *efter* operationen och det slutar med avlivning” – ja negativa tankar fanns det gott om som gjorde att det inte gick att sova

Var på plats vid Strömsholms Djursjukhus redan före 06.30 (!!) skulle vara där 07.20 men så går det när det inte är någon trafik och Subarun går ju lixom av sig *själv* på fria vägar

Tårarna rann ju när Jözta snällt följde med djursjukvårdare som tog emot oss, så trygg han är med andra människor – han kunde ju inte veta vad mami arrangerat för honom = kände mig som en skurk som *lurade* honom så

Sen följde en lång dags väntan. Sh-t vad sakta dagen gick innan Lennart äntligen ringde. Jag ville inte åka någonstans eftersom jag hade en helt perfekt parkeringsplats som var i skuggan hela dagen, Ivar och Agnes fick tillbringa en del tid i bilen faktiskt. Enligt lagen får man ha hund i stillastående bil sammanlagt max 3 timmar/dygn och det var *nära* att jag bröt mot lagen faktiskt. Gick flera promenader med dom under dagen för att fördriva tid, satt långa stunder med dom i väntrummet och satt även på bänkar utomhus långa stunder – men som sagt det blev även en del tid i deras burar i bilen.

När jag äntligen fick telefonsamtalet och fick höra hur *illa* det var med hans armbåge så kände jag bara “f-n nu är det kört, nu frågar han snart om jag godkänner avlivning utan att väcka honom” så jag hörde knappt vad han sa. När Lennart till slut sa att ” ….. så han kommer att bli helt bra efter rehab & kommer kunna leva ett fullgott bruksliv …..” så kunde jag inte prata för jag bröt ihop totalt. All spänning bara släppte så jag grät nog 2 timmar i sträck efter samtalet som vi fick lov att avsluta pga att jag inte kunde ta mig samman Jag har pratat med honom 2 gånger efter det istället!!

Veterinären tyckte inte att Jözta behöver förvaras i bur men han ska såklart ta det lugnt, gärna begränsa honom till ett rum – så nu gör jag som jag gör när jag har en valp; *stänger* in mig och hundarna (mha kompostgaller i dörrarna) i det rum jag för närvarande vistas. Jag gör så när jag har valp pga att jag vill ha valpen under *ständig* uppsikt för att det inte ska ske några olyckor inomhus eftersom jag då ser när det är *dags* att *kasta* ut valpen
Sen ska inte Jözta göra några *häftiga* rörelser och det är där mitt helvete kommer in, han är helt *galen* nu såklart och är urstark så jag har ett helvete när jag ska koppelrasta honom (5 minuter åt gången).

Jag tempar honom varje dag morgon och kväll för att hålla koll så att han inte får någon infektion, det är ju mycket större infektionsrisk när dom har varit in i leden än vid en *vanlig* operation. Innan operationen var jag ju tvungen att bada hela hunden i Descutan dessutom, just pga infektionsrisken.

Nåväl, det är bara att kämpa på nu så ska vi nog klara det här. Vi ska börja med rehab hos Ann 22/7 – LÄNGTAR & det tror jag Jözta gör oxå !!!

foto: Jözta, hög som ett hus, i bilen innan vi startar vår långa resa hem från Strömsholm.

//www.youtube-nocookie.com/embed/50u9bxRwBJI
Stones har ju varit i Sverige i dagarna. Min absoluta favorit med bandet, “Paint it black” tillsammans med “Angie”

De gamla gubbarna rockar ju ännu trots att de är i 70-års åldern, helt fantastiskt! Vilka andra band har hållt på i drygt 50 (!!!) år & rockar fortfarande?!

Vore skoj att se dom spela när de är i 80-års åldern oxå

Iom att Jözta opereras så kommer han ordineras burvila & detta strider ju mot lagen som säkert alla hundägare vet. Man får inte ens ha hunden i en *hage* av kompostgaller (som jag hade i vintras då Jözta skadade sig!!) utan tillstånd. Hittade texten ovan, det verkar som om JBV menar att veterinären ska bistå med dispensansökan så det hoppas jag de gör på Strömsholm då Och om man skickar in en dispensansökan är det OK med bur tydligen under tiden man väntar på beslut?!

Har spårat med dogzen måndag och tisdag, med varierande resultat
I måndags fick Jözta ett långt spår på ca 1800m och med 9 pinnar varav han missade 3 (!!!) st & det var det sämsta spår han någonsin gått! Det är bara att konstatera att *vila* gynnar inte hans spårförmåga, han for hit och dit och fick *panik* när han gick bort sig vid en återgång – kände inte igen honom omss. Spåret igår gick däremot superfint Igår fick han ca 700m och tätt med pinnar, totalt 12 st varav han tog alla! Spåret i måndags hade legat endast 2 timmar och igår låg det nästan 4 timmar vilket jag tror spelar roll oxå, färska spår passar honom sämre helt sonika + den veckolånga vilan från nosarbete.

Ivar fick gå ca 600m i måndags och ca 1400m igår & gjorde ett superfint arbete båda dagarna faktiskt. Vila passar inte honom heller, och inte heller färska spår för i måndags var han superhet och jag hade fullt sjå att hänga med/orka hålla i linan. Jag kör ju mest direktpåsläpp med mina dogz men har kört nu några veckor att Ivar får riktningsbestämma varje spår själv & det har han gjort med resultatet 100% framspår *Hjälper* honom rejält genom att dels ha snäll riktning på spåret + gå fram med honom och gör inte regelrätta upptag ännu.

Agnes spår har varit ca 250m bägge dagarna med 3 godisburkar i, hon strulade en hel del i måndags. Jag vet ju aldrig exakt vart jag gått men när jag kände igen mig på ett ställe och hon ville gena i spåret så stannade jag och höll emot tills hon gick i spåret igen och då sansade hon sig något. Igår spårade hon bättre, även med henne kan det vara vilan + liggtiden gissar jag?

Bilden: Min underbara huliganunge ca 4 månader vill ha något gott från burkarna på hundsimmet Han ska opereras på fredag och jag går snart sönder av oro. Allt måste bara gå bra. Jözta måste bli återställd & kunna leva ett aktivt liv. Han måste kunna springa lös över stock och sten utan att gå sönder.