M.E.F.O.D

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Varför drabbas de fina människorna av all skit för, medans de fula människorna glider skadeslösa genom livet? Varför så orättvist?

Varför ska de människor som peppar andra och är bra *medmänniskor* behöva drabbas av allt elände, medans de fula elaka människorna som inte gör annat än pratar illa om andra människor, skapar intriger och manipulerar människor klarar sig?

Jag tror ju på karma och är övertygad om att alla psykopater (de fula empatistörda människorna) kommer få det de förtjänar en dag.

Men jag fattar inte varför de fina människorna ska behöva lida? Innebär det att det är karma för ett tidigare liv? Eller vad?

Usch, jag vet inte annat än att jag känner mig maktlös när jag inget kan göra för att hjälpa

Idag har vi varit på klubben och hejat fram alla tävlande i appellen. Jätteduktiga hundar och förare verkligen Nästan alla blev uppflyttade och det hör väl inte till vanligheterna GRATTIS alla, speciellt stora GRATTIS till våra vänner Gun-Britt och Nhirax samt Maud och Peo

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Gud så nöjd jag var med Ivar efter dagens sökträning Han är ju alltid bara bäst såklart, men idag var han t o m världsbäst

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Idag är det 9 år sedan begreppet “nine eleven” myntades. Ett av de värsta terrordåden någonsin?

Blev jätteglad när jag hittade det här på Norrbottens Bildemontering. “Kommer du och hämtar det?” Undrade norrlänningen i luren när jag ringde, “Nää, det är lite långt du får nog skicka det på bussen typ”

Ivar är en sån där fantastisk hund som aldrig bitit sönder något hemma, han har aldrig haft några problem att bli lämnad hemma – MEN han är en liten terrorist om han måste vänta på *sin* tur i bilen vid sökträning t ex Han har totalt *slaktat* baksidan på baksätet + bak-mitt-bältet som sitter i en rulle i taket längst bak (2 ggr dessutom)

Nu har jag äntligen hittat ett begagnat baksäte till bilen rätt färgkod och allting, så nu är det på väg Kommer inte montera i det dock förräns det blir aktuellt att byta bil

Röstade igår så nu är det klart! Hade ångest över att jag inte skulle hinna rösta på valdagen, som tur var kom jag på att det går ju att förtidsrösta Så jag traskade iväg till koncerthuset och fixade det igår

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Hur skulle jag klara mig utan musik

Livet består av prioriteringar, sånt man *vill* göra och sånt man *måste*.

Men egentligen är allt man gör sånt som är *vill* för annars skulle man ju inte göra det

Idag hamnade sökträningen längst upp bland mina prioriteringar, så roligt ju och man måste få plats med sånt som är skoj oxå

Gissa hur glad jag blev idag när jag i postlådan hittade ett www.gottogram.se från en god vän Gjorde min dag iaf och så var det väldigt gott oxå såklart

Idag har vi varit i skogen i flera timmar och plockat lingon, och det blev *massor* av sylt

Igår när vi var på utställningen i Högbo var det en *gubbe* som trodde att Agnes var en tax?! Samma *gubbe* trodde att Ivar var en schäfer Och nej, han hade inga hundar han var bara där och tittade – så det var kanske *bra* gissat ändå

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Det är stor brist på polishundar i stockholms län, inte många av de som testas som håller måttet tydligen. Här en film från SVT play.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Grav empatistörning?

Som tur var så räddades 5 av dom iaf:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7727433.ab

Idag har Ivar varit på återbesök hos sjukgymnast. Det har gått åt rätt håll, vi fortsätter med stretchövningarna men vi behöver inte komma på något mer återbesök

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Något jag funderar mycket på är hur *sjukt* det här samhället är.

Ett samhälle som accepterar kvinnovåld inom hemmets väggar måste väl vara sjukt?

Ett samhälle som accepterar att barn växer upp med en psykopat till far måste väl vara sjukt?

Det är nog så som R.E.M sjunger att “everybody hurts” på nåt sätt, även psykopaterna och de med grava empatistörningar. Men även om man har *ont* på något sätt så rättfärdigar inte det att man tar ut sitt onda på andra människor.

Hur kan det vara så att bara för att en man (psykopaten) charmar sin omgivning och ljuger för polis och socialtjänst så har det inte hänt?! Varför tror man mer på mannen än på kvinnan och barnen, och ett stort antal vittnen?

Vad händer med barnen i förlängningen? Vad får de för självkänsla med sig ut i världen? Vad gör det dessa barn när de inte blir trodda och “sedda” utan tvingas till detta “umgänge”?

Det kan väl inte vara meningen att kvinnan och barnen ska känna skam? Skämmas ska ju mannen och hela sjuka samhället. Att det finns de som tar saken i egna händer har jag full förståelse för, RESPEKT till er som vågar det!!

Suzanne Vega skrev en låt om eländet på 80-talet & texten stämmer väl till punkt och pricka, det är ungefär så där många har det

Yes I think I’m okay
I walked into the door again
Well, if you ask that’s what I’ll say
And it’s not your business anyway
I guess I’d like to be alone
With nothing broken, nothing thrown

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Idag hände en otäck sak på jobbet, tur att jag har mina underbara arbetskamrater. Kroppens sätt att säga ifrån förmodligen. Jag får mig en tankeställare iaf.

Nu planerar jag för att skära bort saker i min tillvaro, det som måste ryka är fritidsaktiviteter antar jag? Mindre hundträning? Men samtidigt varför ta bort det som får mig att må bra?

Gå ner i arbetstid är ingen lösning det är bara att inse, det skulle göra mig ännu mer stressad för då skulle jag nog försöka hinna lika mycket som nu fast på kortare tid

Nu är sommaren officiellt slut och hösten är här – underbart tycker jag Idag var det premiär för isiga bilrutor oxå

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Ivar och Grim

Ivar är lite tiltad pga att höglöpande M satt i bilen, så han registrerar inte att jag tillåter honom att gå upp

Ivar blir nog en bra storebror sen när det blir dags, han gillar verkligen valpar

Livet som sökfigurant, utsikten från under en presenning

Duktiga sökhunden terven Calle på film:

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Skjutsade runt en kompis med bohag igår eftermiddag/kväll, runt halva hälsingland typ. Jag har *äntligen* lärt mig backa med släpvagn Kör inte särskilt ofta med släp och att backa med släpet på har jag alltid haft svårt för I går äntligen började jag *fatta* Många som stod och tittade, tji fick dom om dom hade räknat med att få sig ett gott skratt

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Flera av mina vänner lider just nu på olika sätt, & jag lider med er

Har haft en underbar helg Nu är det bara att köra igång den här veckan

For ner till Stockholm hastigt och lustigt igår på eftermiddagen. A hade t o m fixat en som kunde vara med dogzen så vi kunde dra ut på stan på kvällen, Agnes låg hela kvällen innanför ytterdörren och Ivar *aktiverade* hundvakten på olika sätt Mina dogz är ju inte van att vara i lägenhet så det var nog bäst med lite sällis pga Ivars *vaktbeteende* så inte A skulle bli vräkt Sjukt kul kväll hade vi iaf, nu har jag fyllt på batterierna lite iaf Halv tre i morse traskade jag iväg med hundarna till Långholmen och gick en rejäl sväng med dom, A bor ju vid slussen ungefär så jag gick hela söder mälarstrand sen runt hela långholmen typ och sen tillbaka! Det var lite folk ute så de gick lösa typ hela vägen, kunde sen sova med gott samvete någon timme innan vi åkte upp igen. Slapp som tur var köra hem Har sovit en stund här hemma och nu blir det hundträning – även om jag är trött och helst skulle vilja slippa. Vila får jag göra när jag blir *äldre*

Jag är otroligt glad över att jag inte bor i en *storstad*, “been there done that” – det var väl helt ok när jag var yngre men i dagsläget vore det ju ohållbart. Tänk att bo i stan och få jobb ute i nån förort eller helt på andra sidan stan och behöva pendla i en timme eller mer

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Oj, vilken energikick jag fick idag. Satt och slölyssnade på en massa jobbsnack när det dyker upp ett riktigt energiknippe på scen – Pär Johansson som startade upp Glada Hudik Teatern hade landat hos oss. Han hade verkligen förmåga att beröra, tårarna forsade – både för att jag blev så glad men även ledsen. Vilken resa han haft Nu hoppas jag på biljetter till deras nya show när de kommer till Gävle

Han sa mycket tänkvärda saker tycker jag. Bl a typ att “om passionen är borta för det man gör, och man inte längre utvecklas ska man gå vidare“. Just nu känner jag inte så för mitt jobb & rådande klimat kväver mig långsamt känns det som, så det är nog dags att göra något annat.

Under morgonens hundpromenad kommer vi förbi ett uppgrävt jordgetingbo, ca 50 m från mitt hus. Björn gissade jag på hade gjort det. Kändes så där att ha björnar så nära lixom Efter något hundratal meter till, där Ivar springer före såklart i full galopp så tvärnitar han och ställer sig och stirrar ut i den täta skogen samtidigt som han reser ragg och morrar hotfullt.

Jag vände och sprang Har ingen lust att träffa på en björn, om den dessutom är skadeskjuten vill jag absolut inte träffa den. Vad är det med en del jägare? Varför skjuta om det finns en risk för skadeskjutning?

Snapshot från http://sverigesradio.se