En dag i början av 90-talet var jag ute och gick med Tina (den hund jag då hade) i boulogern i centrala Gävle. Vi träffade på en jättetrevlig liten bichon frise med matte, matten berättade att hunden skulle avlivas dagen efter. 2 år gammal och dens brott var att den var skällig och inte kunde lämnas själv 
Jag tog hunden på stående fot och ägaren kom hem till mig med stamtavlan senare på kvällen. Jag placerade om Ludde till en jättetrevlig äldre dam (som jag redan kände) & där blev han kvar resten av sitt liv, han blev nästan 15 år 
Jag träffade ofta på dom när dom var ute och gick & Ludde *tackade* alltid för sitt liv när vi möttes med en dans. R.I.P du underbara lilla hund som bara ville ha en egen person som älskade dig 
Ytterligare en historia från verkligheten och hur *lätt* det är för en del att döda sina hundar i onödan. Personligen fattar jag inte hur man kan vara så totalt i avsaknad av empati för sin hund 
Snapshot från www.google.se
