Eventuell text skrivs ofta med stor ironi (både självironi och vanlig), *känsliga* läsare varnas:)
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Woho, ÄNTLIGEN ösregnar det 
Det här har jag LÄNGTAT efter sen snön kom i början av november 
Jag ÄLSKAR regn, får mig alltid att tänka på underbara England 
Har nyss varit ut på en 2-timmars terrängpromenad (ja, det går äntligen att gå i råterräng igen!!!), och det är rena TERAPIN för mig att vara ute och gå i ösregn 
Nu finns det HOPP om att den här j-vla SK*TEN (läs snön) försvinner och jag kan börja *leva* igen 
<!–
WriteFlash('’);
//–>
För ett tag sen fick jag veta nåt om mig själv som jag inte ens visste själv 
För övrigt så var det inte heller sant!!
Vad är det som gör att en del människor hellre pratar *om* en annan människa än *med* 
Min gissning är att man har såna ointressanta och patetiska liv själv så man måste prata om andra människor och deras liv
Nä, jag säger som Robyn:
…
If you’re for real and not pretend
….
When my patience’s wearing thin
When I’m ready to give in
Will you pick me up again?
…
And if you do me right
I’m gonna do right by you
And if you keep it tight
I’m gonna confide in you
….
When you see me drift astray
outta touch and outta place
will you tell me to my face?
…
… then I guess you can hang with me
…
Klarar man inte av att bete sig som en genuin och ärlig människa så får man inte hänga med mig iaf. Get a f*cking life of your own 
Yepp, idag är det segt Gissar att det blir *synd* om mina dogz idag, eller så rycker jag upp mig framåt eftermiddagen
