M.E.F.O.D

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Har lyssnat på en gammal CD idag med Tracey Chapman.

Minns första gången jag hörde henne, det var på Wembley Stadium 1988 (har jag för mig), på hyllningen av Nelson Mandela då han fyllde 70 år. Det skulle dröja ännu 2 år innan han släpptes efter 27 år i fängelse.

Det var ett sånt där magiskt ögonblick när Tracey Chapman dök upp på scenen där på stora wembley arena, jag hade aldrig hört talas om henne förut & när hon började sjunga tystnade hela arenan (100.000 människor) – sånt glömmer man aldrig Som att få en käftsmäll lixom

Jättebra spår idag trots halv storm

Senare när vi var ute och gick med alla dogzen i boulogern lyckades Ivar rulla sig i människobajs *uuuuuurk* FY FAN vad äckligt Vilka äckliga j-vla människor det finns, ta för f-n upp skiten efter er

Jag fick såklart inte stoppa in Ivar i bilen min kompanjon åkte och köpte 2 flaskor såpa, gummihandskar och handukar. Sen fick Ivar bada i gavleån!! Nästan all såpa gick åt för att få bort lukten, tycker det luktar fortfarande men det är nog inbillning.

Som avslut på utomhusaktiviteterna tuggade Ivar i sig en sån där stropp som sitter på lastbilar som man fäster presenning med. Han kampar alltid loss såna om det står en lastbil parkerad nånstans men aldrig att han har tuggat i sig nån tidigare. Ringde Falun men tydligen var det inte tillräckligt akut (trots att jag försökt kräka honom själv innan jag ringde)

Nu är jag j-vligt orolig, hoppas han kräks upp den SNARAST. Jag har hävt i honom mängder med senap men ingen kräkning, vågar inte ge honom salt ifall han INTE kräks. Eftersom jag nästan förlorat en hund tidigare pga tarmvred pga svalt föremål (Pippen) så känns det ju för j-vligt just nu

Jag har *alltid* velat åka till Africa. Jag vill åka till Kruger national park i Sydafrika, jag vill åka till Gorongoza i Mocambique, & jag vill naturligtvis åka till Serengeti national park i Kenya/Tanzania.

Todo lista:

* fixa ett *bra* objektiv till kameran
* fixa flygbiljetter
* fixa boende
* fixa resesällskap – eller är det bättre att åka själv, tror det passar mig bättre – det är ju alltid bäst om man kan åka VART man vill NÄR man vill lixom
* fixa holiday-boende till hundarna. Hundar som jag aldrig lämnar bort annat än dagtid, hatar att vara ifrån dom helt enkelt – dom är ju en del av min själ Samtidigt är det ju inte forever lixom, utan jag kommer ju hem igen. Ivar lämnar man inte till vem som helst pga kamplusten och skärpan så pensionat blir nog bäst, vågar inte låta någon privatperson ha *ansvaret* & jag skulle heller inte kunna slappna av utan oroa mig för vad som kan hända. OBS han är absolut ingen *farlig* hund, han är världens underbaraste hund – men han är inte en hund för alla så är det bara Pga den stora kamplusten och skärpan i kombination med reptilhjärnan måste han vara hos nån som har vana från såna hundar Jag särar inte på dom, tror det är bättre att de är tillsammans så har de åtminstone varandra den tid jag är borta.

Snart kanske det blir verklighet att få skriva “Gone to Africa” på frånvaroskylten på jobbet, sånt som vi skämtat om i flera år

Snapshot från www.google.com