Idag är det precis 2 år sen som Agnes flyttade in hos oss. Det är ju bara att konstatera att återigen är jag lyckligt lottad som får en sån underbar hund i min *flock*. Hon är helt fantastisk på många sätt, bl a är hon ett geni när det gäller att umgås med andra hundar & hon är otroligt naturligt följsam – där jag är är Agnes lixom.
Hon var ju helt otrolig när hon flyttade in och Elsa fortfarande levde, Elsa som *hatade* andra hundar 
Agnes tog bara sin plats och så var det inte mer med det, tror jag hörde ett endaste morr från Elsa. Elsa *fann* ju sig såklart i alla mina beslut om att släpa hem andra hundar, men morra gjorde hon alltid för att de nya hundarna skulle hålla sig på avstånd. Agnes brydde sig inte om hennes avståndsökande signaler öht så därför slutade hon väl med dom ganska snart. Ja, Agnes är en perfekt hund för mig. Det enda negativa med henne är väl att hon inte gillar alla människor, iofs gör inte jag det heller så vi passar ju ihop Och när jag tänker efter är ju det en positiv egenskap och inte negativ. Why suffer fools lixom
Jag är otroligt tacksam alltså för att Agnes kom till oss 
Idag kramar jag mina hundar lite extra, livet är alldeles för bräckligt och man vet aldrig vad som händer.
