M.E.F.O.D

Det blir ju en del väntan på brukstävlingar, det tar tid mellan specialen och lydnaden. Jag har ju oerhört svårt att bara *sitta av* tiden så idag passade jag på att utforska områdena runt brukshundklubben.

Bilden ovan den gamla kraftstationen är åter i bruk, coolt Notera till vänster i bild upp i backen, trä*tunneln* som vattnet kommer i från sjön ovanför. Förnyelsebar energi lixom

Bild tagen ovanifrån, vatten*tunneln* rakt in i turbinen:

Uppe vid sjön härjar bävrar:

Agnes håller vakt så det inte kommer en bäver och biter Ivar

Ivar får syn på en bäver och *funderar* vad det är för nåt:

Haha livrädd malledåre lixom

Dagens snackis var ju björnen som oprovcerat angripit en man söder om Gävle. “Omöjligt”, sa jag, om inte björnen är sjuk på nåt sätt då. En frisk björn skyr ju människor, skyddande av ungar är såklart 1 anledning till angrepp – och vilken mamma skulle inte göra det?! Det är ju inte *oprovocerade* angrepp att freda sina ungar!! Jakthundar som retar upp en björn och sen drar med sig björnen till jägaren orsakar ju angrepp på människa då jägare skadeskjuter björnen innan den är framme – det är ju inte oprovocerade angrepp!! För något år sen var det ju en kille som åkte skidor och råkade gå igenom snön och rakt ner i ett björnide där en björn låg och sov/var nyvaken. Han landade rakt på björnen och björnen kunde inte ta sig fort nog ut ur idet, *det* om något säger väl allt.

Jag är övertygad till 99,9% att varje attack av björn har föregåtts av något som provocerar björnen. De som vill *träffa* björn för att fota dom har ju ett himla sjå att komma nära, det krävs ju objektiv för tiotusentalskronor för att få bra bilder på vilda björnar

Därmed inte sagt att jag skulle *vilja* möta en björn för tänk om mina hundar retar upp/provocerar den då vet man ju inte vad som händer – MEN det vore ju inte björnens fel!!

Vet t.o.m en hundägare vars schäfer jagade en älg och retade upp älgen så pass (det var under brunsten) att den gav sig på hunden, varvid hunden sprang tillbaka till ägaren som då blev angripen/jagad av älgen. What goes around comes around, det var iaf inte *älgens* fel lixom

http://www.expressen.se/nyheter/polisen-bjornattacken-ar-en-bluff/

Var och kollade på spår-DM idag i Hofors, tyvärr föll alla Gävle-ekipage bort efter specialen. MEN det blev iaf 5 distriktsekipage kvar att kolla på till lydnaden. Det är så himla inspirerande att kolla på tävlingar tycker jag

Trist att höra förare skuldbelägga hunden dock, hundar är ju hundar och det är ju inte hundens *fel* om det inte går som man förväntar sig. Det kan ju gå jättebra på träning och sen på tävling inte lika bra, då måste man ju analysera *vad* det är som skiljer mellan träning och tävling för HUNDEN alltså. Har man ett bra belöningstänk/-system för den här hunden? Belönar man mycket mer/annorlunda när man tränar, så pass mycket mer kanske att hunden går ner sig om inte belöningen kommer? Blir föraren spänd/nervös/irriterad osv känslor som man kanske inte har när man tränar? Ja, det är bara att rannsaka sig själv, det kan iaf aldrig vara hundens fel anser jag!!

Innan de tävlande kom tillbaka från skogen så var vi några som passade på att träna, platsliggning och sen kommenderade vi varandra lite. Ivar var tokhet trots att jag *värmt upp* honom i ca 1 timme och 20 min, det är ju inte det att han bryr sig om *tävlingsledaren* utan det var jag som kände mig spänd/stressad att vi skulle hinna träna klart tror jag & det visar ju sig direkt i min underbara kamrat. Ivar är ju min spegelbild, det är oerhört viktigt för honom att hans mami är *normal*. Mina goa träningskamrater tyckte det såg bra ut, men jag upplevde honom på tok för het/laddad på fria följet – MEN som jag redan skrivit det är ingenting som är Ivars *fel* Han är en känslig liten individ som är helt beroende av att känna igen sig, och framförallt känna igen sin mami lixom. Ivar är ju inte den lättaste hunden att föra iom sin intensitet, det gäller för mig att andas och vara i nuet och försöka hamna i *bubblan* med honom då flyter det på

Det var grått och trist väder idag och regnskurarna avlöste varandra och däremellan var det duggregn, och gud vad jag gillar sånt här väder oxå!! Man såg inte toppen på *berget* som ligger bakom appellplanen i Hofors för det var så disigt. Mot slutet av tävlingen så tog sig solen igenom iaf och då blev det ju helt underbart oxå