//www.youtube-nocookie.com/embed/iZ-JnjBTkBwJag använder mig gärna av en klicker när jag tränar med dogzen. Det har jag gjort enda sen jag bodde i England på 80-talet och där först kom i kontakt med detta *redskap*.
Jag tillämpar inte vare sig catching (engelska för fånga) eller shaping (engelska för forma) men däremot luring (engelska för locka). Catching och shaping är förödande på hundar som har lätt för att ta till ljud, därav undviker jag det – eftersom jag har såna hund(ar) och hatar ljud sas 
Jag visar hundarna vad jag vill och använder klickern som sekundär förstärkare, pga dessa många fördelar. Det låter alltid lika = hunden vet att den primära förstärkaren är på g, och det är *lätt* att bekräfta hunden i precis rätt ögonblick. Desto fler bekräftelser i *rätt* ögonblick desto bättre utförande.
Jag belönar i kopiösa mängder med mina hundar + att jag relativt snabbt tränar deras uthållighet. Som i fria följet t ex. Belönar sitta stilla vid sidan med kontakt i kopiösa mängder, precis som den första ansatsen till att börja röra mig, osv i all oändlighet. Under gång belönar jag oxå kopiöst mycket, så här kan en träning av fritt följ se ut 2-1-123-4-2-230-6-1-22-99-24-1-37-164-3-389-13-24-83-299-1-36-256- osv. Siffrorna motsvarar antalet steg och strecken belöningarna – i rörelse. Jag tränar aldrig mer steg än jag *vet* hunden klarar av, dvs jag tränar aldrig fritt följ där hunden *släpper* kontakten. Samtidigt som jag hela tiden utökar antalet steg som hunden ska klara av, jag är inte rädd för att utmana sas. MEN det får inte bli för stora *hopp* från det hunden kan till det den inte kan, viktigt att alltid vara rättvis mot hunden. Samtidigt som man inte ska vara *rädd* för att ställa krav på den. Hunden blir ju trygg (och tyst) när den vet vad som förväntas av den och att den måste anstränga sig och göra ett bra jobb på ett visst sätt, för att få det den vill ha 
Jag gillar Bob Bailey och hans philosofi + tips för bra träning:
Training is a mechanical skill: Practice training procedures without the animal. Practice clicking. Practice giving the food, toy, or praise. Practice moving and training at the same time. Practice, practice, practice. Then, train the animal.
Think — Plan — Do (three separate behaviors, don’t mix them): First let your imagination soar; consider every training idea without concern for practicality. Next, filter out the wild, impractical schemes and build a detailed doable pathway to the desired behavior. Finally, carry out your plan.
Training is simple, but not easy: Training should be the application of simple principles. Your demands on the animal, plus the animal’s own wants and needs, can make training complex. The more complex the behavioral task, the more vague your direction, the more complicated the training. Simplify each step of training, give unambiguous direction and precise reinforcements. Most trainers should be behavioral “splitters” rather than “lumpers.”
Solving behavioral problems: Look for simple solutions rather than complexity — consider first problems of Timing, Criteria, Rate of reinforcement
TIMING: In casual training, clicker timing is forgiving. In precision training, clicker timing is NOT forgiving. You get what you click, not what you want. Imprecise timing of reinforcement (clicking) is, by far, the most frequent trainer error, in the experience of the Brelands and the Baileys.
CRITERIA: Trainers should decide, in advance of the behavior, what will and will not be reinforced. If the trainer waits until the behavior occurs before deciding, the click will be invariably late and inconsistent.
RATE OF REINFORCEMENT: Training must be worthwhile for all — for the animal, and for the trainer. The animal must get something it wants or needs. The trainer must get behavior or some other satisfaction out of training. Reinforce often, especially early in training.
RATIOS: Don’t use a ratio in training unless you need to- the trainer has a choice. Ratios are overused and often improperly used. Properly used continuous reinforcement, plus fluency training, give moderately strong and very precise behavior. Reserve ratios for highly repetitive, long duration or other special behaviors.
PRIMARY REINFORCEMENT AND REINFORCERS: Food, play, social, and other stimuli filling a need or want may be useful in training. The primary reinforcer strengthens behavior. It can matter what, when, and how the primary reinforcement is delivered. As much thought should go into the delivery of the primary reinforcer as goes into the secondary, or bridge. Generalization: Click For Action, Feed For Position.
