(hade skrivit ett långt inlägg som försvann, orkar inte skriva om så får bli kortversionen)
Som vanligt visade sig min intuition vara rätt. Det ser inte alls bra ut med min fina underbara huliganunge 
Dagens CT visade att han har tecken på artros i facettlederna samt iliosacralleden, lindrig artros på höfter + början till spondylos på några kotor.
Min alltid så vänliga och kärleksfulla hund är värd så mycket mer
Men som vi skulle sagt i England “it ain’t over till the fat lady sings”. Fokus nu är naturligtvis på att se till att Jözta kan ha det aktiva liv han har rätt till. Han ska kunna vara lös. Han ska kunna spåra. Han ska kunna vara så pass aktiv att han är *nöjd*. Allt annat är otänkbart.
När Ivar var 3 år visade det sig att han hade artros/pålagring på höger höft och han har jag lyckats ge ett aktivt liv genom att jobba förebyggande med sjukgymnastik och klok fys.
Så jag ser inte det som omöjligt att det även kommer att lyckas med Jözta. Det måste lyckas så är det bara. Det går inte att beskriva vad denna hund betyder för mig.
Så nu hoppas jag innerligt att det dröjer innan den feta damen börjar sjunga 
