Hur är det möjligt att helgen redan är slut?
Även om jag inte alls mår dåligt över mörkret och de korta dagarna, så känner jag lite panik ibland. Över mörkret alltså, särskilt under veckorna känns det som att leva i en kolsäck 
MEN nu är det endast 29 dagar kvar tills det vänder, tiden går fort!
I helgen har vi hunnit med spår och lydnadsträning båda dagarna. Igår var vi på spårdate i Marma, älskar den skogen. Jözta fick en ny spårläggare, spåret låg inte så länge knappt 3 timmar bara men han missade bara 1 pinne. Så duktig trots att han såklart hade *bråttom*, sprang över flera vinklar av bara farten men han märkte det som tur var 
Idag blev det spår hemmavid, gick ut dom i pannlampans sken i morse och sen fick de gå dom sent på em. Med så lång liggtid spårade alla för 10an såklart 
Har försökt träna lite lydnad med Jözta, men fy så het och frustrerad han känns nu. Stackarn har ju inte tränat sen vi var på klubben sist, är det 1 månad sen? Pga hans sinnesstämning har vi kört *raggarlydnad* bara med massa energi och tokmycket belöningar. Imponerad av honom att han ändå kunde samla sig så mycket att vi kunde öva på både kryp och framåtsändande, eller ska jag vara riktigt ärlig så endast ytterst små delar av dessa moment 
Får ångest över hur sjukt mycket det är kvar på framåtsändandet. Kommer ta flera år att få till det, minst! 
Bilderna: överst: Jözta vägrar släppa, nederst: tränar gående på framåtsändande
