Blev så glad häromdagen när jag såg en annons om en malle för omplacering i en mallegrupp på fejjan. Den norske uppfödaren skrev: “HEM sökes, inga hundhandlare“, skönt med uppfödare som bryr sig om vart/hur hundarna de säljer får det 
Det finns ju en hel del hundhandlare, flera stycken bara i gävleområdet. Jag förundras hur de lyckas få köpa hund efter hund?! Det verkar finnas många uppfödare som inte bryr sig om att hunden inte kommer leva särskilt länge, alternativt snart får börja flytta runt.
Visst det kan hända grejer i ens liv som gör att hunden inte kan vara kvar, man kan t ex få en dödlig sjukdom, MEN då skaffar man väl inte en till hund?!
Ska man ha hunden till tjänst och den inte räcker till så måste man ju självklart omplacera den!
Jag förstår oxå såklart att uppfödare så som “mallefabriken”, inte kan vara så kräsen – då skulle man ju stå med valpar kvar mtp hur många mallekullar man föder upp. Det fattar ju vem som helst att det inte finns så många “brukshem” som köper valp därifrån.
Berättar inte hundhandlarna hur många hundar dom dödat/omplacerat när de köper sin nya valp? Eller berättar dom och den nya uppfödaren bryr sig inte, eller är det meriterande kanske att ha haft 4 hundar t ex på lika många år? Herregud, jag har haft hundar i drygt 35 år och har bara *hunnit* med 7 st, varav jag fortfarande har 3 av dom kvar i livet 
Respektive hundhandlare borde ta en titt på sig själv och sitt hundhavande! Det kan ju inte vara fel på alla hundar hen får tag på, felet ligger självklart hos hundhandlaren! Det finns inga perfekta hundar, “you work with what you get” typ 
Bilden: underbara huliganunge Havrevingens Jözta, 4 månader
