M.E.F.O.D

Vars e våren?! Eller mer seriöst, nu är det bara 33 eländiga vinterdagar kvar & det ska jag väl klara av

Glädjebesked i fredags, Jözta får börja vara lös *litegrann* – vi måste ju våga pröva som Ann sa. Det har ju varit svårt för mig att få upp honom i trav i koppel, han går bara fortare och fortare i pass eller om jag springer så galopperar han. (Skulle kunna cykla med honom antar jag, men jag har som regel att inte cykla med någon hund innan dom blivit minst 2,5 år då jag inte vill anstränga hunden innan den växt klart och blivit hård i kroppen av mer vettig fysträning.) MEN i vattentrasken så fick vi han att gå upp i en *jättefin* trav, åh så fint han rörde sig.

Det känns så himla bra nu med Jöztas rehab, usch det har verkligen varit upp och ned med känslorna med denna skada. Att gå från att tänka tanken att jag nog blir tvungen att fatta det där beslutet som alla hundägare en dag måste fatta. MEN det beslutet ska man ju inte behöva fatta förräns hunden är gammal. Nu stod jag där med en hund som inte ens fyllt 2 år och som verkade vara skadad på ett sånt sätt att få tillbaka honom till ett bruksliv inte verkade möjligt, och därmed är ju inte livet möjligt för en sån här hund. Vad vore det för liv lixom, Ångesten åt upp mig inifrån, kunde varken sova eller fungera som vanligt. Att gå från den där ångesten till att nu o m våga hoppas på att Jözta ska komma tillbaka till ett fullgott bruksliv. Jag struntar ju i tävlingar men NU tror jag att han kommer hålla för allt han vill göra.

Så som han far runt, trots att han inte *ska* nu under rehab – så borde ju skadan gått upp för länge sen om det så vore. Häromdagen hoppade han över 1,2 m grinden från stillastående Jag hinner inte med i svängarna, Jözta är ju på gränsen till *impulsiv* som man sa förr i tiden. Tanke och handling sker samma hundradelssekund, extremt kort analysfas lixom. På gott och ont men det är så han är. Igår bet han mig rejält i benet igen, f*n vad ont det gör fortfarande. Jag hade kopplet i vänsterhand och så *såg* han kopplet som fladdrade till och tände direkt såklart och högg koppel och mitt ben

I lördags blev det lite hundträning (ritar kors i taket) då jag och CJ tränade skallmarkering med hundarna. Det var kallt så det blev ingen lång träning men en träning med bra kvalite! Tränade lite anslutningar med Ivar och ja, det ska nog gå att få till dom oxå tills i vår Måste komma igång med lydnadsträningen med honom, MEN jag har noll motivation nu när inte Jözta får träna. Märkligt egentligen, fattar inte varför jag inte tränar med malledåren – jag får rycka upp mig helt sonika om det ska hända nåt

fotot: jag och Agnes slappar efter ännu en jobbig helg; Agnes är som en katt och ska alltid ligga på mig helst över huvud, hals eller ansikte

//www.youtube-nocookie.com/embed/cbvdzQ7uVPc
Han är inte bara kung på fotbollsplan, han är en äkta *patriot* oxå.

Zlatan gör det igen, vilken hyllning till sitt land. Vi svenskar har mycket att vara stolta över; Volvo är en anledning & Zlatan en annan

Sen gör det ju inte ont att titta på honom heller, så j*vla snygg!!

http://www.volvocars.com/se/all-cars/volvo-xc70/pages/default.aspx?gclid=CMHrwZyBnLwCFYFe3godPQEAQg

..

GW for president

Han var riktigt upprörd i kvällens program, med rätta!

http://www.svt.se/veckans-brott/lyssna-pa-larmsamtalet

Måndag = vilodag, ja iaf för dogzen

Själv har jag gjort skäl för min lön idag, mer än så känns det som. Vi sliter verkligen för vår lön nu för tiden

Häromdagen var vi ute och gick med bästa Lotta, härligt. Vi är så lika, vi föredrar att gå rakt ut i terrängen lixom och inte så mycket efter vägar/stigar. Sen har vi ju superbra lokalsinne oxå, kommer alltid fram ungefär där vi tror/tänker oss
haha: “här går det nog att ta sig fram”, *djungel* är inget hinder för oss:

Haha, precis så är det nog

Man ser ju på nyheterna från södra Sverige vilket kaos det blir när det flyger lite snöflingor i luften och blåser lite. Herregud, sånt väder som vi kör i så gott som varje dag i *norrland*på vintern. Det finns väl ingen *vana* att köra på vinterväg, men en övertro om att man klarar av det och att det är bara att köra på samma sätt som man gör på sommarväg

Men FY måste vara som helvetet på jorden fast tvärtom lixom. Hur kan man leva där?!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18202359.ab

.

Så är ännu en underbar helg till ända.

Planen var att dra till Fagersta på fredagen och träna lydnad i deras fina inomhushall igen, MEN med en skadad hund (Jözta) och denna skitvinter som det har blivit helt plötsligt så försvann den *lilla* motivation jag hade för att träna lydnad så vi skippade det! Blir inget mer Fagersta denna vinter tyvärr, har ingen motivation som sagt med rådande omständigheter att träna nån lydnad överhuvudtaget. Jag skulle ju kunna träna med malledåren såklart, och det skulle vi verkligen behöva om målen med honom för året ska gå i lås. Om man inte tränar så sker det heller ingen utveckling lixom. Tror jag har tränat lydnad med honom 2 gånger sen Jözta skadade sig

Idag kom jag iaf iväg på skotträning med Jözta. Han är ju berörd av skott, 1an på MH till trots, så där måste jag få till platsliggningen. Nu har han vilat från skott sen september nån gång tror jag + att jag lyckades *skydda* honom från fyrverkerier – så nu börjar det bli dags att träna det. Har kört några gånger senaste månaden. Idag låg han 3 skott innan *tok-kamp-belöning* så det går ju framåt. Jag är jättenoga att han aldrig hamnar i någon rädsle-känsla utan bara är fokuserad på det som komma skall sas.

Hade tänkt träna lydnad idag, men övriga var lika inspirerad som mig så vi la ner och drog till skogs med dogzen istället. Energipåfyllning.

Det som är positivt med ett lager nysnö så gott som varje dag är att jag ser viltlöporna när dom spårar, mycket av de *kontroller* som Jözta gör när han spårar verkar vara hans viltintresse. Han *lämnar* ju aldrig spåret men visar nyfikenhet ibland någon meter år sidan, skönt att få en förklaring och jag är inte förvånad. Har fått jobba en hel del för att få honom *viltren* och inte ta *egna* initiativ till att jaga djur som dyker upp när vi rör oss i skog och mark. Otroligt envis hund! MEN nu tror jag han är i hand i dom situationerna iaf, finns inte mycket som är värre än hundar som springer och driver vilda djur okontrollerat och stressar dom.

Haha failbild, Ivar blundar och Jözta har sin rehabmanschett på sig
Bilden ovan visar hur *stor* Jözta är i förhållande till Ivar Jözta är en krallig kille, kolla in fronten

Mina fina underbara pojkar! Så mycket galenskap samtidigt som det finns så mycket klokhet och kärlek

Vad hände lixom? När blev denna satunge snyggingen på bilderna ovan

//www.youtube-nocookie.com/embed/oy_T2mgIFvMJahopp, då var det *roliga* över för denna gång. Vintern har tagit över och det med besked. Jag fattar inte varför det inte kan komma snö med lite måtta, varför måste det komma decimetervis varje dag?

I går lördag var jag en sväng norr om Gävle (Björke) och tränade lite och där var det knappt nån snö alls, max 5 cm?!

Jag knaprar mina d-vitaminer och hoppas depressionen håller sig borta trots all j*vla skitsnö

Några foton på min underbara fina understimulerade huliganunge:

Bröderna brothers tycker ju snö är helt fantastiskt skojigt, jag och Agnes håller på och kräks varje gång vi måste gå ut i sk*ten

//www.youtube-nocookie.com/embed/2GADx4Hy-Gg
Tjoho! Idag är ännu en superbra dag!! Domen idag hos Ann är att allt ser ut att gå spikrakt uppåt med Jöztas återuppbyggnad! Så himla glad, så mycket mer än jag någonsin vågat hoppas på

Jag får nu öka på Jöztas motion rejält, men successivt såklart och med *klokhet* där jag hela tiden håller koll så han inte hamnar i regress. Börjar med att öka till 30-minuters promenader en vecka och sen till 60-minuters promenader veckan därpå. Vi ska köra varannan dag med mer rörelse och utvärdering/vila/mindre motion dagen efter. Och han får börja trava!

Nu känns det så himla bra med Jözta att vi (jag) säkert orkar kämpa på några veckor till. Han är ett riktigt monster nu holländarhuliganen, så mycket energi och vilja som inte har någonstans att ta vägen som visar sig i olika typer av *kraftutbrott* Min underbara malledåre visar en enorm klokhet i detta tycker jag, han verkar förstå att Jözta inte är *normala* Jözta och verkar ha mer överseende med honom. Sen *leker* grabbarna mycket *gulligare/snällare* nu, iofs beror nog det på att jag har satt stopp för alla våldsamma lekar, så nu ligger de i soffan och *tuggar* på varandra och pratar genom att *knorra*. Åhh, vad det märks att dom tycker om varandra mina fina pojkar
Verkar som vi har genomlidit det värsta i denna mardröm, det har verkligen varit en mardröm att försöka hålla Jözta i stillhet, att få honom att *gå* på promenader, att inte fara runt inne och framför allt att få honom att inte *flyga* i luften så fort jag rör mig. En positiv effekt av att jag varit oerhört *konsekvent* i detta och verkligen stoppat honom från att fara runt inne så har han blivit *lydigare* när det gäller detta

Riktigt vidrigt väder idag, precis som utlovat. Fy, så deprimerande med snö. Nu gäller det att försöka peppa upp sig om man ska klara det här. Det blåser minst 15 sekundmeter och vräker ner snö

Helst skulle man ju gått i ide men en resa in till staden väntar, möte och sen ska Jözta till Ann igen & det ser jag fram emot. Jag håller tummarna nu för att jag kanske kan få lov att gå *lite* längre sträckor med honom.

Sen är det ju perfekt subaru-väder och det är ju inte fel, så roligt och köra på vinterväglag

Jözta fick spåra i pannlampans sken igår, funkar ju såklart klockrent – han spårar ju inte med ögonen & eftersom han spårar på äng så slog jag inte ihjäl mig heller

Ivar fick träna lite uppletandeövningar (linjetag + dirigering) och Agnes fick leta godis. Vi var även till hundsimmet & Ivar fick (ännu) en ny boll så jag tror han hade en bra födelsedag

Var och besiktade bilen häromdagen & det gick bra – trots att malledåren har lyckats *gnagt* lite på ett säkerhetsbälte. Det var precis på gränsen till att vara OK så där hade jag tur. Att han lyckats bita på säkerhetsbältet beror på att han vid ett tillfälle lyckats få upp buren när han satt och väntade i bilen & fick på så sätt tag på det. Nu för tiden *låser* jag alltid hans bur (låter nyckeln sitta i låset) så nu kan han inte ta sig ur buren hur mycket han än lever om

//www.youtube-nocookie.com/embed/jFkFxTYE4qo
Idag fyller min underbara malledåre hela 8 år!! GRATTIS älskade Ivar, love of my life, dog of all dogz

Helt ofattbart att han redan är 8 år! Jag vill stanna tiden, nu får han helt enkelt inte bli äldre.

Hur trött kan man vara egentligen? Det har varit några riktigt tunga dagar nu, man ska väl inte gnälla men jobbigt är det i livet ibland. Jag är såklart tacksam att jag har ett jobb, absolut! men det hade inte gjort så mycket om jag hade kunnat vara ledig januari ut t ex I slutet av januari kommer det att vara så gott som ljust runt 7 på morgonen och ända till ca kl 17, skulle varit skönt att gå i ide tills dess!

Dessa 2 dagar har det inte blivit mycket till hundträning alls, har gått med dom bara – huvudet snurrar ju lixom efter en arbetsdag så återhämtning är jätteviktigt. Jözta har ju såklart fått göra sin sjukgymnastik som vi gör hemma mellan gångerna som vi går till Ann, men annars har det bara varit motion för dom. Tror dom är nöjda iaf för de har varit lika trötta dom. Det är ju jobbigt för dom när jag är *ledig*, de rasar alltid i vikt när jag är *långledig* av någon konstig anledning
Jözta mår fortfarande bra och jag hoppas det går åt rätt håll med honom. Jag längtar efter att få träna lydnad med honom, usch vad med tid vi tappar nu. Dagen innan han skadade sig hade jag kommit underfund med *hur* vi ska träna ställande under gång, NU minns jag inte vad/hur det var Jag hade ju anmält Jözta till Östhammar på annandagen men fick stryka oss såklart när han skadade sig.

Vi får ta nya tag efter sommaren om Jözta är OK då vill säga! Jag har ju kallt räknat med att jag får hålla honom i koppel minst 3 månader och då är vi i mars och sen kanske 3 månader till med försiktig igångsättning, då är det juni så efter sommaren är inte otänkbart om det går vägen med honom. Ann har ju *lagat* hundar åt mig förr, så om jag bara gör som hon säger så blir det nog bra

MEN det är inte lätt att hålla Jözta i stillhet, jag tillåter inget spring överhuvudtaget – inomhus är han antingen kopplad eller så är han i komposthagen. Utomhus är det ständigt koppel och gångart skritt. MEN han är ju helt *galen*, den stackars lilla hunden, så han far ju runt som en idiot ändå ibland

I helgen var vi till Skutskär BK en sväng och tränade lite lydnad, körde lite framförgående med Ivar och visst vet han vad han ska göra. Han drog lite men vi får nöta på lite med det så ordnar det nog upp sig

Schäfern fortsätter att tappa i registreringsstatistiken, jag tror inte det är någon nackdel för rasen. Skulle vara intressant att se vilken *typ* av schäfer som minskar, utställningsvarianten eller brukstypen. Min gissning är att det är utställningsschäfern som minskar i antal då min *känsla* är att man ser lika många bruksschäfrar på klubbar/tävlingar som vanligt.

Förutom schäfer är rottweiler den enda brukshunden på 20-i-topp-listan. Vart är alla rottisar kan man undra, idag är det ju nästan ovanligt att se en rottweiler på klubbar/tävlingar – bevisligen finns det en hel del iaf!

http://www.skk.se/nyheter/2014/1/jamthunden-upp-i-toppen/

I morgon är det dax att återgå till sin gruva igen. Känns väl sådär ska jag erkänna. Ledigheten har varit underbar, helt underbar. Vilken lyx det är att få disponera sin tid precis som man vill. Jag har lyckats vända rejält på dygnet, får se hur det går att jobba. Nu är jag van att vara vaken till 2-3 på morgonen och sen sova tills det blir ljust runt 8. Jag vet inte riktigt vad som hänt, brukar alltid gå upp tidigt vanligtvis. Det verkar som om min kropp har velat anpassa sig efter ljuset, och visst har det varit skönt att gå upp lite senare. Dogzen har varit nöjda med denna ordning oxå, har gått sista rundan med dom nån gång mellan 1 och 2 så någon nöd har det inte gått på dom. Blir nog slitigt att vända tillbaka gissar jag!

fotot: Jözta vid ett pass i vattentrasken

Jaha, då är det snart slut på det underbara vädret

Inte för att jag inte är tacksam för det är jag, oerhört tacksam för starten på denna vinter!!

Rykten går om att plusgraderna kommer tillbaka efter helgen så det håller jag tummarna för

http://gd.se/nyheter/gavle/1.6669403-minusgrader-i-stora-delar-av-landet
..

Det är verkligen gråa och disiga dagar nu, det märks inte att det har *vänt* eftersom det knappt blir ljust på hela dagen. MEN det gör absolut ingenting, bara vi slipper snö så kan det få vara mörkt dygnet runt för min del Idag fick jag iaf se en glimt av solen, så underbart med sol

Blev ännu en härlig hundträningsdag idag igen. Började på morgonen med att gå ut spår åt Agnes och Ivar här hemma. Agnes fick gå sitt spår efter bara ca 1,5 timme för sen skulle vi dra iväg på sökträningen.

På väg till sökträningen stannade jag och gick ut spår till Jözta på en åker. På söket vara Ivar jätteduktig, jag tror vi kan vara en lösning på *spåret* när det gäller hans närhet till figgarna! Skulle behöva träna lite lydnad med honom oxå så ska vi nog kunna göra ett försök i lägre sök till våren.

När jag stannade på hemvägen för att Jözta skulle få gå sitt spår så kom solen fram, härligt!! Jözta har spårat bättre omss, nu hade inte spåret legat så länge ca 2.5 timme bara så det kan ju berott på det?! Nåväl, han tog alla pinnarna, hade en del *strul* i vinklarna men inte ens en hund kan ju vara på topp jämt

Till sist fick Ivar gå sitt spår när vi kom hem, och då var det så gott som mörkt men det gick lika bra ändå. ca 1100m, 7 timmars liggtid, 9 pinnar och han tog alla! Lite strul i en av spetsarna som var på en grusväg men han löste det efter ett antal *omtag*. Han hade lixom löst det trodde jag flera gånger men så gick han tillbaka ut på vägen och gjorde *om* vinkeln så något var det ju som inte stämde för honom. Tror vi *tappade* 5 min där, kändes ju som 30 min innan han kom iväg men så länge var det inte

Om det ändå vore så att våren är här!!

Vilken fantastisk första vintermånad vi har haft, nästan som en underbar engelsk vinter även om den är lite varmare än vad vi har.

Iiofs har vi förtjänat den här starten på vintern på något sätt tycker jag, då vi haft vidriga vintrar med massor av snö flera år i rad. Även om snön kommer nästa vecka så blir det ju bara max 3 månader med elände förhoppningsvis, tummen upp för det

http://gd.se/nyheter/gavle/1.6663108-varen-ar-redan-har-meteorologiskt-sett

Hittade detta snygga halsband på rea, endast 99 kr! Så snyggt på Jözta

Idag, precis som de allra flesta torsdagarna året runt, var vi till bästa Lotta och hundsimmet.

Jözta är mycket nöjdare nu när han får spåra varje dag igen, han har skött sig jättebra hela dagen ända tills vi kom hem från hundsimmet vill säga. När jag tog ut honom från bilen så ballade han ur rejält, låste totalt i kamp med kopplet Så fort jag släppte kopplet så slutade han ju, men så fort jag tog tag i det igen så var han igång igen. Till slut lyckades jag *övertala* honom att ge f-n i kopplet iaf. Vanligtvis om det här händer så kan jag ju bara koppla loss honom men det går ju inte nu när han inte får *springa*.

Jag förstår att Jözta är frustrerad nu, tänk att gå från att springa lös 2-4 timmar per dag till att rastas i koppel ca 60 min per dag. Han älskar ju att springa och klättra och hoppa och jobba med sin kropp i skog och mark så det är klart att det kryper i kroppen på honom.

foto: demonhundar på simmet, Ivar och Agnes på vibben efter simning.

Idag firar jag 7 år sen jag slutade röka

Så härligt att slippa alla dessa gifter som cigaretter innehåller. Skulle ha slutat långt tidigare såklart om jag bara klarat av det, jag hade nog försökt ca 10-15 gånger tidigare innan jag till slut lyckades.

Det som fick mig att lyckas var att gå “cold turkey” dvs sluta tvärt, + att jag fuskade genom att använda Champix. Tidigare hade jag prövat att sluta genom att ersätta cigaretterna med andra nikotin-preparat (plåster, sprayer, tuggummin osv), men det slutade alltid med att jag både rökte och använde preparaten och fick på så sätt i mig dubbelt så mycket nikotin

Champix är superbra för oss inbitna nikotinister då det är ett preparat som stänger av receptorerna i hjärnan så även om man röker (och det ska man göra i början) så uteblir *ruset* av nikotinet och till slut så har man helt enkelt slutat röka av sig själv lixom. Hur bra som helst ju!

Naturligtvis finns det nackdelar med Champix, man kan till viss del bli beroende av preparatet, iaf jag blev det, och kan känna *obehag* när man trappar ut det. Sen är det en del andra biverkningar oxå varav jag hade konstiga drömmar och att jag kände mig *frånvarande* de veckor jag tog det – lite smådeppig lixom.

MEN om man väger nackdelarna mot fördelarna med Champix, att man blir rökfri – sä var det så värt 10-veckors *obehag* för att komma ut i andra änden fri från skiten

Det finns även ett annat liknande preparat, Zyban, som en del läkare hellre skriver ut än Champix. Gissar att det beror på hur man är “sponsrad” av respektive företag. Som jag har fattat det så är Champix det bättre preparatet av dom 2 så vill ni pröva att sluta med nåt sånt här hjälpmedel föreslår jag att ni står på Er om att få Champix.

Bilden ovan visar resultatet från vågen som mäter hur Jözta belastar vid senaste besöket hos Ann.

Hur man läser siffrorna: 1a kolumnen är vänster framben, 2a är höger framben, 3e är vänster bakben och 4e är höger bakben.

Snittet av alla mätningar visas längst upp där en övre raden är frambenen och den undre bakbenen.

Rad 3 och 4 kan man bortse från, och då blir snittet 30.5 – 30.5 dvs helt jämn i fram, eftersom Jözta stod och lutade sig åt vänster för att lyssna på hunden i rummet bredvid. Det som var positivt med det var dock att han lutade så tungt på vänsterbenet!! Det är ju vänster bog som är skadad, och vid första besöket efter skadan så belastade han bara vänster framben med lite drygt 10% har jag för mig att det var. Det tolkar jag som att han hade rejält ont då.

Läs mer om vågen som används här:
http://www.veterinarypracticenews.com/vet-education-series/lameness-evaluation-tool-from-petsafe-aids-in-diagnosis.aspx

(jag tror iaf att det är den där modellen efter lite googlande )

//www.youtube-nocookie.com/embed/1zAEOSq0_Xw
Det nya färska året börjar lika som det gamla slutade, med barmark och spårträning

Så underbart att det går att lägga spår fortfarande, bådar gott inför nästa säsong om det inte blir för långt uppehåll.

Något som oxå bådar gott är Jöztas *recovery*, det ser fortsatt bra ut med honom! Så oerhört lycklig och tacksam över det så det går inte att beskriva hur underbart det är!

Jag har oxå fått *ok* från Ann att spåra med honom, gamla spår så han inte ligger på så mycket och på fint underlag typ äng, så nu mår Jözta lite bättre psykiskt oxå när han får jobba lite. Jag har ju sett en hel del felbeteenden på honom med den påtvingade *vilan*. Fy, vilket monster han har varit de här veckorna Och fy så *hård* jag har fått vara på honom för att försöka *bryta* hans värsta *kamputbrott*.

Han har kastat sig efter allt som rört sig och bitit sig fast och fått ett s k kamputbrott a la värsta malledåren, med minst 500 rpm (=rusk per minut). Fy vilka krafter det finns i en liten hund. All uppdämp energi måste ju ut nånstans och på en sån här hund blir det nog lätt i form av såna här *kamputbrott*.

Men, nu gör vi som kungen och vänder blad! Jag hoppas han kommer lugna sig lite nu när han får gå spår varje dag igen.

Lägger in några filmer från delar av dagens spår. Liggtid nästan 5 timmar, trots det så var han jättehet i början tyvärr. Film 1 och 2 är i rak motvind och där överaskade han mig rejält då han gick jättefint (tycker jag iaf), hade några små kontroller och i en vinkel efter att jag hoppat över ett dike (i film 2) så hade han lite problem annars spårade han kanon i motvinden. I film 3 går spåret i sned medvind och där spårade han lite *yvigare* går dessutom över godishögarna innan han fick vittring på dom. Supernöjd med min huliganunges spårarbete i vilket fall som helst!! Dagens spår var ca 750m och med 8 pinnar och han missade ingenting!!

//www.youtube-nocookie.com/embed/lgHk5ZvCJpQ

//www.youtube-nocookie.com/embed/XUzAkj3XMhU
..

Oj, vad ljust det är idag Skämt åsido, idag är det lika regnigt och mörkt som igår och alldeles, alldeles underbart såklart!!

Ösregn när jag gick ut spåren åt Ivar och Agnes idag (precis som igår). Jag ska nog inte låta Ivars spår ligga lika länge idag som igår, han fick gå spåret igår efter lite drygt 6 timmars ösregn och vilken tid han tog på sig. Så himla noga han var! Eller kanske inte noga, det var nog svårt för honom. Så roligt att utmana dom lite Jag tror inte det är tiden som gjorde att det blev svårt för han har gått äldre spår än det där, snarare är det nog att det regnat så pass mycket hela tiden?! Ungefär samma fenomen, fast tvärtom, som i somras när det var varmt och torrt och vi skulle gå spåret efter ca 5-6 timmar. Då fick han verkligen slita för att komma runt, men han ger iaf aldrig upp min malledåre

Jözta får inget spår i skogen pga terrängen, däremot har jag gått ut ett godisspår på gräsmattan åt honom på ca 100m bara – så han får göra något iaf den understimulerade huliganungen