M.E.F.O.D

Är nu hemma igen efter fjällvandringen. Har haft underbara dagar i fjällvärlden & haft jättebra väder nästan alla dagar, soligt och ca 10-15 grader. Endast lördagen regnade det hela dagen och var endast 5 grader, men det gjorde inte så mycket
Satellit-/kartbilden ovan visar min färd upp till toppen av Helags och ner igen. Börjar i övre högra hörnet, den övre linjen. Sen gick klättringen upp på ena kanten av “grytan” runt glaciären och ner på kanten på andra sidan. Hade jag förstått innan hur brant/högt det skulle vara hade jag aldrig gjort det. Vad ska jag upp på ett berg att göra, jag får ju svindel om jag klättrar högre än 1,5 meter på en stege
Helagsäventyret började på tisdagen då vi gick från Kläppen mot Helagsstugorna, en riktigt härlig promenad på 12 km. 12 km är ju ingenting för mig, MEN det var bitvis rejält kuperat så det kändes i benen ändå. Jag brukar dessutom inte gå med packning vanligtvis vilket gjorde att det kändes lite mer än en *vanlig* hundpromenad!

Det räcker att komma upp på kalfjället så ser man Helagsmassivet i horisonten.

Dogzen håller koll under rasterna

Helags igen, grytan med glaciären i mitten.

Till malledårens stora förtjusning så fanns det gott om SNÖ på fjället!

Som sagt, underbart med snö enligt Ivar

Oerhört vacker natur, nästan så jag blev religiös

Här är vi nästan framme & tar en lång paus då det ännu är tidigt på dagen, de 12 km tog nästan 4 timmar med några rejäla pauser.

På väg in på fjällstationen!

Efter en härligt god middag med underbara ärtbiffar och en chokladkaka to-die-for till efterrätt var det skönt att slumra in. Vaknade såklart tidigt på onsdagen & då snöade det!! Vi satt en lång stund vid frukostbuffén och tog det lugnt hela förmiddagen innan vi till slut inledde ett försök att ta oss upp på toppen av Helags, 1797 möh.

Efter att ha rådfrågat tidigare toppbestigare samt personal på fjällstationen beslutade vi oss för att gå upp på den högra sidan av grytan och ner på den vänstra.

Då vi tagit det lugnt på förmiddagen och med en dimma som *hotade* dra in på toppen kände vi oss rejält stressade innan vi nådde toppen och kunde börja gå nedåt igen. “Topprundan” är endast ca 9km upp och ned enligt uppgift, men jag tyckte att sträckan upp kändes som minst 2 mil. Shit vad rädd jag var bitvis! Gjorde misstaget att titta nedåt vid ett tillfälle och det kändes som om jag skulle ramla av berget. Fy f-n, rent ut sagt. Jag började känna att alternativet att gå över kanten (och ramla handlöst ner i grytan) kändes som ett bättre alternativ än att fortsätta. Att gå ner igen var inte att tänka på, jag hade aldrig fixat att gå ner samma väg.

När vi kämpar oss uppför berget kommer helt plötsligt en kille och *springer* om oss, my god vilken supermänniska. Springer uppför bergväggen på helags med stavar lixom, jag fattade ingenting först. Vad händer?! Tydligen höll killen på med nån extremsport där löpning upp på berg ingick så han var väl van
Vi hade en annan kille framför oss oxå. Sen *möter* vi dessa killar på väg ner på samma sida, enligt egen utsago så *fegade* de ur att gå ner på andra sidan då de inte hittade och dimman var på väg in – så de ville gå den väg de kände till ner.

Att gå ner den väg vi nyss gick upp fanns inte på min karta så när vi väl nått toppen så tog vi oss sakta men säkert ner på den andra kanten av grytan. Lättnaden var enorm när vi tagit oss ner den brantaste biten och kunde sista biten åka på snön för att hinna ner till middagen på fjällstationen kl 18. Tror vi hade ca 20 min till godo så att duscha innan middagen var inte att tänka på
Torsdagen sen gick vi ner igen till Ljungdalen, tog en annan led ner från fjället som var 13 km och även där var det helt fantastiskt vackert. Så underbart och bortsett från dödsångesten på Helags bergvägg så har jag fulltankade batterier & har massor av energi känns det som!

Utsikten var vidunderlig när vi kommit upp en bit på berget.

Här ser man lite hur brant det var, även om det här är ett *snällt* parti – på de brantaste ställena gick det inte att fota utan då var jag tvungen att fokusera på att klara livhanken typ

Vi var tvugna att *kryssa* uppåt då det inte gick (vi orkade inte) gå rakt upp. Här ser man glaciären till vänster nere i grytan (suddig bild).

Här kändes det som om vi var nästan uppe, men tji fick vi det var ungefär 2 timmar kvar visade det sig Toppen är där kammen/kanten är som högst på bilden (till vänster i bild). Glaciären till vänster.

Utsikten var hela tiden helt fantastisk!!

Dogzen på toppen, äntligen!! Det tog oss nästan 4 timmar (med några rejäla pauser) att gå/klättra/krypa de ca 4,5 km upp till toppen. Stigningen var nästan 800m (fjällstationen ligger på drygt 1000m).

Påbörjar nedstigningen på en gång för att hinna före dimman, vilket vi oxå gjorde! Nedstigningen tog endast ca 2 timmar då det var mycket lättare att gå på den vänstra sidan!

Predikstolen och Norge i bakgrunden.

Här har vi kommit en bra bit på nervägen, toppen i princip i mitten på bilden.

Här är vi nästan nere, den *svarta* bergväggen är den högra kanten på grytan och det var på den vi klättrade (bitvis på alla fyra) upp. Känns helt overkligt att jag klarade av det, snacka om att utmana sina demoner!!

På väg ner till Ljungdalen hade vi Helagsmassivet bakom oss, till vänster ser man Predikstolen.

Ivar har börjat fatta att vi ska gå långt, så fort vi pausade så passade han på att sova – smart hund

Så här såg det ut när vi kommit tillbaka till stugan, nöjda dogz De har varit jätteduktiga och kämpat på hela veckan. Speciellt Agnes har nog fått kämpat, hon har ju mycket mindre ben än Ivar så antalet rörelser hennes kropp utsätts för är ju mycket mer än för en stor hund. Men det har funkat jättebra med henne, hon är nästan outtröttlig, även om det märktes i slutet av dagsetapperna att hon var rätt trött!

Det finns även några bilder på Instagram, följ mig där, jag heter: k9s_se

Tystnaden är öronbedövande
På bilden ovan dogzen på Flatruet, nollgradigt och 15 sekundmeter i byarna och alldeles, alldeles underbart. Själen läker omss

När vi kom upp så var det nysnö på Helagsfjället, nollgradigt och halkvarning typ – idag har solen strålat hela dagen och det har varit 20 grader varmt. Hur underbart som helst.

Tystnaden är det bästa av allting. Det enda som hörs är naturen och den lyssnar man gärna på

Tyvärr blev Jözta inte med (dumt att riskera att han blir sämre i sitt framben), snälla Linnéa och Carl-Johan tar hand om honom denna vecka. Saknar honom jättemycket, Jözta är en hund som tar STOR plats i vardagen. Vilken närvaro den hunden har, och sättet han bidrar i flocken *märks* så när han inte är med oss är det TOMT, så ekande tomt utan min älskade huliganunge

SM i lydnad avgjordes ju förra helgen. Det ekipage som vann gjorde sin första lydnadsstart när jag och Ivar var och tävlade på Bro-Håbo BK, tror det var i april 2013? Och så vinner de SM lite drygt 1 år senare, *respekt* för en otrolig prestation & GRATTIS till SM-titeln
http://www.hundsm.se/

Jözta har fått en operationstid nu, känns olustigt på nåt sätt. Jag bävar nu för att efter operationen & när (om?) han inte blir bra så kommer utlåtandet att vara att operationen misslyckades & då kommer *man* inte vilja gå vidare utan bara konstatera att man gjort vad man kunnat – när han hela tiden har nått fel i bogen. Hoppas innerligt att min intuition har fel denna gång, brukar aldrig ha fel när det gäller mina dogz – men denna gång har jag gärna fel!! Frågan är bara vart man vänder sig då?! Finns väl inget bättre ställe än Strömsholm?

Jözta mår iaf hur bra som helst, kroppsligt alltså mentalt är det ju katastrof – stackars hund Han som älskar att springa, och så får han bara gå i koppel. Spåra får han göra varje dag men kroppen behöver ju sitt oxå. Han haltar ingenting men det är ju tack vare att han går i koppel gissar jag?

Bröderna brothers ligger och *kramas* Det ser kanske brutalt ut för den oinvigde, men de är bästa vänner mina fina pojkar Leken är en förutsättning i en hundflock för att upprätthålla *ordningen*, det är i leken man lär känna varandra och det är även i leken man sätter gränser – precis som när vi människor leker med våra hundar alltså Leken mellan flockindivider leder oxå till att vid konflikter så blir det *aldrig* regelrätta slagsmål iom att man redan vet var man *har* varandra!

I fredags var vi till Strömsholm där Jözta fick träffa veterinär Skytte. Han har ju inte haltat men så har han ju gått i koppel sen 11 maj, MEN i haltgången som vi fick börja med att gå/springa i så var han rejält halt. Iofs var väl *det* bra så att nån inte tror att man *överdriver* men fattar inte varför han haltade där – han har inte haltat sen dess??!!

Veterinären bände sen runt med huliganungen på alla möjliga och omöjliga sätt och min älskade underbara fina och modiga holländarpojke var så himla modig och duktig hela tiden Han är verkligen HELT trygg med människor & har en relativt hög smärttröskel tror jag för det enda sättet han reagerade på (som vanligt) var att sluta flåsa, dra åt sig benet lite + bli lite *orolig* i ögonen. Inga tydliga signaler men ändock signaler på att något inte kändes helt hundra. När veterinären efter en lång tid av manipulerande av Jözta var klar så konstaterade hon att hon fick en reaktion från honom från bogen och armbågen & hon ville göra en CT (och inte en MR som jag trodde/hoppades på), jag käftar såklart inte med en veterinär Vad är min känsla mot *vetenskap*! När undersökningen var klar så fick vi träffa veterinären igen och fick då information om att det finns en (mikroskopisk) förändring i ett av benen vid armbågsleden och då trodde veterinären att det var därifrån smärtan i bogen uppstått. Detta trots att jag berättat att han skadad sig på en sökträning i december och då skadat bogen för det var väldigt tydligt då. Iofs kan ju det här vara en helt ny grej! Eller så skadade han armbågen på sökträningen men att det inte visade sig på röntgen direkt då i december utan först nu?! Många tankar som snurrar och det känns hopplöst just nu
Veterinären ville göra en artroskopi, så det väntar jag på kallelse till nu, och vi måste ju göra som veterinären vill. Vi får utesluta denna armbåge, via atroskopin som kan leda till att man samtidigt *åtgärdar* det som är fel i benet, och sen gå vidare med bogen om han fortfarande inte blir bra
Jag struntar totalt i tävlingar med honom, men han måste kunna springa lös utan att bli halt!! Om inte det går så vet jag inte vad jag tar mig till

F-n vad bra! Kan inte någon slå ihjäl den jäveln?! var min första reaktion. Sen fick jag reda på vem som gjort det och då kändes det som om de 2 skulle ha plågat ihjäl *varandra*. Vilka jävla missfoster det finns, den ena sjukare än den andra
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19031315.ab

Jag om min underbara huliganunge laddar för ännu en galen dag i statens tjänst

Jag sover mindre och mindre och blir bara tröttare och tröttare, nu för tiden får jag vara nöjd om jag *lyckas* sova 3 timmar i sträck Jag älskar mitt jobb men just nu är det *tufft*, känner att jag mer och mer *önskar* att jag satt i kassan på coop istället. Jag undrar om det är *bra* egentligen att jobba så här mycket med *hjärnan* som vi gör? Jag tror människan är ämnad att jobba *fysiskt* egentligen?

Som tur är så pågår nedräkning till semester v1, som jag längtar!! Snart drar vi till fjälls, ska bli underbart! Ser i webbkameran att snön ligger kvar på Helags så det ska bli *mysigt* med lite vinterkänsla igen, snö på sommaren är helt ok men inte på vintern
“Väder + webbkamera Helags”

Det blir en hel del hundträning nu med dessa härliga ljusa kvällar, lydnad på klubben blir det i princip varje dag med Ivar. Det gäller att ligga i nu om vi ska köra nån elitspår Det skulle vara skoj om vi kunde bli godkända iaf! Igår blev det uppletande och lydnad med Ivar, och han jobbade på bra i värmen – som alltid min fina galna malledåre Körde igenom elitprogrammet minus apporteringarna och stegen. Fria följet som alltid varit ett *säkert* moment känns just nu skit, han är het som en kamin och allmänt galen – måste träna det mycket mer! Långa inkallningen körde vi för andra gången i Ivars liv, stå och ligg *vet* han ju vad det betyder så jag tränar det aldrig ihop med inkallning. Vill inte heller att han ska *lära* sig det momentet eftersom han gärna *kan* själv Igår så galopperade han och ställde och la sig utan dk:n, jag blir jättenöjd om vi får en 5a på momentet – mer förväntar jag mig inte mtp att vi inte tränar det! Framåtsändande är sådär, säkert betyg men han bryter av till skritt från galoppen nån meter senare än jag vill. Skallet superfint! Krypet där struntar jag i hans *teknik* och bakdel, han får krypa som känns bra för honom mtp hans pålagring på högra sidan. Hoppet superfint som alltid!! MEN jag kör ju oftast bara 60cm – men igår körde vi 70cm och det gick oxå bra. Jag vill ju inte slita på honom och kör därför aldrig fullhöjd som på tävling, är det 1 m han ska hoppa? Måste kolla upp det …….

Jözta fick ett spår igår som han löste superfint. Han är helt galet intensiv men tappar aldrig tråden, shit så fint han spårade igår. Han har samma klokhet som Pippen hade, Ivar har det inte men Jözta blir bara klokare och klokare trots all galenskap Jag tränar mycket *återgångar* med Jözta för att han ska ha huvudet med sig och igår gick han bort sig totalt vid en återgång, när han inte redde ut det så gick han en stor båge tillbaka i spåret och försökte igen och då fixade han det. Precis så där som Pippen gjorde de få gånger han inte redde ut en svårighet, så himla smart beteende!!

Väntar fortfarande på att Strömsholm ska höra av sig. Hoppas vi snart får komma dit och kanske få svar på vad som felar Jözta och hur vi ska gå vidare!

<!–
WriteFlash('’);
//–>
STORT GRATTIS till Mia Skogster som tillsammans med Räty kom 1a på FMBB Fantastiskt fint som vanligt, missade 3 poäng på lydnaden i finalen och 8 poäng i första omgången då jag gissar att det var pga av ett litet omtag på apporten + missförståndet på framåtsändandet som renderade avdragen. Allt annat var ju superfint som alltid!!

Hon har varit min stora idol sen jag såg filmen från FMBB 2008 då hon gjorde 100 poäng med Helge på B. Höjdpunkten var ju kursen med henne förra året, 4 hela dagar lydnadsträning med henne är såklart den bästa kurs jag någonsin gått

Filmen längst upp Räty B 92 poäng och filmen i mitten Räty C 95 poäng, filmen längst ner Helge B 100 poäng 2008.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
<!–
WriteFlash('’);
//–>
http://results.fmbb2014.com/tulospalvelu_ipo.php