M.E.F.O.D

Kollade lite på Ivars förfäder och fastnade på hunden ovan, herregud en kopia av Ivar – så himla fin han är: Ultra du Domaine du Cameleon Född 1983 och 5 led bakåt i Ivars stamtavla men vilka starka gener; han är ju en kopia av Ivar! Likadant huvud, nos, ögon och öron och samma underbara färg och korrekta päls

Älskar ju rasen och kommer att ha svårt att vara utan en malle (precis som det är svårt att vara utan en holländare), MEN hur ska jag få en sån som Ivar igen?! I Sverige finns väl ingen som föder upp den typen längre. Jag vill ju ha en hund som har alla egenskaper & är helt *galen* – gillar ju såna hundar Jag vill absolut inte ha en pissgul och slö schäferblandning som verkar vara det enda som föds upp nu för tiden Det får bli en resa till Frankrike helt sonika, där föds det fortfarande upp mallar som är högtempererade, intensiva och med en galen kamplust & har alla egenskaper

Ännu en (h)underbar helg att lägga till handlingarna. Massor av måsten har klarats av och en hel del hundträning för Ivar. Agnes ägnar det mesta av sin tid åt att vara *barnvakt* åt Jözta Idag äntligen ska Jöztas stygn bort!! En milstolpe avklarad, nu är det bara resten kvar Känns som vi har en lång väg att vandra innan jag får börja släppa på alla restriktioner som begränsar Jöztas liv just nu, men vi kämpar på

fotot: jag och dogzen kämpar på ett annat sätt med Helags i sikte!

Har pratat lite mer och smält information nu vad gäller Jöztas operation. Enkelt förklarat så var det *kanten* på *skålen* längst upp på ulna som var problemet för Jözta. Det fanns för mycket brosk där som gjorde att när det övre benet (humerus) rörde sig i leden så skavde det mot brosket som även nöttes sönder. Det som är gjort är att den här kanten är bortfräst så problemet ska inte komma tillbaka enligt Lennart. Det här har tydligen bildats då Jözta var ca 6-8 månader enligt uppgift, känns lite som ett mysterium att SKK inte såg detta vid den officiella avläsningen? Eller syns det inte på en *vanlig* röntgen och den vinkel som man då röntgar hunden i? Han har ju heller aldrig haltat tidigare, hältan kom ju då han skadade sig på sökträningen i december. Verkar konstigt att han skulle haft det så länge utan att känna av det?!

Jözta är helt galen stackarn, han fattar ju inte varför han inte får göra något annat än ta det lugnt. Oroar mig lite över hans *snurrningar*, oavsett hur jag beter mig så lyckas jag inte stoppa dessa till 100%. Undrar hur de påverkar tillfrisknandet, han ska ju ta det lugnt och inga häftiga rörelser. Han är såklart jättehård i magen oxå, jag tror det beror på metacamen faktiskt – tror det är en biverkning på medicinen att det kan bli problem med magen. Att han inte får röra sig särskilt mycket gör ju såklart oxå sitt till när det gäller magen, han får ju bara rastas 5-10 minuter åt gången än så länge.

Idag var den varmaste dagen denna sommar, 32 grader är lite för mycket Riktigt skönt att jobba på kontoret på förmiddagen – där har vi ju AC – värre att försöka jobba hemma på em det blir ju sjukt varmt inne Som tur är så tror jag det var sista dagen med denna värme idag? Längtar efter regn och lite *kyligare* faktiskt. 10-15 grader är ju perfekt temperatur

//www.youtube-nocookie.com/embed/n2aMaMkDwTA
Happy Birthday Neil Tennant, 60 today!! And thank you for all the music

Seriöst, get a f—ing life lixom. Herregud, 22 vuxna (?) människor springer runt efter en liten boll – vad har det för betydelse i vilket mål bollen hamnar och hur många gånger?!

Finns ju massor av riktiga problem som dessa brasilianare skulle kunna göra något åt om de ägnade samma energi åt det. T ex hjälpa några av de 7 miljoner gatubarn som finns i landet. Att se till att få ett stopp på skövlingen av regnskogen är oxå vettigare att engagera sig i än resultatet i en fånig fotbollsmatch.

Måste ju vara fel i huvudet på folk som tycker en förlorad fotbollsmatch är en katastrof samtidigt som man *blundar* (?) för de verkliga katastroferna som finns i närmiljön. Empatistörning är nog bara början på problemen

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/vm2014/article19194011.ab

http://www.stiftelsengatubarn.se/om-gatubarn/gatubarn-i-v%C3%A5ra-projektl%C3%A4nder-4933911

http://latinamerikagrupperna.se/sv/notis/regnskog-skovlas-for-att-ge-billigt-kott-i-sverige

Så är vi inne på dag 4 efter Jöztas operationen & livet är bra jobbigt. Särskilt jobbigt för huliganungen såklart men även för hans omgivning frestar livet väl mycket på tålamodet just nu

Operationsdagen var en *lång* dag omss. Började med att jag sov ca 45 minuter natten till fredagen, gick inte att sova för tankarna bara snurrade. “kommer Jözta överleva narkosen“, “tänk om det är så illa ställt att veterinären tycker att det bästa är att avliva Jözta direkt utan att väcka honom från narkosen“, “tänk om det går åt skogen *efter* operationen och det slutar med avlivning” – ja negativa tankar fanns det gott om som gjorde att det inte gick att sova

Var på plats vid Strömsholms Djursjukhus redan före 06.30 (!!) skulle vara där 07.20 men så går det när det inte är någon trafik och Subarun går ju lixom av sig *själv* på fria vägar

Tårarna rann ju när Jözta snällt följde med djursjukvårdare som tog emot oss, så trygg han är med andra människor – han kunde ju inte veta vad mami arrangerat för honom = kände mig som en skurk som *lurade* honom så

Sen följde en lång dags väntan. Sh-t vad sakta dagen gick innan Lennart äntligen ringde. Jag ville inte åka någonstans eftersom jag hade en helt perfekt parkeringsplats som var i skuggan hela dagen, Ivar och Agnes fick tillbringa en del tid i bilen faktiskt. Enligt lagen får man ha hund i stillastående bil sammanlagt max 3 timmar/dygn och det var *nära* att jag bröt mot lagen faktiskt. Gick flera promenader med dom under dagen för att fördriva tid, satt långa stunder med dom i väntrummet och satt även på bänkar utomhus långa stunder – men som sagt det blev även en del tid i deras burar i bilen.

När jag äntligen fick telefonsamtalet och fick höra hur *illa* det var med hans armbåge så kände jag bara “f-n nu är det kört, nu frågar han snart om jag godkänner avlivning utan att väcka honom” så jag hörde knappt vad han sa. När Lennart till slut sa att ” ….. så han kommer att bli helt bra efter rehab & kommer kunna leva ett fullgott bruksliv …..” så kunde jag inte prata för jag bröt ihop totalt. All spänning bara släppte så jag grät nog 2 timmar i sträck efter samtalet som vi fick lov att avsluta pga att jag inte kunde ta mig samman Jag har pratat med honom 2 gånger efter det istället!!

Veterinären tyckte inte att Jözta behöver förvaras i bur men han ska såklart ta det lugnt, gärna begränsa honom till ett rum – så nu gör jag som jag gör när jag har en valp; *stänger* in mig och hundarna (mha kompostgaller i dörrarna) i det rum jag för närvarande vistas. Jag gör så när jag har valp pga att jag vill ha valpen under *ständig* uppsikt för att det inte ska ske några olyckor inomhus eftersom jag då ser när det är *dags* att *kasta* ut valpen
Sen ska inte Jözta göra några *häftiga* rörelser och det är där mitt helvete kommer in, han är helt *galen* nu såklart och är urstark så jag har ett helvete när jag ska koppelrasta honom (5 minuter åt gången).

Jag tempar honom varje dag morgon och kväll för att hålla koll så att han inte får någon infektion, det är ju mycket större infektionsrisk när dom har varit in i leden än vid en *vanlig* operation. Innan operationen var jag ju tvungen att bada hela hunden i Descutan dessutom, just pga infektionsrisken.

Nåväl, det är bara att kämpa på nu så ska vi nog klara det här. Vi ska börja med rehab hos Ann 22/7 – LÄNGTAR & det tror jag Jözta gör oxå !!!

foto: Jözta, hög som ett hus, i bilen innan vi startar vår långa resa hem från Strömsholm.

//www.youtube-nocookie.com/embed/50u9bxRwBJI
Stones har ju varit i Sverige i dagarna. Min absoluta favorit med bandet, “Paint it black” tillsammans med “Angie”

De gamla gubbarna rockar ju ännu trots att de är i 70-års åldern, helt fantastiskt! Vilka andra band har hållt på i drygt 50 (!!!) år & rockar fortfarande?!

Vore skoj att se dom spela när de är i 80-års åldern oxå

Iom att Jözta opereras så kommer han ordineras burvila & detta strider ju mot lagen som säkert alla hundägare vet. Man får inte ens ha hunden i en *hage* av kompostgaller (som jag hade i vintras då Jözta skadade sig!!) utan tillstånd. Hittade texten ovan, det verkar som om JBV menar att veterinären ska bistå med dispensansökan så det hoppas jag de gör på Strömsholm då Och om man skickar in en dispensansökan är det OK med bur tydligen under tiden man väntar på beslut?!

Har spårat med dogzen måndag och tisdag, med varierande resultat
I måndags fick Jözta ett långt spår på ca 1800m och med 9 pinnar varav han missade 3 (!!!) st & det var det sämsta spår han någonsin gått! Det är bara att konstatera att *vila* gynnar inte hans spårförmåga, han for hit och dit och fick *panik* när han gick bort sig vid en återgång – kände inte igen honom omss. Spåret igår gick däremot superfint Igår fick han ca 700m och tätt med pinnar, totalt 12 st varav han tog alla! Spåret i måndags hade legat endast 2 timmar och igår låg det nästan 4 timmar vilket jag tror spelar roll oxå, färska spår passar honom sämre helt sonika + den veckolånga vilan från nosarbete.

Ivar fick gå ca 600m i måndags och ca 1400m igår & gjorde ett superfint arbete båda dagarna faktiskt. Vila passar inte honom heller, och inte heller färska spår för i måndags var han superhet och jag hade fullt sjå att hänga med/orka hålla i linan. Jag kör ju mest direktpåsläpp med mina dogz men har kört nu några veckor att Ivar får riktningsbestämma varje spår själv & det har han gjort med resultatet 100% framspår *Hjälper* honom rejält genom att dels ha snäll riktning på spåret + gå fram med honom och gör inte regelrätta upptag ännu.

Agnes spår har varit ca 250m bägge dagarna med 3 godisburkar i, hon strulade en hel del i måndags. Jag vet ju aldrig exakt vart jag gått men när jag kände igen mig på ett ställe och hon ville gena i spåret så stannade jag och höll emot tills hon gick i spåret igen och då sansade hon sig något. Igår spårade hon bättre, även med henne kan det vara vilan + liggtiden gissar jag?

Bilden: Min underbara huliganunge ca 4 månader vill ha något gott från burkarna på hundsimmet Han ska opereras på fredag och jag går snart sönder av oro. Allt måste bara gå bra. Jözta måste bli återställd & kunna leva ett aktivt liv. Han måste kunna springa lös över stock och sten utan att gå sönder.

Är nu hemma igen efter fjällvandringen. Har haft underbara dagar i fjällvärlden & haft jättebra väder nästan alla dagar, soligt och ca 10-15 grader. Endast lördagen regnade det hela dagen och var endast 5 grader, men det gjorde inte så mycket
Satellit-/kartbilden ovan visar min färd upp till toppen av Helags och ner igen. Börjar i övre högra hörnet, den övre linjen. Sen gick klättringen upp på ena kanten av “grytan” runt glaciären och ner på kanten på andra sidan. Hade jag förstått innan hur brant/högt det skulle vara hade jag aldrig gjort det. Vad ska jag upp på ett berg att göra, jag får ju svindel om jag klättrar högre än 1,5 meter på en stege
Helagsäventyret började på tisdagen då vi gick från Kläppen mot Helagsstugorna, en riktigt härlig promenad på 12 km. 12 km är ju ingenting för mig, MEN det var bitvis rejält kuperat så det kändes i benen ändå. Jag brukar dessutom inte gå med packning vanligtvis vilket gjorde att det kändes lite mer än en *vanlig* hundpromenad!

Det räcker att komma upp på kalfjället så ser man Helagsmassivet i horisonten.

Dogzen håller koll under rasterna

Helags igen, grytan med glaciären i mitten.

Till malledårens stora förtjusning så fanns det gott om SNÖ på fjället!

Som sagt, underbart med snö enligt Ivar

Oerhört vacker natur, nästan så jag blev religiös

Här är vi nästan framme & tar en lång paus då det ännu är tidigt på dagen, de 12 km tog nästan 4 timmar med några rejäla pauser.

På väg in på fjällstationen!

Efter en härligt god middag med underbara ärtbiffar och en chokladkaka to-die-for till efterrätt var det skönt att slumra in. Vaknade såklart tidigt på onsdagen & då snöade det!! Vi satt en lång stund vid frukostbuffén och tog det lugnt hela förmiddagen innan vi till slut inledde ett försök att ta oss upp på toppen av Helags, 1797 möh.

Efter att ha rådfrågat tidigare toppbestigare samt personal på fjällstationen beslutade vi oss för att gå upp på den högra sidan av grytan och ner på den vänstra.

Då vi tagit det lugnt på förmiddagen och med en dimma som *hotade* dra in på toppen kände vi oss rejält stressade innan vi nådde toppen och kunde börja gå nedåt igen. “Topprundan” är endast ca 9km upp och ned enligt uppgift, men jag tyckte att sträckan upp kändes som minst 2 mil. Shit vad rädd jag var bitvis! Gjorde misstaget att titta nedåt vid ett tillfälle och det kändes som om jag skulle ramla av berget. Fy f-n, rent ut sagt. Jag började känna att alternativet att gå över kanten (och ramla handlöst ner i grytan) kändes som ett bättre alternativ än att fortsätta. Att gå ner igen var inte att tänka på, jag hade aldrig fixat att gå ner samma väg.

När vi kämpar oss uppför berget kommer helt plötsligt en kille och *springer* om oss, my god vilken supermänniska. Springer uppför bergväggen på helags med stavar lixom, jag fattade ingenting först. Vad händer?! Tydligen höll killen på med nån extremsport där löpning upp på berg ingick så han var väl van
Vi hade en annan kille framför oss oxå. Sen *möter* vi dessa killar på väg ner på samma sida, enligt egen utsago så *fegade* de ur att gå ner på andra sidan då de inte hittade och dimman var på väg in – så de ville gå den väg de kände till ner.

Att gå ner den väg vi nyss gick upp fanns inte på min karta så när vi väl nått toppen så tog vi oss sakta men säkert ner på den andra kanten av grytan. Lättnaden var enorm när vi tagit oss ner den brantaste biten och kunde sista biten åka på snön för att hinna ner till middagen på fjällstationen kl 18. Tror vi hade ca 20 min till godo så att duscha innan middagen var inte att tänka på
Torsdagen sen gick vi ner igen till Ljungdalen, tog en annan led ner från fjället som var 13 km och även där var det helt fantastiskt vackert. Så underbart och bortsett från dödsångesten på Helags bergvägg så har jag fulltankade batterier & har massor av energi känns det som!

Utsikten var vidunderlig när vi kommit upp en bit på berget.

Här ser man lite hur brant det var, även om det här är ett *snällt* parti – på de brantaste ställena gick det inte att fota utan då var jag tvungen att fokusera på att klara livhanken typ

Vi var tvugna att *kryssa* uppåt då det inte gick (vi orkade inte) gå rakt upp. Här ser man glaciären till vänster nere i grytan (suddig bild).

Här kändes det som om vi var nästan uppe, men tji fick vi det var ungefär 2 timmar kvar visade det sig Toppen är där kammen/kanten är som högst på bilden (till vänster i bild). Glaciären till vänster.

Utsikten var hela tiden helt fantastisk!!

Dogzen på toppen, äntligen!! Det tog oss nästan 4 timmar (med några rejäla pauser) att gå/klättra/krypa de ca 4,5 km upp till toppen. Stigningen var nästan 800m (fjällstationen ligger på drygt 1000m).

Påbörjar nedstigningen på en gång för att hinna före dimman, vilket vi oxå gjorde! Nedstigningen tog endast ca 2 timmar då det var mycket lättare att gå på den vänstra sidan!

Predikstolen och Norge i bakgrunden.

Här har vi kommit en bra bit på nervägen, toppen i princip i mitten på bilden.

Här är vi nästan nere, den *svarta* bergväggen är den högra kanten på grytan och det var på den vi klättrade (bitvis på alla fyra) upp. Känns helt overkligt att jag klarade av det, snacka om att utmana sina demoner!!

På väg ner till Ljungdalen hade vi Helagsmassivet bakom oss, till vänster ser man Predikstolen.

Ivar har börjat fatta att vi ska gå långt, så fort vi pausade så passade han på att sova – smart hund

Så här såg det ut när vi kommit tillbaka till stugan, nöjda dogz De har varit jätteduktiga och kämpat på hela veckan. Speciellt Agnes har nog fått kämpat, hon har ju mycket mindre ben än Ivar så antalet rörelser hennes kropp utsätts för är ju mycket mer än för en stor hund. Men det har funkat jättebra med henne, hon är nästan outtröttlig, även om det märktes i slutet av dagsetapperna att hon var rätt trött!

Det finns även några bilder på Instagram, följ mig där, jag heter: k9s_se

Tystnaden är öronbedövande
På bilden ovan dogzen på Flatruet, nollgradigt och 15 sekundmeter i byarna och alldeles, alldeles underbart. Själen läker omss

När vi kom upp så var det nysnö på Helagsfjället, nollgradigt och halkvarning typ – idag har solen strålat hela dagen och det har varit 20 grader varmt. Hur underbart som helst.

Tystnaden är det bästa av allting. Det enda som hörs är naturen och den lyssnar man gärna på

Tyvärr blev Jözta inte med (dumt att riskera att han blir sämre i sitt framben), snälla Linnéa och Carl-Johan tar hand om honom denna vecka. Saknar honom jättemycket, Jözta är en hund som tar STOR plats i vardagen. Vilken närvaro den hunden har, och sättet han bidrar i flocken *märks* så när han inte är med oss är det TOMT, så ekande tomt utan min älskade huliganunge

SM i lydnad avgjordes ju förra helgen. Det ekipage som vann gjorde sin första lydnadsstart när jag och Ivar var och tävlade på Bro-Håbo BK, tror det var i april 2013? Och så vinner de SM lite drygt 1 år senare, *respekt* för en otrolig prestation & GRATTIS till SM-titeln
http://www.hundsm.se/

Jözta har fått en operationstid nu, känns olustigt på nåt sätt. Jag bävar nu för att efter operationen & när (om?) han inte blir bra så kommer utlåtandet att vara att operationen misslyckades & då kommer *man* inte vilja gå vidare utan bara konstatera att man gjort vad man kunnat – när han hela tiden har nått fel i bogen. Hoppas innerligt att min intuition har fel denna gång, brukar aldrig ha fel när det gäller mina dogz – men denna gång har jag gärna fel!! Frågan är bara vart man vänder sig då?! Finns väl inget bättre ställe än Strömsholm?

Jözta mår iaf hur bra som helst, kroppsligt alltså mentalt är det ju katastrof – stackars hund Han som älskar att springa, och så får han bara gå i koppel. Spåra får han göra varje dag men kroppen behöver ju sitt oxå. Han haltar ingenting men det är ju tack vare att han går i koppel gissar jag?

Bröderna brothers ligger och *kramas* Det ser kanske brutalt ut för den oinvigde, men de är bästa vänner mina fina pojkar Leken är en förutsättning i en hundflock för att upprätthålla *ordningen*, det är i leken man lär känna varandra och det är även i leken man sätter gränser – precis som när vi människor leker med våra hundar alltså Leken mellan flockindivider leder oxå till att vid konflikter så blir det *aldrig* regelrätta slagsmål iom att man redan vet var man *har* varandra!

I fredags var vi till Strömsholm där Jözta fick träffa veterinär Skytte. Han har ju inte haltat men så har han ju gått i koppel sen 11 maj, MEN i haltgången som vi fick börja med att gå/springa i så var han rejält halt. Iofs var väl *det* bra så att nån inte tror att man *överdriver* men fattar inte varför han haltade där – han har inte haltat sen dess??!!

Veterinären bände sen runt med huliganungen på alla möjliga och omöjliga sätt och min älskade underbara fina och modiga holländarpojke var så himla modig och duktig hela tiden Han är verkligen HELT trygg med människor & har en relativt hög smärttröskel tror jag för det enda sättet han reagerade på (som vanligt) var att sluta flåsa, dra åt sig benet lite + bli lite *orolig* i ögonen. Inga tydliga signaler men ändock signaler på att något inte kändes helt hundra. När veterinären efter en lång tid av manipulerande av Jözta var klar så konstaterade hon att hon fick en reaktion från honom från bogen och armbågen & hon ville göra en CT (och inte en MR som jag trodde/hoppades på), jag käftar såklart inte med en veterinär Vad är min känsla mot *vetenskap*! När undersökningen var klar så fick vi träffa veterinären igen och fick då information om att det finns en (mikroskopisk) förändring i ett av benen vid armbågsleden och då trodde veterinären att det var därifrån smärtan i bogen uppstått. Detta trots att jag berättat att han skadad sig på en sökträning i december och då skadat bogen för det var väldigt tydligt då. Iofs kan ju det här vara en helt ny grej! Eller så skadade han armbågen på sökträningen men att det inte visade sig på röntgen direkt då i december utan först nu?! Många tankar som snurrar och det känns hopplöst just nu
Veterinären ville göra en artroskopi, så det väntar jag på kallelse till nu, och vi måste ju göra som veterinären vill. Vi får utesluta denna armbåge, via atroskopin som kan leda till att man samtidigt *åtgärdar* det som är fel i benet, och sen gå vidare med bogen om han fortfarande inte blir bra
Jag struntar totalt i tävlingar med honom, men han måste kunna springa lös utan att bli halt!! Om inte det går så vet jag inte vad jag tar mig till

F-n vad bra! Kan inte någon slå ihjäl den jäveln?! var min första reaktion. Sen fick jag reda på vem som gjort det och då kändes det som om de 2 skulle ha plågat ihjäl *varandra*. Vilka jävla missfoster det finns, den ena sjukare än den andra
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19031315.ab

Jag om min underbara huliganunge laddar för ännu en galen dag i statens tjänst

Jag sover mindre och mindre och blir bara tröttare och tröttare, nu för tiden får jag vara nöjd om jag *lyckas* sova 3 timmar i sträck Jag älskar mitt jobb men just nu är det *tufft*, känner att jag mer och mer *önskar* att jag satt i kassan på coop istället. Jag undrar om det är *bra* egentligen att jobba så här mycket med *hjärnan* som vi gör? Jag tror människan är ämnad att jobba *fysiskt* egentligen?

Som tur är så pågår nedräkning till semester v1, som jag längtar!! Snart drar vi till fjälls, ska bli underbart! Ser i webbkameran att snön ligger kvar på Helags så det ska bli *mysigt* med lite vinterkänsla igen, snö på sommaren är helt ok men inte på vintern
“Väder + webbkamera Helags”

Det blir en hel del hundträning nu med dessa härliga ljusa kvällar, lydnad på klubben blir det i princip varje dag med Ivar. Det gäller att ligga i nu om vi ska köra nån elitspår Det skulle vara skoj om vi kunde bli godkända iaf! Igår blev det uppletande och lydnad med Ivar, och han jobbade på bra i värmen – som alltid min fina galna malledåre Körde igenom elitprogrammet minus apporteringarna och stegen. Fria följet som alltid varit ett *säkert* moment känns just nu skit, han är het som en kamin och allmänt galen – måste träna det mycket mer! Långa inkallningen körde vi för andra gången i Ivars liv, stå och ligg *vet* han ju vad det betyder så jag tränar det aldrig ihop med inkallning. Vill inte heller att han ska *lära* sig det momentet eftersom han gärna *kan* själv Igår så galopperade han och ställde och la sig utan dk:n, jag blir jättenöjd om vi får en 5a på momentet – mer förväntar jag mig inte mtp att vi inte tränar det! Framåtsändande är sådär, säkert betyg men han bryter av till skritt från galoppen nån meter senare än jag vill. Skallet superfint! Krypet där struntar jag i hans *teknik* och bakdel, han får krypa som känns bra för honom mtp hans pålagring på högra sidan. Hoppet superfint som alltid!! MEN jag kör ju oftast bara 60cm – men igår körde vi 70cm och det gick oxå bra. Jag vill ju inte slita på honom och kör därför aldrig fullhöjd som på tävling, är det 1 m han ska hoppa? Måste kolla upp det …….

Jözta fick ett spår igår som han löste superfint. Han är helt galet intensiv men tappar aldrig tråden, shit så fint han spårade igår. Han har samma klokhet som Pippen hade, Ivar har det inte men Jözta blir bara klokare och klokare trots all galenskap Jag tränar mycket *återgångar* med Jözta för att han ska ha huvudet med sig och igår gick han bort sig totalt vid en återgång, när han inte redde ut det så gick han en stor båge tillbaka i spåret och försökte igen och då fixade han det. Precis så där som Pippen gjorde de få gånger han inte redde ut en svårighet, så himla smart beteende!!

Väntar fortfarande på att Strömsholm ska höra av sig. Hoppas vi snart får komma dit och kanske få svar på vad som felar Jözta och hur vi ska gå vidare!

<!–
WriteFlash('’);
//–>
STORT GRATTIS till Mia Skogster som tillsammans med Räty kom 1a på FMBB Fantastiskt fint som vanligt, missade 3 poäng på lydnaden i finalen och 8 poäng i första omgången då jag gissar att det var pga av ett litet omtag på apporten + missförståndet på framåtsändandet som renderade avdragen. Allt annat var ju superfint som alltid!!

Hon har varit min stora idol sen jag såg filmen från FMBB 2008 då hon gjorde 100 poäng med Helge på B. Höjdpunkten var ju kursen med henne förra året, 4 hela dagar lydnadsträning med henne är såklart den bästa kurs jag någonsin gått

Filmen längst upp Räty B 92 poäng och filmen i mitten Räty C 95 poäng, filmen längst ner Helge B 100 poäng 2008.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
<!–
WriteFlash('’);
//–>
http://results.fmbb2014.com/tulospalvelu_ipo.php

//www.youtube-nocookie.com/embed/dxuifXAPWwEÄven idag är en riktigt BRA dag!!

Fick besked via sms att försäkringsbolaget ger bidrag till Jöztas MR-undersökning. Hur sweet som helst ju Även om de inte ersatt det så hade jag såklart gjort undersökningen ändå, hade i så fall löst ut Jöztas brukbarhetsförsäkring och så hade vi fått strunta i några mer tävlingar – nu slipper vi kanske det! Det allra viktigaste för mig är att Jözta blir helt bra såklart och håller för ett aktivt liv, går det att tävla så är det bara en bonus!

Tårarna strömmade när jag läste sms:t, en sten släppte från hjärtat verkligen. När mina hundar inte mår bra så mår inte jag heller bra. Jözta är ju inte halt eller nåt, men så har han tagit det *lugnt* sen tävlingen oxå. Han indikerar smärta då man *provocerar* bogen. Så det enda han fått göra är lite lydnadsövningar inomhus, gått gamla spår på fint underlag, gjort sin sjukgymnastik på balans- och pilatesboll + gått koppelpromenader = inget liv för en aktiv holländarpojke. Musklerna har rasat av honom (igen) & han har gått ner drygt 2 kg + att han fått en massa felbeteenden igen pga frustration.

Även om MR visar att det är något som inte går att fixa, så är det bättre att veta. Om man *vet* vad man har emot sig så kan man ju fatta *beslut* om åtgärder, det går ju inte när man inte *vet* vad problemet är.

Håller tummarna hårt nu för att vi snart får en tid på Strömsholm.

filmen ovan: veckans höjdpunkt enligt Ivar; simträning

YES!! Life is good!! KARMA

http://gd.se/nyheter/gavle/1.7137235-man-doms-for-grovt-jaktbrott

En bra dag blev GENAST mycket bättre Ett väldigt kort straff visserligen men en *markering* att det inte är OK iaf. Såna där otäcka och onda människor borde inte få vara ute i samhället utan de borde ruttna i fängelse

Igår efter jobbet var jag och Maud ute och spårade med alla dogz, en kall kväll men med bra träning! Jag bara älskar dessa ljusa vårkvällar
Nu är det inte många dagar (kalendermässigt) kvar av våren, på söndag börjar sommaren
Idag blir det en tur söderut & hela dagen idag kommer vi att *fira* hovrättsdomen såklart! Tack till alla som gjorde det möjligt för den ihjälplågade vargtiken att få åtminstone lite *upprättelse*
//www.youtube-nocookie.com/embed/y6Sxv-sUYtM

Fy sjutton vad jag skäms när jag ser hur *vi* i Gävle kommun har röstat. SD har fått drygt 12%

Sen läser jag lite noggrannare och ser att valdeltagandet endast är 47,4% och blir genast lite *lugnare*, där finns såklart förklaringen? Hoppas det är så iaf

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/EU/Valgrafik/#/graph=procent&area=national

<!–
WriteFlash('’);
//–>EU-valvaka ikväll. Glädjande nog ökar MP rejält!!

Något som oroar är att SD får nästan 10% Det innebär att det finns lika många rasister som det finns alkoholister, tror dock inte att det är så enkelt som att göra likhetstecken mellan dessa även om man kan tro att så skulle vara fallet. Kan man rösta på SD i nyktert tillstånd?
Statistiskt sett så är 100 personer på mitt jobb alltså rasister, känns jävligt olustigt på riktigt & jag skäms å alla eras vägnar ni som ger en röst åt högerextremismen.

Det har varit helt sjukt varmt nu i flera dagar, mellan 28-32 grader (i går eftermiddag) – vill inte gnälla eftersom det är ju som det är – men jag tycker allt över 15 grader är *för* varmt faktiskt. Har man intresse av att ligga och sola så har det ju varit perfekt väder men hur tråkigt är inte in-aktivitet på en skala?! Det kryper i hela mig om jag inte har något att göra & då blir det ju lite *fel* med denna hemska värme I kväll vände det som tur var, nu är det bara 17 grader och riktigt skönt ute.

Det har blivit en del tränat trots värmen, hundarna bryr ju sig inte om vädret Spår i fin terräng har det blivit varje dag + att jag kört lite lydnadsmoment med dom inomhus. Så himla nöjd med hur Jöztas kryp har utvecklat sig, helt klart 10-mässigt – sjukt nöjd Nu måste vi dels träna det utomhus, underlaget kommer ju göra att det blir lite börja-om-från- början för att få samma snygga teknik som han har inomhus + att jag måste gå *framåt*. Lär ju in det backandes så jag kan se till att han är låg, jag litar bara på mig själv när det gäller krypet. Även om man har någon som står och tittar så är det ju inte säkert att *tittaren* har samma (höga) krav som jag Det känns inte *omöjligt* att köra lägre spår med Jözta utan budföring och platsliggning omss, sen kan det ju *hända* grejer så är det ju alltid men många av momenten är riktigt fina! Platsliggning med skott tar sig oxå fint, just nu är det ju uppehåll med den träningen igen pga rehab men jag hade börjat öka avståndet och kan (kunde) stå på ca 30-40 m och skjuta (själv) 4 skott och han ligger (låg) jättefint. Han ligger med sån hög förväntan på att få rusa till mig och kampa så det är ingen risk att han *bryr* sig om vad som händer runtomkring eller vad som *låter* Känns superbra verkligen!!

Hur dum får man vara och ändå ha ansvar för barn/hundar?! Vad är det som är så svårt att förstå när det gäller hur varmt det blir i en bil?

I lagen står det att hundar får tillbringa högst 3 timmar per dygn i en (stillastående) bil, men det gäller såklart inte när det är så här varmt – då är det ju 0 timmar som gäller

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18936988.ab

http://www.expressen.se/kvp/hunden-dog-i-bilen–anmald-for-djurplageri/

Jag hade en gång ett gäng hundar jag kunde träna med. Det liknar “10 små negerpojkar just nu”, nu är jag nere på att ha 1 hund kvar att träna med pga skador.

Jözta kände av sin bog igen så just nu får han ta det lugnt, han är inte halt eller något men jag såg en nyansskillnad i hur han rör sig och vid kontroll hos sjukgymnast och veterinär så visade det sig att han känner av triceps igen Han får: gå i koppel, bli stretchad, jobba med sina sjukgymnastikövningar på balansplatta + pilatesboll och så kyler jag bogen flera gånger om dagen. Ska på återbesök med honom nästa vecka.

Igår började Ivar helt plötsligt halta på vänster fram, vid palpation skrek han rakt ut när jag kom till den yttersta tån. Så idag har han varit hos veterinär, röntgen visade inga skelettskador som tur var. Tån är rejält svullen så något typ av trauma har ju hänt såklart. Ordination lugna koppelpromenader + simning.

Jag får *nöta* på Agnes helt sonika tills grabbarna är igång igen

Jag börjar allvarligt överväga om jag ska börja samla på frimärken istället?! Eller sluta tävla?! Ivar var ju anmäld till sitt första elitspår, som jag nu såklart strukit oss från. Så fort man anmäler nån tävling så händer det nåt Iofs struntar väl jag i tävlingar, MEN jag vill att mina hundar ska vara HELA. Jag tycker ju att jag är *rädd* om dom men ändå så skadar dom sig?! Ivar t ex lyckades skada sig igår på den sista 5-minutersrastningen. Hörde inte att han skrek eller nåt men skadad kom han in. Jözta gick i koppel & det var inget *spring* öht men trots det så skadar han sig så illa?!

översta bilden: Jözta är med och fikar på Furiren på Laxön, bilden i mitten: Ivar på röntgen av tassen, nedersta bilden: Ivar och Sizzla *hänger*

//www.youtube-nocookie.com/embed/zt7rXE9vhNY

Gus the bulldog vs the pool 2-0

Stackars arma hund. Så aktiv hund & född i ett missfosters kropp. Efter en stunds aktivitet hör man den missbildade stackars hunden kämpar för att få luft.

Vad är det för sjuka/perversa människor som tycker det är OK med engelsk bulldog?!

Tycker man det är *gulligt* när sin hund kämpar för att få luft?! Alla bulldogs-ägare/uppfödare borde leva sina liv andades med ett sugrör så fattar dom vilket lidande de utsätter hundarna för.

Det allra bästa vore att låta denna (och andra) hundras dö ut!!

//www.youtube-nocookie.com/embed/kN0abo55zVo