M.E.F.O.D

https://www.youtube-nocookie.com/embed/k3Jpq4QDWE0

GRATTIS till bossen himself som idag fyller 66 år!!

Mitt allra största konsertminne är Bruce Springsteen på (gamla) Wembley Stadium 1985. På självaste Independence Day (4 juli) fick jag och nästan 100.000 andra en oförglömlig kväll. Vem behöver knark när det finns såna upplevelser

Ända sen skivan skivan “Born to run” har han betytt massor för mig, gillar inte så mycket av det “nya” utan föredrar det han gjorde på 70- och 80-talet.

Otaliga är de textrader han har skrivit som för alltid är etsade i mitt minne. Och som betyder så mycket. I hans musik hittar jag alltid tröst när jag är nere.

Love you & thank you for all the wonderful music

Ledig måndag hade inte varit fel idag omss. Fattar inte att jag ska vara så trött. Jag sover såklart för lite.

Ända sen jag hade häst i England (fodervärd) så sover jag max 4-5 timmar per natt. Jag ville att hästen skulle vara ut så mycket som möjligt så jag ställde oftast ut henne runt 5 på morgonen och tog in henne mellan 20-23 på kvällen. Tror min kropp vande sig vid lite sömn pga av det.

Sover nästan alltid *middag* när jag är ledig, 30 min vila/sömn gör underverk tycker jag. Tyvärr går det ju inte att sova middag när man jobbar

Helgen har inneburit träning för en del i flocken och vila för en del. Ivar och Agnes har spårat både lördag och söndag. Ivar fick även ett litet uppletande i lördags. Igår söndag var vi även på klubben och kollade på rallylydnadstävlingar, så kul att se alla duktiga hundar och förare. Skoj oxå att träffa massa goa vänner Dogzen fick turas om att vara med ute som *åskådare*, Jözta får mest ute-tid pga att han inte får göra så mycket annat än gå i koppel.

Nu väntar en hel jobbvecka igen, det är bara att bita ihop och KÖRA!

https://www.youtube-nocookie.com/embed/BWf-eARnf6UHela världen. Lika aktuellt idag som för 25 år sen när Michael Jackson skrev/spelade in denna sång. Tänk om det vore möjligt, hela världen alltså.

Bort med allt elände och alla elaka och grymma människor. Bort med alla religösa fanatiker oavsett religonstillhörighet och hudfärg. Och framförallt bort med det grymma kriget i Syrien.

Jag har haft tur. Tur som har fötts i detta rika och fria land. Många andra har inte haft samma tur.

Vi som har tur och bor i detta fria, rika land med oändlig yta nästan om man ser till hur många som bor här borde kunna hjälpa fler tycker jag iaf!

Om ens stad/gata/boendemiljö förvandlas till det på bilden nedan, är det ju inte konstigt att man flyr från de terrorister som är ansvariga?!

(hade skrivit ett långt inlägg som försvann, orkar inte skriva om så får bli kortversionen)

Som vanligt visade sig min intuition vara rätt. Det ser inte alls bra ut med min fina underbara huliganunge

Dagens CT visade att han har tecken på artros i facettlederna samt iliosacralleden, lindrig artros på höfter + början till spondylos på några kotor.

Min alltid så vänliga och kärleksfulla hund är värd så mycket mer

Men som vi skulle sagt i England “it ain’t over till the fat lady sings”. Fokus nu är naturligtvis på att se till att Jözta kan ha det aktiva liv han har rätt till. Han ska kunna vara lös. Han ska kunna spåra. Han ska kunna vara så pass aktiv att han är *nöjd*. Allt annat är otänkbart.

När Ivar var 3 år visade det sig att han hade artros/pålagring på höger höft och han har jag lyckats ge ett aktivt liv genom att jobba förebyggande med sjukgymnastik och klok fys.

Så jag ser inte det som omöjligt att det även kommer att lyckas med Jözta. Det måste lyckas så är det bara. Det går inte att beskriva vad denna hund betyder för mig.

Så nu hoppas jag innerligt att det dröjer innan den feta damen börjar sjunga

https://www.youtube-nocookie.com/embed/ijZRCIrTgQcJag har i princip inte kunnat träna med Jözta sen tävlingen i maj. OK, tränade ett par gånger inför BH-provet i juli men det är oxå allt.

Först blev han oren på höger fram & det visade sig vara en senskada = koppelvila ca 12 veckor.

Samma dag som jag skulle börja köra igång igen, var han halt höger bak efter vila. Eftersom det inte jobbar någon veterinär i Gävle som jag har det där *riktiga* förtroendet för just nu så ringde jag och bokade en tid hos chefsveterinären på Strömsholm.

Samma morgon som jag skulle åka till Strömsholm ringde de och avbokade eftersom veterinären opererat hela natten. Vetten hade säkert räddat livet på någons hund MEN det gjorde ju inte att jag kände mig mindre besviken.

Vi har ny tid på Strömsholm i morgon fredag, hoppas innerligt inget kommer i vägen denna gång!

Jözta är inte halt längre och vi har varit hos Ann regelbundet, hon hjälper mig massor med mina hundar. Är så otroligt glad att ha henne, finns ingen bättre Frågade henne vad jag gör för *fel* mtp alla skador på Jözta, hennes svar var att “det är nog inte många som gör mer rätt än dig”- så det kändes skönt iaf att det *förmodligen* inte är mitt fel.

Så även om han inte längre är halt så vill jag få honom ordentligt kollad av en ortoped, jag har ingen bra känsla i kroppen när det gäller det här tyvärr

Jözta är en kanonhund, så synd att han inte får tillfälle att visa det. Han är 3,5 år nu och har gått ca 2 år av den tiden i koppel. Så på endast 1,5 år har han hunnit med LPI, godkänt BH-prov och uppflyttad till högre klass spår. Även om det känns som vi inte kommer någonstans så försöker jag känna glädje i det som vi hittills åstadkommit tillsammans.

Hur många gånger orkar man börja om? Ska jag lägga ner hundträning helt och hållet? Vem är jag utan hundar och hundträning? Vad skulle jag göra istället? Vad gör folk som inte tränar hund?

https://www.youtube-nocookie.com/embed/JxPj3GAYYZ0Känner mig tråkig, tom och innehållslös.

Det finns så mycket jag vill skriva här. Till vilken nytta. Vem vill läsa tunga, tråkiga inlägg. För så känns det nu, tungt och tråkigt.

Det känns tomt och konstigt.

I lördags morse när jag jobbade på hundutställningen i Högbo fick jag ett sms med meddelande om att min fina vän, som varit svårt sjuk en längre tid, somnat in. Min första känsla var att det var skönt för henne att slippa vara med mer. När jag var där på onsdagen tänkte jag faktiskt på vägen hem att det nog var sista gången vi träffades.

Just nu är jag jävligt arg. Arg för att man väljer att gå emot en död människas enda och sista önskan. Hur kan man göra så. Det kanske inte spelar någon roll, men tänk om det spelar roll?

https://www.youtube-nocookie.com/embed/K9J-r7weN20

Nu är SD-packet snart största parti.

Lågutbildade arbetslösa (män) som går på socialbidrag är den dominerande delen av de som röstar på packet.

Förmodligen är väljarna så jävla dumma så de tror att de kommer få höjt socialbidrag om SD hade makten. Så tragiskt så det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt dessa tragiska människor.

Så långt åt höger som detta pack befinner sig på den politiska linjalen är svårt att komma utan att börja prata om fascism. Socialbidragstagare är nästa grupp som packet vill göra sig av med. Men det är deras väljare som sagt för korkade för att fatta.

“the mind boggles”

–

https://www.youtube-nocookie.com/embed/ZCMB1bA6reoAgnes tar inte så stor plats här på bloggen. MEN hon tar stor plats i flocken, så liten som hon är.

7 kg bestämd, kärleksfull och *kaxig* energi

Hon kom in i mitt liv precis efter att Pippen hade lämnat mig. Jag var i tusen bitar och då kom denna underbara hund till mig genom tips från en god vän. En heeler som hjälpte till att läka (heala).

Hon var en rädd och osäker liten hund på 22 månader. I princip hela första dygnet satt hon under köksbordet och ylade & mitt hjärta blödde. Hjärtat blödde pga förlusten av min underbara vän Pippen och för Agnes skräck och förtvivlan. Stackars hund, hon fattade ju ingenting vad som hände med henne. Vart hade hon hamnat lixom? Jag tänkte att det bästa vore att lämna tillbaka henne, men då visste jag ju att hon bara skulle skickas vidare till nästa ställe – eftersom jag inte var den första hon hade lämnats bort till – så jag bestämde mig för att vi måste lösa situationen och få henne trygg hos oss.

Jag kommer aldrig kunna begripa hur man kan lämna ifrån sig en hund. Aldrig någonsin. Om man skaffar en hund så måste det ju vara genomtänkt och för livets alla eventualiteter. Oavsett om jag får nytt jobb, flyttar eller hur min situation nu förändras så löser jag ju det med mina hundar. Herregud det är ju min familj! Sen finns det ju dom som utvecklar allergi och då fattar man ju att det är svårt att ha hunden kvar, denna allergi brukar ofta drabba hundägare av hanhundar i sista könsmognaden – go figure.

Jag vet att jag är kategorisk och dömande när det gäller detta med att skicka iväg hundar till höger och vänster, men det är min åsikt och det är upp till var och en att tycka vad man vill som tur är

Agnes idag är en hund med gott självförtroende, en enmanshund absolut men borta är hennes dåliga självkänsla. Agnes behöver bara *en* människa, den som ger henne mat Om hon är på kollo hos någon så väljer hon oftast en av människorna i det hushållet under tiden som hon är där.

Agnes är en otrolig följsam liten hund & hon är ett geni när det gäller att *umgås* med sin egen art, så otroligt språksäker. Hon är lite av en “devil in disguise” dock – *gårdshund* som hon trots allt har i generna – då hon om tillfälle ges biter ihjäl allt som rör sig typ Så det är koppel på eller *strikt* tillsyn sommartid mtp alla harpaltar och annat som ligger och trycker lite här och där. Samtidigt är hon otroligt klok och vet att passa sig för huggormar.

En heeler i hälen är som balsam för själen

—

https://www.youtube-nocookie.com/embed/QEtiwjpfPf4Ivar förstör alltid sina fällar i buren i bilen, han förstör aldrig något annat men fällar går det åt. Han blir så frustrerad när han måste vänta på sin tur när vi är och tränar, andra gånger som han är i bilen så river han inte sönder dom utan endast när han ser/vet att någon annan får träna med mami
Hittade den här hundbädden och funderar faktiskt på om jag ska (våga) beställa en. Den är ju inte gratis såklart, undrar om man kan *lita* på den där leverantören?

Man kan köpa den här:

http://www.workingdogdrygoods.com/wmk9-ballistic-bed.html

https://www.youtube-nocookie.com/embed/rQQjBE4cLXo
Mittenveckan av mina 3 semesterveckor så var jag sjuk. Jag som *aldrig* är sjuk blir sjuk när jag har semester lixom?!

Nåväl, mitt knä mådde superbra av all vila som blev när jag var sjuk. Eftersom jag hade feber och var allmänt orkeslös + hade en fruktansvärd torrhosta, så låg jag på soffan i princip hela dagarna 7 dagar i sträck. Var endast ut på några kortare rundor på några minuter med dogzen.

Efter denna påtvingade *vilovecka* är mitt meniskproblem minst 75% bättre, jag kan *böja* på knät igen! Jippie Igår när vi var och spårade så ramlade jag inte en enda gång!!

Jözta däremot har problem med höger bakben Det började förra fredagen då han på morgonen hoppade på 3 ben helt plötsligt. Ringde såklart Strömsholm (eftersom jag inte har hittat någon veterinär som jag har sånt förtroende för som de som jag gick till förut (som sålde sin klinik och ännu är i *karantän*), och fick tid där 20/8 dvs nu på torsdag.

Igår var jag till Ann med honom, hon lokaliserade en skadad/brusten muskel, den ömmade inte men jag undrar såklart om det kan vara den som gjorde att han var halt?

Jag tar inga risker med mina hundar utan vill få de kollade så fort det bara går, även om han inte haltar just nu så vill jag veta vad det är/var eller inte är/var.

Jag vill inte att han ska gå med en skada som förvärras och sen inte går att åtgärda, hundar är ju experter på att *maskera* problem. Redan nu så har muskelmassan minskat i det benet som han var halt i så han använder det inte som *vanligt* + att han avlastar i vila.

Finns säkert de som tycker jag är sk-tlöjlig och *daltar* med mina hundar men det ski-ter jag fullkomligt i. Hellre veterinär 1 gång för mycket än 1 gång för lite, sån hundhållning har jag och det är jag stolt över. Så de så

Filmen: Jözta i vattentrasken ca 2 år sedan

Första jobbdagen igår, kändes så där om jag ska vara ärlig! Nu blire 3 veckors jobb innan lite mer ledighet, det är bara att bita ihop och köra

Spår med Ivar och Agnes igår som gick superfint. Ivar missade 1 pinne, annars kalasbra spårat. Han snurrade i en spetsvinkel och där i vinkeln låg pinnen, han spårade/snodde runt över pinnen men fick ingen vittring (jag såg den). Resterande 9 pinnar helt ok, varav 4 låg i vinklar Han var het som en kamin men tror det berodde på att spåret bara låg lite drygt 2 timmar.

bilder: översta bilden spåret som jag gick ut det och nedersta bilden så som jag gick när Ivar spårade.

Igår var vi till Mora BK där Jözta skulle göra mentaltest.

Trots att han inte engageras av alla retningar så blev han godkänd

Till stor del kände jag *igen* min hund, någon överaskning såklart: t ex så jagade han inte, han hade så stor minnesbild av bitstocken så han sprang för att hämta den istället. Lika gjorde han på “uthålligheten”, så på dessa moment *plockade* han inga poäng.

På social självsäkerhet åkte han ner på en 4a tack vare att han vände sig om och tittade på mig när TL gick iväg med honom. Han visade ingen ovilja att följa med så jag tycker det var lite *hårt* dömt.

När det gäller socialgubben och kälken så var det inte något som väckte vare sig socialt samspel eller aggressivitet hos honom. Jözta skräms ju inte av något och då blir han ju heller inte arg. Att han kan bli arg det vet jag, men på det sätt som SBKs tester görs (man *tränger/pressar* ju inte hunden särskilt mycket) så finns det ingen anledning att bli arg för en hund av den stabilare sorten

Skramlet *reagerade* han på och gjorde en undanmanöver, och då åkte han ner till en 2a på rädsla?! Han visade ingen rädsla på vare sig dumpe eller kälken, så en 2a var det ju inte!

Jözta är nog lite för *lydig*, och det påpekade domarna, det visade sig genom att han hela tiden tittade på vad jag tänkte göra åt retningarna, och när jag inte brydde mig så brydde inte han sig heller – “jag gör som mami” typ När man har 2 *heta* och intensiva hanhundar så är allmänlydnad ett måste enligt mig, om man inte vill skapa problem för sig vill säga. Så JA, jag har nog styrt upp Jözta *väl* mycket för att ett MT ska gå *bra*. MEN jag gör inte MT för att få bra poäng utan för att få svar på vad för hund jag har. Om jag ville ha bra poäng skulle jag självklart göra MT (och MH) på hemmaplan på känd plats och med kända människor – för då blir ju resultatet ett helt annat. Det allra bästa, om man vill veta vad man har för hund istället för ett snyggt protokoll, är ju om en okänd förare förde hunden på en okänd plats med okända funktionärer.

Jözta har ju aldrig varit särskilt nyfiken så han avvaktade vad vi skulle göra när ett moment var *klart*, så fort jag rörde mig så följde han ju med fram såklart.

bilden: Jözta gör “silly-billy” medans domaren ger feedback till mami angående hans mentaltest

Det blir inte av att jag skriver här. Facebook och Instagram skriver man ju på dagligdags och då blir bloggen bortglömd.

Redan inne på min 3e semestervecka. Underbart att vara ledig och ta dagarna som de kommer. Dock blev jag sjuk förra veckan, hela veckan låg jag helt däckad i soffan. Jobbigt med feber. Jag är aldrig sjuk och nu har jag haft feber i 2 omgångar på några veckor?!

Vädret har varit helt perfekt, regn och sol i lagom blandning. Lite väl varmt några dagar men då badar vi mest.

Det blir naturligtvis en hel del träning i skog och mark. Spår är det vi pysslat mest med och där har vi haft både vin och vatten, mest vin som tur är

En ny favoritboll:Köper den på Grizzly Zoo i Gävle. Otroligt hållbar och superbra pris!!

Mer vatten på kvarnen

Kloka läkaren David Stenholtz i morgonens Nyhetsmorgon på TV4.

Mag-/tarmcancer blir vanligare, och det är inte av grönsaker man får det omss!!

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/svenskarna-%C3%A4ter-mer-k%C3%B6tt-%C3%A4n-n%C3%A5gonsin-men-det-kan-vara-farligt-menar-l%C3%A4karen-david-stenholtz-3194160

Way to go horsey

Rätt åt den djurplågande vidriga kärringen!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21167424.ab

Hade en underbar lördag igår. På plats i spårskogen redan vid halvåtta och sen spår med alla dogzen. Även Jözta fick gå ett spår, första sen vi var hos ortopeden, egentligen ska han ju inte spåra men han är ju aptrött på att bara gå omkring i koppel stackarn så han fick ett spår.

Sen blev det en slapp dag som både hundarna och jag tyckte var kanon. På kvällen var det kalas så idag är jag seg omss. MEN idag är en ny dag och det regnar igen, och igår kväll när jag kom hem öste det ner. Jag älskar regn och den här sommaren har hittills varit helt perfekt när det gäller vädret tycker jag iaf. Jag vet att många inte tycker det är nån bra sommar men jag tycker den är helt perfekt & jag hoppas det här vädret fortsätter när jag nu är ledig i 3 veckor. Iofs gillar jag alla väder utom snö Det bästa är ju att gilla läget och inte gnälla så j-vla mycket, det går ju inte att göra något åt vädret iaf

Vad är det tröttaste man kan vara? Jag är nog nästan där idag.

Suck, så orutinerat att jag inte tog semester idag. Kom hem strax efter 24 i natt och somnade kanske strax före 3, vaknade mycket senare än jag brukar och klockan var nästan halv 6 innan jag kom ut med dogzen. Nåväl, idag är sista arbetsdagen och fr o m måndag har jag 3 veckors semester. ÄNTLIGEN lite ledig, har ju inte varit ledig mer än någon enstaka strödag sen ledigheten runt julhelgerna så det ska bli härligt. F-n vad jag ska slappa! Och jag vill inte se en enda människa på flera dagar

Jag älskar att vara själv, och jag måste vara själv – MYCKET! Annars mår jag apdåligt om det är folk runt mig hela tiden, står inte ut med sånt

Vi drog ju ner till Södertälje Brukshundklubb igår på eftermiddagen. Dagen för grabbarnas BH-prov var kommen.

Jag brukar aldrig vara nervös när jag ska tävla men jag mådde inte sådär jättebra innan vi kom igång. Det var ju helt okänd mark för mig. Ingen tävlingsledare utan man ska ju själv memorera programmet. Och med huvudet fullt av frågor kände jag mig riktigt spänd. Sen är det ju en miljödel oxå som ska klaras av. Att Jözta skulle klara den tvekade jag inte på. Men Ivar, hur skulle det gå med honom på miljödelen. Han har ju alltid haft svårt att låta bli sånt som rör sig ändå sen valpben lixom. Han är ju inte dum på något sätt, men har lite problem att inte agera ut sin jaktlust sas. Jag var livrädd att de skulle använda en skateboard eller inlines men sen blev känt att de skulle använda en kickbike & det kändes inte så mycket bättre. Hur skulle det gå? Men det visade sig att han bara tittade till lite snabbt när den körde om oss. Duktiga malledåre

Jag hoppade lite nu i handligen känner jag. Tillbaka till början av provet. Lottning, jag drog nr 1 och nr 4 och valde att börja med Jözta. Han var superfin på lydnaden och kanonstabil på platsen. Öppen kritik när vi var klar & det var jättekul tycker jag. Domaren hade ungefär samma uppfattning som mig när det gäller det som är bra och det som *brister* – kul!! Han gillade Jözta jättemycket, tyckte han hade en fantastisk attityd, bra driv, arbetslust och samarbetsvilja.

Ivar var oxå duktig på lydnaden och stabil på platsen, het såklart som vanligt under programmet men sånt gillas ju i det internationella så både Jözta och Ivar *passar* ju där.

Jözta gjorde miljödelen kalasbra, han har ju aldrig störts av omgivningen så det var ju inga konstigheter för honom. Även Ivar ok på miljödelen, förutom att han satt och *gapade* efter mig när jag band upp honom och gick och gömde mig. Han brydde sig ju inte om hunden som passerade så det gjorde inget tydligen

Både jag och hundarna tyckte att det var roligt att göra något nytt. Och så utvecklande att utmana sig med sånt man inte kan

Tycker det här med öppen kritik var kanonbra oxå! Eftersom man fick reda på det som var bra och det som kan göras bättre. När man bara får ett protokoll så fattar man ju att 10 betyder att det är bra, men det var även kul att få höra vad domaren tyckte var bra.

Han sa bl a om Ivar: “Det är inte ofta man ser en sån gammal hund, eller jag har nog aldrig sett en sån gammal hund visa sån attityd och arbetsglädje. Ett härligt ekipage att titta på & roligt att se hund som ska fylla 10 år som fortfarande tycker det är roligt att gå lydnad“. Shit vad glad jag blev av hans ord! Jag fick blinka och svälja som en idiot för att hålla tillbaka tårarna. Underbara fina malledåre

ps. Kvällen innan (onsdag kväll), låg Ivar och rullade och kröp omkring på platsliggningen och tittade sig runt på allt som hände på klubben (träningskväll) så det är var ju ett smått under att han skötte sig så bra på provet. Jag väste åt honom när jag gick iväg att nu “jävlar ligger du still” och det verkar ha gjort susen

https://www.youtube-nocookie.com/embed/KsKQ3dhvTgMHaha, världens tråkigaste film ovan – men shit vad glad jag blev när jag såg den!! Duktiga fina Ivar ligger hur fint som helst när jag går iväg Tyvärr slog ju mobilen ifrån efter drygt 3 minuter men den tiden ser ju iaf kanon ut!!

Vi tränar på inför BH-provet. Hmm jag har nog underskattat svårigheterna lite grann, som vanligt mao. Att lära om ingången till att sitta framför när man gått in vid sidan i drygt 9 år *gör* man inte på 3 veckor, det är bara att acceptera. Sen tycker Ivar det är jätteknäppt att jag går ut 30m och stannar med ryggen mot honom. Suck, han har börjat rulla och krypa ….. Jag brukar försöka lägga honom vid en färgfläck från tävlingarna eller något speciellt blad jag kan komma ihåg och han är inte *riktigt* kvar på platsen omss. MEN idag när jag filmade honom så låg han hur fint som helst & när jag gick tillbaka efter drygt 10 min så hade han inte rört frambenen alls!! Duktiga älskade hund

Ingången var det ja, det är svårt – jättesvårt att få den som jag vill. Vi får se om det lyckas så pass att han sätter sig framför eller om han går in direkt till sidan, och det gäller Jözta oxå – han tycker om möjligt att det är ännu *dummare* att sätta sig framför mami

Sen försöker jag få till rätt känsla med Ivar på linförigheten/fria följet men det går inget vidare än! Jag belönar i kopiösa mängder nu för att få rätt energi hos honom. Jag klandrar inte Ivar för att vi har tappat *varann* i detta, f*n han har ju inte fått träna nån lydnad med mami sen augusti förra året så jag har ju mig själv att skylla. Jözta däremot, oj vilken superfin känsla vi har tillsammans. Han är min skugga, min siamesiska tvilling så fint han följer

Shit happens, och jag kommer inte gråta blod om vi inte blir godkända. Det finns fler prov, men bara 2 av mina underbara killar och de finns ju oavsett hur provet går! Som tur är så är min vilja att vinna större än rädslan att förlora, så vi kommer pröva oavsett.

Sen är det ju miljödelen som ska fixas oxå, jag tror vi har koll på att det mesta ska kunna funka ok. Kommer det en skateboard eller rullskidor så kuggar Ivar sig såklart, om det händer så kan han inte kontrollera sin kamplust

Jag är inte heller trygg i hur programmet ser ut, det är ju ingen tävlingsledare utan man går ju själv programmet lixom. Inte min starkaste sida omss, men jag kommer göra mitt bästa. Om jag känner mig själv, och det gör jag ju, så kommer jag plugga detta natten innan

https://www.youtube-nocookie.com/embed/TX116hI40d0För någon vecka sen drog hundarna omkull mig. Det blev något missförstånd där Ivar trodde att jag kopplade loss honom så han far iväg i 190 & Jözta hängde såklart på. Problemet var bara att jag hade de kopplade i midjebälte så när de rusar iväg, rycks min kropp med åt vänster. Foten står kvar och knäet vrids 90 grader åt vänster och det bara *krasade* i knät & det kändes som något stack in en kniv och vred om den inne i mitt knä.

Sen dess är knät i princip *kaputt* Det funkar OK att *gå*, visst det gör för j-vla ont att gå men det *bär* iaf för det. När jag springer så *bär* knät inte lixom, känns som det är överrörligt och böjs åt fel håll?! Nej, det här var inte kul Jag kan heller inte böja knät särskilt mycket.

Jag har förstått att det förmodligen är en trasig menisk orsakad av vridningen. Tror inte det blir bra av sig själv utan kräver operation

filmen: dårhunden Ivar, 9.5 år, säger åt mig att skynda mig ut på appellplan så vi kan börja träna

Var och träffade bästa Lotta ikväll på klubben. Hon hjälpte mig med lite frågor som jag hade angående reglerna i BH-provet, superbra!! Jag har ju anmält bägge grabbarna till BH-prov och det närmar sig med stormsteg. Det här är ju verkligen utanför min komfortzon och sånt är ju utvecklande så nu kör vi!!

Började må himla dåligt när jag var på klubben? Trodde först att det var för att jag inte ätit något på hela dagen, sen kl 10 typ. Ont i hela kroppen och fryser som sjutton. När jag kom hem hade jag feber 38,9 & jag har aldrig feber typ?! Jag har ont i varenda led, inkl alla tå- och fingerleder? Värken i lederna började nån gång på eftermiddagen och det trodde jag berodde på att ju är tvungen att gå i omgångar med hundarna eftersom Jözta inte får dra i kopplet. Stackel hade ju varit ett alternativ för att få honom att inte dra, men något sånt har jag inte Så då måste jag gå med honom själv, eftersom det är Ivar som han *taggar* på och då drar en massa tyvärr. Jag har nog lagt 5 timmar per dag drygt nu att gå alla rundor med dom och jag trodde att det var därför alla leder värker men man får ju knappast feber av motion?

Självmedicinerar nu med Ipren och en flaska rödvin så får vi se om det går över

OMG flera veckor sen jag skrev här. Det händer så mycket nu, sånt som jag inte skriver om här. Händer ju mycket i hundlivet oxå men det blir inte av att skriva om det heller just nu. Hoppas inspirationen att skriva om hunderiet kommer tillbaka snart

Jag är ju en riktig hönsmamma till hundägare, på gott och ont gissar jag. Minsta lilla avvikelse hos mina hundar så åker jag till veterinär med dom. Tusentals är de kronor jag genom åren betalat i veterinärkostnader. Det gäller inte heller endast mina hundar utan det var lika med min katt som jag hade i England + hönsen som jag hade förut. Många höjda ögonbryn när jag satt i väntrummet med nån av hönorna eller tupparna Jag känner lite som så att jag har ju tagit på mig ansvaret för djuren och då är det min skyldighet att se till att dom har det bra och att de inte *lider*. Själv går jag endast till läkare när jag har så ont av någonting så att jag helt enkelt funderar på att ta livet av mig, i annat fall går jag aldrig till läkare. T ex har jag ont i vänster höft och knä sen hundarna drog omkull mig för någon vecka sen. Har grymt svårt att sova pga värken, men att besöka en läkare för det gör jag bara inte. Skillnad med mina djur som sagt var Jag har psoriasis, för det mesta latent men 2 gånger har det *brutit* ut, bägge gångerna pga att jag utsatts för extrem stress (skola/jobb). Jag har aldrig sökt läkare för det eftersom jag vet att när jag ändrar min livssituation och tar bort stressen så försvinner det igen. Lite gnager det i mig att jag får/har psoriasisatrit för det vill jag absolut inte ha!!

Jözta har haltat 3 gånger, första gången var i mars då han haltade några steg när han hoppade ur bilen. 2a gången var när han hade rusat runt och lekt med Agnes medans jag klippte gräs då haltade han några steg, 3e gången var på klubben efter att han hade haft en vilopaus på plan så haltade han några steg. Han har naturligtvis varit hos veterinär + sjukgymnast varje gång, men inga fel har hittats. Så vi remitterades till Falun och där har vi varit idag.

Ortopeden gjorde en grundlig genomgång av hela fronten på Jözta. Jisses, jag hade ingen aning om att man kunde bända runt så där mycket med en hund Jözta är ju verkligen världens snällaste och tålmodigaste hund som finns, han bara fann sig i alla vridningar och dragningar i ben med sin snälla blick och fantastiska coolhet Vetten tyckte att Jözta var en synnerlig välmusklad och stark kille i jättefin form, och han var helt jämnt musklad så det har inte hunnit bli något tappande av muskler pga att han avlastat. Han fick fram en pytteliten reaktion från senan på insidan av benet så nu utgår vi från att det är den som spökar.

Jag ska fortsätta med koppelpromenader i 4 veckor till (senor kan ta 6-8 veckor att läka och Jözta har gått 3 veckor redan), och sen ska jag köra fullt ut som vanligt och så ser vi vad som händer. OM Jözta blir halt igen så ska jag åka tillbaka med honom direkt.

Som tur är så behöver han ingen medicin, jag gillar verkligen inte att ge mina hundar medicin om jag absolut inte måste såklart! Rimadyl/metacam är ju farliga grejer dessutom, de är ju NSAID-droger och med de risker som det medför är jag glad att slippa ge det. Istället för medicin ska jag isa benet 2 * 20 min/dag, enligt ortopeden motsvarade det drogerna när det gäller att hämma inflammation.

Nu är väl ändå måttet rågat snart?!

Ska skattepengar användas för att rädda denna djurplågeri- och miljöförstörings-industri?!

Låt de konsumenter som köper dessa produkter betala vad de kostar, precis på samma sätt som vi som köper växtbaserade motsvarande produkter gör.

Växtbaserade produkter där vare sig djur eller miljö lider i produktionskedjan, och där det inte finns några subventioner, kostar idag mellan 100-300% mer än de produkter där både djur och miljö lider av produktionen. Go figure

Känner att det är en skrivelse på gång till herr landsbygdsminister, det måste ju ha brunnit totalt i huvudet på människan

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6172082

https://www.youtube-nocookie.com/embed/6EPPMCwD5bwTrailer till filmen MAX. Hoppas innerligt att inte den här filmen ställer till det med mallen så som filmer med collie och dalmatiner har gjort genom åren. Att disneyfiera en arbetande hundras på det här sättet är inget annat än en katastrof

Stackars mallar ifall aveln exploderar för att efterfrågan ökar pga filmen & hamnar i hem som inte förstår vad hunden behöver för att må bra. En bruksmalle är normalt inte en lämplig sällskapshund enbart, även om det finns någon kennel i Sverige som avlar på bruksmallar med inte så mycket i sig som andra MEN generellt så behöver rasen *arbeta* för att må bra!!

Filmen nedan, SAVING MAX, har tillkommit i ett försök att sprida information för att motverka att denna ras går samma öde till mötes, så som drabbade collien och dalmatinern. Efter 101 DALMATINER t ex så gasades tusentals dalmatiner ihjäl i hundstallar i USA. Ingen ras förtjänar ett sånt öde. Mallen förtjänar bättre.

https://www.youtube-nocookie.com/embed/j1M7xoHP2Bk

If you are going to own one, please do your research & be responsible.

Måndag och tisdag denna vecka har det varit vilodagar för dogzen, det behövdes 2 vilodagar efter hårdkörning torsdag-fredag-lördag och söndag. Vanligtvis är ju måndagar och oftast torsdagar veckans vilodagar men denna vecka blir det 3 vilodagar totalt för att de ska återhämta sig

I kväll blev det en tur till klubben för skotträning först och främst, men det blev lite annan träning oxå. Ska ju göra BH-provet med både Ivar och Jözta har jag bestämt så MD hjälpte mig med att visa/berätta hur det går till samt kolla av vad vi behöver träna på. OMG jag trodde det var mer komplicerat än det verkar vara, det är ju som hälften av appellen endast! Linförighet och fritt följ, sättande och läggande under gång + inkallning från läggande + enskild (!!!) platsliggning. F*n vad skönt med enskild platsliggning lixom Sen tillkommer miljödelen men det verkar inte vara några konstigheter utan det är ju ungefär som vilken promenad som helst?!

Det var jättekul att träna lite annorlunda än vi vanligtvis gör, och grabbarna tyckte oxå det var skoj. Ivar var helt galen såklart och fria följet var ju katastrof, har ju inte tränat nåt fritt följ med honom sen förra sommaren. L har ju tävlat rallylydnad med honom och där behöver man inte ha samma krav på precision så positionen är ju helt galen typ. Nåväl, det gäller bara att träna tillbaka honom så han går som han ska när han tränar med mami

Var även ute och gick på gamla I14 före träningen och där blev vi *påsprungna* av en lös, olydig schäfer. Shit vilken puls man får och jag lyfte faktiskt upp Agnes, vill inte att hon ska bli ihjälbiten. Nåväl med ett hotfullt kroppspråk från mig och någon välriktad spark blev ingen hund biten. MEN jag såg på både Ivar och Jözta att det var en jobbig händelse, som tur var skötte jag mitt jobb o höll mig framför dom och tog *smällen* sas. Skönt oxå att dom litar på mig och känner sig trygga att jag tar den rollen när något händer & slipper lägga sig i/engagera sig i *hotet*

fotot: malledåren vägrar släppa *sumo*

Igår när vi var och spårade hade vi alla väder nästan: ösregn, hagel och strålande sol. Så länge det inte snöar är jag nöjd

Det var ett tag sen jag skrev, veckorna går så fort nu och det är fortsatt mycket att göra i alla delar av livet så att sitta vid datorn hinns inte med. Det är så härligt nu när det är mycket att göra MEN det är ljust så länge att hundträningen hinns med gott och väl ändå. Många är de kvällar som vi kommer hem från skogen efter 22 omss

I lördags fick Jözta träna sök på *riktigt*, första gången sen han blev halt på sökträningen i december 2013. Han fick gå 4 skick med träffar och skallmarkeringar, ska till Ann idag och kolla upp honom så tänkte att det var ett bra tillfälle för att se om/hur armbågen påverkas av sökträning. Han kom ihåg precis vad han skulle göra när det gäller själva *söket* med raka fina skick (bra grundat ) däremot letade han rullen på 2 första innan han kom igång med skallet!

På lydnaden med Jözta borde jag fokusera på: skall, kryp, framåtsändande, ställandet på inkallningen & dold plats men det är dåligt med det just nu. Tränar gärna sånt som går *bra* så som fritt följ, hoppet och apporteringarna, ingen vidare bra strategi om de *svaga* delarna ska utvecklas Men det är som vanligt med mig, jag planerar ju inget på papper utan bara i *huvudet* – MEN trots det så brukar det bli *klart* ändå på något sätt KLART blir det ju aldrig såklart men iaf så momenten funkar!

Helgen som gått var fullbokad med diverse aktiviteter så jag var förutseende och tog ledigt idag, så himla skönt att vara ledig en måndag. Typiskt att jag vaknade strax efter 4 ändå – superpigg!

bilden: Jözta på spåret igår när solen kom fram efter ösregnet, ljuset i skogen var helt otroligt vackert – tyvärr blir ju återgivningen i en mobilbild inte så bra!